I Sveriges äldsta stad

Idag var både Anders och Paula lediga samt Stina på besök så jag fick hitta på något trevligt utflyktsmål. Valet föll till slult på Sigtuna eftersom det där finns ett fik som vi vet har öppet och även en någorlunda läig uteplats - Café Tant Brun. Vi for dit vid middagstid och efter en vandring på den tusenåriga gata som leder tvärs igenom staden gick vi tillbaka till caféet.

Som att gå i en levande Elsa Beskow-stad

Tre fikasugna turister

Då passade jag också på att gå in på ett mysigt bageri och köpa en äkta surdegslimpa, som var lika god som vacker. Fiket var också bra, om än lite kallt, och vi avnjöt kaffe/te med färskt bröd och brie och salami.

Botaniserande i prylboden på Steninge slott

Efter Sigtuna fortsatte vi mot Steninge slott för att glädja ev. köplystna resenärer och de tittade noga igenom sortimentet men till sist var det bara jag som handlade något. Jag köpte mig fyra olika exklusiva pelargoner som säkert kommer att pryda sin plats på verandan. 

Engelsk-, Kaktus-, Stjärn- och Fransk vanilj-pelargon

Resten av dagen ägnades stilla vegeterande i TV-soffan sedan Stina försett oss med fläskpannkaka. Gott. Hunden stannar kvar här ikväll.

Blå och vita sippor ute i backarna

Idag fick jag se min första blåsippa för året och alldeles bredvid det första beståndet stod en ensam liten vitsippa och frös. Det hela ägde rum bakom IKEA, dit jag sluppit att gå in förebärande att jag skulle ta hand om vovven medan Anders, Stina och Anna var inne. Jag passade på att ta en geocache bakom varuhuset och det var då jag såg blommorna, lika kära varje år.

Så här ser det ut på baksidan av ett IKEA-varuhus

Sex blå och en vit

Dagen hade för övrigt börjat bra trots att vi förlorade en timmes sömn i natt, en förlust som blir lättare att bära för varje år som går. VI fick överbliven smörgåstårta från igår till frukost och sedan slöade vi lagom tills det vart dags för IKEA-färd. DE var inte inne så länge heller ty mot aftonen skulle vi iväg till Grabbarna grus och lämna presenter till de två som fyllt år nyligen. Av Anna får de ett besök på Tom Tits, Stina står för fickpengar och själv består jag med matsäck - plättar, sylt och vispgrädde.

Besöket hos www.anderssons blev sent och nu sitter vi här allihop och häckar i soffan med var sin dator i knät medan TV:n går på tomgång. EN stilla och helt ångestfri söndagskväll i folkhemmet.

Födelsedagskalas

Idag var det födelsedagskalas för Paula, som Anna och Stina jobbat för i dagarna två. Själv gjorde jag inget alls, utom att kavla ut en pajdeg. Jag började dagen med att köra Anders till möte i pistolskytteförbundet borta på Gärdet. Därefter vilade jag lite tills damerna var klara med det mesta inför kalaset och då stack vi ut till stugan.
 

Andra helgen i rad med fika på bryggan

Det var soligt idag men inte så varmt som vi trodde ty träden runt stugan skuggar fortfarande eftersom solen står så lågt. Vi grillade i alla fall korv och kokade kaffe över elden innan det var dags att åka hem igen. Nu hjälpte jag faktiskt till lite genom att baka ut köttfärspajen.

Mycket god köttfärspaj med täcke av crême fraiche, majonnäs och ost

Anna och Stina hade skapat läckra smörgåstårtor

Vid halv sju dök gästerna upp och det kom inalles 17 stycken. Vi körde med gående bord och allt fvunegrade perfekt. De flesta satt inne i stora rummet, men Pelle och jag satt för oss själva och "umgicks" ordlöst med var sin iPhone i näven. Det umgänget uppskattade vi båda.

