Det var då jag började måla bilder från barndomslandet, utgående från gamla svartvita fotografier eller bara från minnesbilder. Det var jätteroligt och blev riktigt hyfsat ibland. Men allt roligt har ett slut och snart var jag åter i selen. Schemaarbete och lektionsplanering tog all tid och inte förrän nu har jag tagit mig samman och stulit mig ett par eftermiddag åt akvarellpenslarna.
Resultatet blev en bild från syrenbersån, en solig förmiddag i slutet av femtiotalet. Grannen, Sven Svensson har blivit bjuden på kaffepaus, mitt i slåttern, och låter sig väl smaka. En blick i tidningen hinns också med. Hela bilden andas en stilla frid från fordomdags och jag har sett fram mot att få måla den.
Sven, hans bror Johan och systern Frida var kusiner med min mor och hade blivit över på äktenskapsmarknaden. Fast visst hade Sven varit med ute i svängen. Han berättade att han en gång följt ett fruntimmer hem från dansen och hon hade bott så långt bort att det hade stått utländska bokstäver på vägskyltarna dit han kom.
Sven hade ett lätt talfel. Han läspade något och det var ett grymt öde för den som hette Sven Svensson. Speciellt om man hela tiden kryddade sitt tal med ordet "fasen". Borta är nu syrenberså och borta är Sven. Men efter lite lek med akvarellpenslarna så återuppstår han på mitt block.
No comments:
Post a Comment