Monday, May 31, 2010

Första stugnatten

Så har man då sovit i stugan för första gången detta år. Redan på torsdagskvällen styrde jag dit ut, mol alena eftersom A var på skolresa, och jag nådde det lilla pörtet just som det sista kvällsljuset gled ner bakom tallarna och ett sakta regn började strila.

Detta gjorde mig intet och jag njöt ofantligt där jag satt under tak på verandan, med en maltwhisky i glaset bredvid mig och med koltrastens godnattsång från granen i nordväst. Ganska fantastiskt att finna denna storskogskänsla på en plats från vilken man kan ta sig med bil till centralstationen på 30 minuter om det inte är rusningstrafik.

Även kvällen därpå sov vi över men nu var det så kallt att vi kröp in i stugvärmen till ett väntande korsord medan det fortfarande var lite ljust ute. Men ack så gott man sover där. Vi var så utvilade att vi gjorde ett ryck med pumpen, åkte och fixade ny reservdel och till slut fick den ihopkopplad så att vi nu har prima dusch- och diskvatten sommaren igenom.

Sunday, May 23, 2010

Alfheimers light (eller heavy???)

Käre svåger kallar det för Alfheimers var gång jag glömmer något och det är ett välfunnet uttryck. Nu i helgen glömde jag mina lägenhetsnycklar i en bom in till mitt kvarter. Jag ärnade köra upp ett kylskåp (fotogendrivet) till stugan ute i stora skogen och behövde därvid öppnar en vägbom in mot området jag bebor.

Detta gick bra, men vid utfarten, då jag också måste öppna med mina nycklar, uppmärksammade jag att det rann vatten under bilen, kastade mig på marken och konstaterade att det nog bara var kondens från AC:n. Det hela hade dock varit en så omtumlande upplevelse att jag direkt, och lugnad, satte mig i bilen och körde iväg. Inte förrän många timmar senare upptäckte jag att nycklarna saknades.

Min bättre hälft kom på att de kanske satt kvar i vägbommen och ett samtal till en granne bekräftade att så verkligen var fallet. Stor lättnad och ett löfte om flytande hittelön blev slutet på denna dramatiska händelse.

Kylskåpet då? Ja, det kom på plats och efter ett par timmars eldande med fotogen kunde vi ta ut iskuber ur skåpets frysfack. Mina bildade barn kan säkert förklara hur man kan få ut kyla genom att elda, men jag vet inte om jag vill veta det. Jag nöjer mig med att det fungerar.

Till slut vill jag så, à propos absolut ingenting, glädja lillasyster med att hennes ostar från Gäsene mejeri säljs långt borta i Solna - för endast 39,90 kilot - med denna bild från ostdisken på ICA Maxi, fotograferad idag.

Sunday, May 16, 2010

Samling vid pumpen

Samling vid pumpen sjöng Ulf Peder Olrog på femtiotalet, men det gjorde inte vi igår. När vi samlades vid den pump som förser stugorna med sjövatten visade det sig att tilloppslangen släppt och låg lös på marken med motorn pumpade luft för glatta livet.

Detta lyckades vi fixa och glad i hågen kunde jag åter överlåta diskandet på min bättre hälft. Blott för att finna att vattnet strax skulle sina igen. Slangen låg åter lös bredvid pumpen. Det hade väl varit ett uthärdligt besvär om inte pumpuslingen stått nedanför en tvärbrant sluttning ned mot sjön.

Tredje gången vattnet tog slut gav vi upp och skall nu ta med kopplingsdelarna till en rörfirma för att utröna om de är utslitna eller om något saknas. Motvilligt måste jag dock erkänna att jag nu vet betydligt mer om pumpar än jag gjorde bara för en dag sedan och det kan ju inte heller skada.

För övrigt är att notera att vi hade en härligt solig eftermiddag vid stugan där kycklingspett och potatissallad kunde avnjutas under en molnfri himmel på bryggan. Allt medan småfåglarne flaxade och pepo runt omkring oss.

Saturday, May 08, 2010

Sven Svensson

I fjol vid den här tiden var jag lyckligen nyopererad i knät och mådde bättre än jag någonsin gjort. Tiden kunde ägnas åt släktforskning och akvarellmålning ute vid stugan och livet var enbart njutbart.