Pelle, Jimmy och grabbarna grus i köket innan jag hunnit sätta mig där

Estniska gäster

Dagens evenemang var besöket av Age med man och två av barnen. De hade tagit sig en endagskryssning till Stockholm och föreslagit en träff och det nappade jag på. Fast först hade jag förstås varit nere på centralen och mött Stina som kom med tåget från Lappland. Paula skall ha sitt födelsedagskalas i morgon och Stina och Anna skall fixa mat till kalaset idag.

En av Erikas älgar har fått en hedersplats på fönsterhyllan

Tulpanerna som var så bleka har nu fyllts av klorofyll

Men själv ägnade jag mig alltså åt mina estniska gäster. Jag for ut till stugan när jag hämtat Stina och förberedde inför besöket. Solen sken från en molnfri himmel, vinden var mild och det doftade vår överallt. Vid ett hämtade jag dem vid närmsta T-bana och sedan for vi hem och grillade korv samt satt på utemöblerna och pratade medan barnen lekte i kojan och hängmattan. Lille Juhan kastade gärna pil också medan Liisa gärna gungade i hängmattan där hon till slut också höll på att somna.

På bryggan serveras korv med tunnbröd

Trädkojan kommer till användning för en gångs skull

Liisa gillar att gunga i hängmattan

Juhan använde sin storebrorliga rätt
att använda hängmattan först

I god tid innan färjan skulle gå for vi iväg til Värtahamnen och det gick bra. Det var inte så farligt med trafik på Valhallavägen så vi kom i god tid. VI skildes åt i en förhoppning om att vi nästa gång skulle ses i deras stuga utanför Tartu.

Via Remmene

Jag startade dagen lugnt med att samla ihop alla de saker jag tänkt ta med till Stockholm denna gång. Jag fick med barnböcker, LP-skivor, Bordslampa mm men inte Isterband. Dessa glömde jag kvar men de är bäst före 18 april så det går bra nästa gång. Vid tio kom jag iväg och första anhalt blev hemma hos Lisa, som var glad och pigg precis som vanligt. Vi talade inte om trista inläggningar på hemmet utan om barn och barnbarn.

Lisa tar emot i dörren

Hon gillar att se på bilder men tyckte bilderna i iPhone var lite små. Då hämtade jag iPaden men när jag kom in igen så satt hon och bläddrade fram bild på bild på min mobil. Det tycker jag var smart gjort av en 92-åring. Att komma på hur man bläddrar på en touchskärm. Jag ledde in samtalet på stenyxor men hon visade en alldeles äkta okunnighet om detta. Hon kan ju ha glömt det i och för sig, men gamla saker brukar hon minnas. Så om Olle funnit en stenyxa så har nog den försvunnit fort igen.

Precis här, mellan mig och ladugårdsdörren. låg
jordkällaren. Och av den syns nu inte ett spår

Efter kaffe och glatt umgänge fortsatte jag min förd i sakta mak norrut och vid sjutiden var jag framme. Jag lastade in mina lådor och parkerade sedan varefter jag inväntade resten av gånget. Noomi kom snart i följe med husse, matte och Anders och hon verkade faktiskt lite dämpad.  När sedan Anna kom hade hon med sig en kollega som sysslar med healing och annan vidskeplighet. Hon satt och höll en hand över vovven medan resten satt i tyst förundran. Givetvis höll sig hunden stilla inför denna uppvaktning. Och nu sover hon i sin soffa men snart skall jag gå ut på kvällsrundan med henne.

Som vanlig, när jag kör söder om
Mälaren, rastar jag i Läggesta.

Marknadsdag mm

Detta blev i sanning en mer dramatisk dag än det var tänkt. Jag vaknade till nyheterna om att en stor brand pågick i Lextorp och oroades genast över om det var Evas hus som låg illa till. För att undersöka detta tog jag vägen förbi, när jag for till Nossebro. Där fanns mycket rök men ingen eld och huset stod kvar, fast 7 andra radhus, lite längre bort, brann ned till grunden. Stackars människor. De som intervjuades i radio var dock glada över att ha undkommit med livet i behåll.

