Via Remmene

Jag startade dagen lugnt med att samla ihop alla de saker jag tänkt ta med till Stockholm denna gång. Jag fick med barnböcker, LP-skivor, Bordslampa mm men inte Isterband. Dessa glömde jag kvar men de är bäst före 18 april så det går bra nästa gång. Vid tio kom jag iväg och första anhalt blev hemma hos Lisa, som var glad och pigg precis som vanligt. Vi talade inte om trista inläggningar på hemmet utan om barn och barnbarn.

Lisa tar emot i dörren

Hon gillar att se på bilder men tyckte bilderna i iPhone var lite små. Då hämtade jag iPaden men när jag kom in igen så satt hon och bläddrade fram bild på bild på min mobil. Det tycker jag var smart gjort av en 92-åring. Att komma på hur man bläddrar på en touchskärm. Jag ledde in samtalet på stenyxor men hon visade en alldeles äkta okunnighet om detta. Hon kan ju ha glömt det i och för sig, men gamla saker brukar hon minnas. Så om Olle funnit en stenyxa så har nog den försvunnit fort igen.

Precis här, mellan mig och ladugårdsdörren. låg
jordkällaren. Och av den syns nu inte ett spår

Efter kaffe och glatt umgänge fortsatte jag min förd i sakta mak norrut och vid sjutiden var jag framme. Jag lastade in mina lådor och parkerade sedan varefter jag inväntade resten av gånget. Noomi kom snart i följe med husse, matte och Anders och hon verkade faktiskt lite dämpad.  När sedan Anna kom hade hon med sig en kollega som sysslar med healing och annan vidskeplighet. Hon satt och höll en hand över vovven medan resten satt i tyst förundran. Givetvis höll sig hunden stilla inför denna uppvaktning. Och nu sover hon i sin soffa men snart skall jag gå ut på kvällsrundan med henne.

Som vanlig, när jag kör söder om
Mälaren, rastar jag i Läggesta.