Det var då jag började måla bilder från barndomslandet, utgående från gamla svartvita fotografier eller bara från minnesbilder. Det var jätteroligt och blev riktigt hyfsat ibland. Men allt roligt har ett slut och snart var jag åter i selen. Schemaarbete och lektionsplanering tog all tid och inte förrän nu har jag tagit mig samman och stulit mig ett par eftermiddag åt akvarellpenslarna.

Resultatet blev en bild från syrenbersån, en solig förmiddag i slutet av femtiotalet. Grannen, Sven Svensson har blivit bjuden på kaffepaus, mitt i slåttern, och låter sig väl smaka. En blick i tidningen hinns också med. Hela bilden andas en stilla frid från fordomdags och jag har sett fram mot att få måla den.

Sven, hans bror Johan och systern Frida var kusiner med min mor och hade blivit över på äktenskapsmarknaden. Fast visst hade Sven varit med ute i svängen. Han berättade att han en gång följt ett fruntimmer hem från dansen och hon hade bott så långt bort att det hade stått utländska bokstäver på vägskyltarna dit han kom.

Sven hade ett lätt talfel. Han läspade något och det var ett grymt öde för den som hette Sven Svensson. Speciellt om man hela tiden kryddade sitt tal med ordet "fasen". Borta är nu syrenberså och borta är Sven. Men efter lite lek med akvarellpenslarna så återuppstår han på mitt block.

Sunday, May 02, 2010

Välkommen åter

Så har han då kommit åter till vår skog. Hans glada kvitter hördes när vi satt och fikade på bryggan i förmiddags och när vi tittade upp såg vi honom sitta där på en gren. Den svartvite flugsnapparen. Han närmare sig våra olika holkar gren för gren och inspekterade dem noga. Vid ett tillfälle såg vi honan sittandes och väntades på att han skulle bestämma sig.

Till slut verkade det som om han föll för den han skulle falla för enligt fågelboken. Den med 32 mm håldiameter. VI har nämligen inte byggt holkar efter vårt eget huvud utan efter fåglarnas.

Det är härligt att möta årstiderna ute vid stugan och att nu, efter en lång vinter, åter kunna flytta ut kaffekoppen till bryggan. Vi har varit lite oroliga för att fåglarna inte skulle vilja ha våra nya holkar, men nu verkar det som åtminstone tre av sju är bebodda så vi har en spännande säsong att se fram mot.

Saturday, May 01, 2010

Musikalisk nostalgikick.

Under barndomens somrar spelade vi grammofon när tiden och lusten det medgav. En stor radiogrammofon laddades med stenkakor och inte alltför sällan var det en sångare med namn Owe Thörnqvist som snurrade på skivtallriken. Aldrig kunde jag väl drömma om att jag femtio år senare skulle se samme sångare, livs levande på en scen i Stockholm.

Vad jag minns så hade vi bara en skiva, Albin och Pia, men den spelade vi så det dånade. Gärna med fönstret öppet västerut. Där en grannfamilj med snarlika namn bodde.

Alltsom oftast hände det att morbror och jag hamnade på caféet i byn. Jo, det fanns ett sådant där, liksom det fanns speceriaffärer, mejeri, charkuteri järnhandel och station. På caféet fanns en juke-box där man för 25 öre kunde spela Alpens ros med samma Thörnqvist.

Även på hemorten fanns det ett konditori med Juke-box och även där fanns Owe med sången Titta, Titta. Vi hade redan då mycket roligt åt textraden "titta på Tage, titta på Tage, det är han som har slage´"

Alla dessa sånger och många till fick vi höra av en artist som enligt prästbetyget är 81 år men som uppträdde med en spänst i huvud och kropp som om han varit 18. Sångerna satt perfekt och mellansnacket förhöjde stämningen ytterligare för oss i publiken. Vi var många som sjöng med i de flesta av sångerna. Publiken var för övrigt av det slaget att jagsänkte dess medelålder - avsevärt.

För att ge ett litet smakprov från kvällen lägger jag här in en liten smygtagen filmsnutt med en annan av Owes klassiker helt utan artistens eller STIMs godkännande.