Röken låg tät över Lextorpsvägen i morse

Sedan jag börjat fördjupa mig lite mer i det västgötska beståndet av kyrkoruiner har jag upptäckt en på nära håll, som jag aldrig haft en aning om - den i Malma utanför Nossebro. Kyrkan revs 1868 men var medeltida så där bör min farfars farfars farfar och kanske hans förfäder ligga. Jag såg dock bara fyra gravstenar fast dessa var å andra sidan rejält gamla, för givetvis besökte jag platsen innan jag kom fram till marknaden. Jag undrar dock vem den anonyme "es" är som kommenterade mina kyrkoruiner häromdagen. Tacksam om vederbörande hör av sig för jag gillar inte okända inlägg.

En lantlig stilla kyrkogård, för länge sedan övergiven

Den var inte alls som för i tiden och framför allt inte som sommarmarknaden i juli. Isande kall vind med nästan snöblandat regn och ganska få stånd gav liten publiktillströmning. Jag köpte bara en sak, en rökt renstek men den var försvinnande god. I stället traskade jag hem till broder Ingvar på en varm kopp kaffe och en stunds trivsamt prat.

Glest med både säljare och köpare

Vi gick så småningom iväg till farsgubben och på vägen var vi inne i gamla stationshuset på besk hos hembygdsföreningen. Där vi möttes vi av stora famnen som tack för de gamla järnvägsbilder jag skickat och vi fick även en kopp kaffe. Pappa var annars som vanligt fast han såg lite piggare ut med glasögon på. Han kan placera oss i handlingen men glömmer förmodligen att vi varit där redan efter en kort stund. En barmhärtig glömska.

Fadren på väg ut till lunchen

Jag var även inne på Erikssons chark och
köpte isterband och rökt fläsk!

Jag skrev att dagen blev dramatisk och det stämmer för inte nog med att det brann, Lilla vovven, Noomi, fick åka in och operera bort livmodern. Den var inflammerad och det är tydligen därför hon varit så besvärad av de bakre regionerna de senaste dagarna. Nu får vi hoppas att vovven kryar på sig. Och nu slipper jag riskera att passa några små valpar.

En nyopererad vovve vilar ut i hemmet

Våffeldagen

Sällan har jag väl firat en våffeldag mindre spartanskt än idag. Mitt våffeljärn har redan gått till de saliga skrotfirmorna men jagtittade lite på Belgiska fyrkantiga våfflor när jag var och handlade. En sådan våffla hade nog gått an men det var på tok för många points i ett helt paket.

I stället har jag tillbringat en stor del av dagen nere i källaren där jag skilt på det som skall sparas, skänkas och slängas. Det slutade med ännu ett fullt lass till återvinningscentralen och efter det överraskade jag mig själv med att åka iväg till OK:s Tvätta Själv Hall och ägna en dryg timme åt bilvård. Det syntes.

Visserligen rund och slät och hålad, men annars så...

Nu kunde jag dock inte hålla mig från våffelfirande, men eftersom det inte fanns våfflor på OK så fick det bli en Donut. Denna färtärde jag med en kopp kaffe ute vid Hullsjön. Dock blåste det så svinkallt att till och med jag skyndade därifrån.

Kvällen ägnades sedan en genomgång av diabilder och fotoalbum. Plötsligt fick jag telefonnumret till kusin Alve på Facebook. Vi har nog inte talats vid på 30 år men tack vare FB är den förlorade kusinen återvunnen. Det var kul. Vi talade bl.a. om mysteriet med den försvunna hällkistan och enades om att jordkällaren nog kan vara ett spår.

En ytterst trovärdig person?

Jag vaknade till en påminnelse om alltings förgänglighet. Den chokladkarta med läckra praliner i gyllene omslag, som igår kväll strålat mot oss visade nu sitt tomma skal i ett elakt hånleende. Vi tröstade oss med att det var lika bra att dra i sig pointsen direkt för att sedan ägna sig åt en veckas askes.

Finns det något tommare än en tom chokladkartong?

Efter frukost lastade jag bilen och for ner mot västsverige för att fortsätta röja i källaren. Jag hade lite diskret kollat in några trevliga kyrkoruiner nere i Västergötland. Diskret, därför att en eller annan kanske kan ha synpunkter på att en vuxen karl ägnar sig åt slika sysslor på sina resor. Ibland får jag en känsla av att det vore mer accepterat att dra i sig några öl på kvarterspuben än att spana efter rester av medeltida kyrkobyggnader.

Ännu en fågata och denna lede till en
länge sedan övergiven kyrkogård

Resan gick bra och första anhalt blev en väl undangömd ödekyrkogård söder om Skara där jag tvingades fråga en lokalbefolkning om vägen för att hitta. Men efter detta gick det lättare och snart satt jag vid Bjurums kyrka och åt lunch på ett vackert placerat bord med utsikt över Billingen och Hornborgasjön. Att 47 000 tranor traskade omkring nere vid stranden struntade jag i. Den sortens fågelskådning är för amatörer och dessa fanns det också gott om.

Uppe vid denna kyrka var det lunchdags

Nu blev vägarna mindre och mindre och kyrkoruinerna äldre och äldre och plötsligt var jag hemma i lägenheten. Jag valde ut bilder från en av ruinerna och lade ut dessa på en Facebook-grupp som ägnar sig åt sådant. Där fick jag tips om en söksida på Riksantikvarieämbetet och när jag strosade runt på den fann jag ett fornminnesmärke mitt på Olles o Lisas gård.

Vägarna blev sedan mindre...

... och mindre

Men ledde ibland fram till en sådan här fantasieggande kulle

Och i andra ändan av kullen låg den där - kyrkoruinen från 1100-talet, övergiven sedan sekel

 Jag trodde först det var ett misstag men läste sedan ett protokoll om att man en gång funnit en häll över en hällkista mitt emellan boningshuset och ladugården. Man hade även hittat en stenyxa där men markägaren hade skyndsamt grävt ner alltihop för att inte få dit en massa arkeologer. Det stämmer väl med min minnesbild av Olle och troligen även morfar Martin. Däremot var slutklämmen i protokollet var märkligare. Där stod att uppgiftslämnaren var en "ytterst trovärdig person". Det utesluter praktiskt taget samtliga kända släktingar till mig på min mors sida så det måste ha varit en tillfällig besökare som råkat få nys om detta. Det bodde ju någon religiös kuf på Gundleberget... Kan det ha varit han som skvallrade för RAÄ?

Vem i all sin dar var skvallerbyttan?

 Nu slår det mig att det fanns en rejäl jordkällare mellan boningshuset och ladugården. Den var byggd av stora stenhällar och det finns inga spår kvar av källaren....

Hundvakten slut

Idag tog så hundvakten slut när Paula och Jimmy kom hem från USA. Vi började dock dagen med att sätta in fyra färska kycklingar i ugnen. Det skulle bli till välkomstmiddag för barna och vi inkluderade även Gabbis familj i detta, dels för att äldste gossen fyller år och dels för att kycklingarna var så billiga. Det blev gott.

Om 58 dagar är det jag som går mot den
här terminalen för avfärd mot SF

Jag såg på min app att planet skulle komma tidigare än tänkt så vi for iväg redan vid elvatiden.Vi fick sedan en lång tids väntan på att de skulle komma ut i ankomsthallen. Under tiden stod jag med kameran i högsta hugg, beredd att filma Noomis reaktion när hon fick se dem. Reaktionen blev hänryckt, men tyvärr schabblade jag bort den här filmen också och det blev bara ett par korta snuttar, när den värsta hänförelsen lagt sig.

Dessa bollar är försvinnande goda

Vi for nu direkt hem och hämtade våra kycklingar, ris och sallad och for sedan till Paulas och Jimmys lägenhet där presentutdelning vidtog. DE stackarna hade köpt massor av presenter, dels av ett upplevt tvång och dels av att folk beställt saker. Jag hade avböjt alla presenter, men fick ändå en häftig ask praliner av den sort, som J brukar köpa mig.

Caroline samlar på keramik och vi låtsades tro
att hon här förvarade förfädernas aska

Vi for nu hem till Gabbis och åt lunch och umgicks ett par timmar varefter vi fortsatte hem till Robert o Caroline som vi inte sett på länge. Där avslutade vi kvällen och for sedan hem för att förbereda mig för avfärd till Trollhättan i morgon.

Premiärfika

Lördagen

Anna var nere på stationen och mötte mig och det var rätt bra för det är bökigt att lotsa en liten vovve genom folkhavet samtidigt som man släpar en resväska. Nu kom vi hem snabbt och lätt och jag packade upp mina väskor, varvid ett paket med fyra blodpaltar dök upp. Detta är en delikatess och vi satte oss och väntade tills vi kunde med att begå lunch.

Kärt återseende för båda parter

Vi kokade en palt var och avnjöt tillsammans med lingon och smält smör. Sedan for vi ut till stugan eftersom jag inte varit där på över en vecka. Allt var sig dock likt och Anna började räfsa löv medan jag gjorde upp eld och kokade kaffe. Vi tog bort presenningen över utemöblerna, lade på en duk och tog sedan årets första utomhusfika. Det var inte direkt svinkallt men vi gick snart in på verandan där vi satte oss att läsa Helge. Jag fick nämligen ett album i present av Anna idag.

Dukat för fika

När detta kändes lagom for vi hem och bänkade oss framför TV:n och snart var det dags för kvällsmat - stekt palt. Jag skar de4 återstående paltarna i små bitar och stekte dessa. Nästa ännu godare än de kokta. Givetvis med lingon nu också. Och nu känns det att jag inte sov så länge så det blir nog snart läggdags.

Lång dags färd mot natt

Fredagen

Om man vet att man skall resa på kvällen så kan hela dagen sega sig fram i en lång, overksam väntan på avfärden. Lite så kändes det idag, när jag visste att tåget går 18:11. Det hade kommit tio cm pudrig nysnö och förstärkt kullagren på den hala vägbanan, så att man heller inte gärna gav sig ut på vandringar. Dock fick jag låna ett par broddar för att ta mig till stationen och hämta tidningen.

Jag ägnade mig också åt lite fågelfotografering, så gott det nu går med mobilkamera, och förbannade än en gång min lättja att inte släpa med den stora kameraväskan. Så mycket av packningen hade jag ju ändå kunnat avvara eftersom den legat oanvänd. Nu fick jag dock flera bilder av de domherrar som lyste upp tillvaron vid fröautomaten.

 

Jag frågade också fram ett par äldre fotoalbum, som vi gick igenom tillsammans och där jag gjorde några fina fynd, både för privat bruk och för murjekssidan på Facebook. Bl.a. en fin bild av tant Mella i järnvägskiosken, vilken renderade många "gilla" och nostalgiska suckar under dagen. Här visar jag ett par mer privata bilder. Ovan ett gäng påskkäringar med en ung Anna längst fram. Vilka de andra är vet Stina men inte jag.

Den andra bilden är tagen vid Annas mormors 70- eller 80-årskalas och visar mormor Hildur längst fram omgiven av alla sina barn utom två döttrar; en som dog som spädbarn och en som hon mer eller mindre lurades att adoptera bort, en mycket tragisk historia. Fyra av barnen lever fortfarande ( plus den saknade dottern) och jag har träffat sex av dem. 

Alltnog, så småningom var det dags för avfärd och morbror Rune kom med bilen för att vi skulle slippa drattade på arschlet på vägen till stationen. Tåget kom i tid och vi fick bra platser. Det var ett par stora Vorstehundar i kupén men det gick bra sedan Noomi gläfst lite. De gick av redan i Boden och sedan kom det på en Samojed i Luleå men det gick också bra. Jag kostade på mig lite gott att dricka och när detta skrivs, kl tio i sju på lördag morgon, kan jag konstatera att natten har gått bra. Jag har sovit nästan fem timmar och vovven säkert tio. Hon har fått en kort kissepaus i Söderhamn och nu väntar vi på avgång från Gävle. 

Mandelpotatis och stekt fläsk

Torsdag

Idag var så vår lilla kortsemester i Björkliden över för denna gång. Vi packade fort ihop våra tillhörigheter och ägnade sedan förmiddagen åt fortsatt umgänge tills det var dags att åka till bussen. Järnvägen är ju fortfarande inte klar, även om den sägs öppna senare i eftermiddag. Till föga nytta för oss. Vi var vid busshållplatsen i så god tid att vi hann åka upp till parkeringen vi fjällhotellet där jag tog några sista bilder av det fantastiska landskapet. Resan upp hit var rätt dyr, men det var den värd. 

På vägen ner såg vi hur man nu fått upp kontaktledning gärna  banan igen men de avblåsta containrarna låg fortfarande kvar. Det måtte ha blåst hiskeligt förra vecka. Och så kommer vi veckan därpå och får uppleva ett sagolikt väder! I Kiruna var naturligtvis inte tåget inne i tid och jag trodde att vi kanske skulle kunna få även hemresan betald. Svågern på trafikledningen i Boden undrade t.o.m. om han skulle fixa lite extra försening så vi verkligen blev en timme sena. Jag avböjde.

I Murjek möttes vi av morbror Rune i bil men Noomi och jag gick trots att det är svinkallt. Det märkte jag också senare på kvällen när jag gled iväg bort till Kickis. Då hade det dessutom kommit ny, kornig snö som låg som ett kullager över isen. Jag fick gå mitt i vägen för att inte ramla, ty där var det mestadels barmark under snön. Kickis var inte hemma och jag gjorde inget nytt försök utan stannade hemma och avnjöt mandelpotatis och stekt fläsk av den rökiga sort, som Anders köpt på Jokkmokks marknad. Lite mycket points men ack så gott. Det tyckte Noomi också. 

En vintersportort som jag vill ha den

Idag har vi suttit inne och njutit av ett fantastiskt vinterväder nästan hela dagen. Många kanske tycker det är att missa ett fantastiskt tillfälle till friluftsliv men -20 grader har effektivt dämpat lusten till längre utevistelser, hur vackert det än varit. Jo, jag har varit ute ett par gånger för att ta bilder. Första gången hade jag med hunden som tyckte det var väldigt kallt, trots att hon hade fått på sig en "kappa". 

När vi kom tillbaka släppte jag henne ur kopplet nere vid bron och hon rusade genom snögången upp till stugan. Sedan har hon mest sovit utom de gånger han ätit och lekt med en liten gul boll. Vi har då och då öppnat ytterdörren vid verandan och då har hon gjort en blixtraid ut i snön, gjort det hon behövt och sedan lika fort in igen.

Mitt på dagen hade vi besök av Bibbis broder Anders, som numera är pensionerad helikopterflygare, men fortsätter jobba på konsultbasis. Vi talade om hans jobb och om gamla släktingar och gamla original från Murjek. Stina har därvidlag en rik källa av minnen att ösa ur. 

Sist ikväll gick jag att för att se om fullmånen stod i Lapporten. Det gjorde den igår men då iddes jag inte gå ut och fota. Idag kom den inte upp alls utan doldes av det stora Nuoljafjället precis här bredvid.