Under barndomens somrar spelade vi grammofon när tiden och lusten det medgav. En stor radiogrammofon laddades med stenkakor och inte alltför sällan var det en sångare med namn Owe Thörnqvist som snurrade på skivtallriken. Aldrig kunde jag väl drömma om att jag femtio år senare skulle se samme sångare, livs levande på en scen i Stockholm.
Vad jag minns så hade vi bara en skiva, Albin och Pia, men den spelade vi så det dånade. Gärna med fönstret öppet västerut. Där en grannfamilj med snarlika namn bodde.
Alltsom oftast hände det att morbror och jag hamnade på caféet i byn. Jo, det fanns ett sådant där, liksom det fanns speceriaffärer, mejeri, charkuteri järnhandel och station. På caféet fanns en juke-box där man för 25 öre kunde spela Alpens ros med samma Thörnqvist.
Även på hemorten fanns det ett konditori med Juke-box och även där fanns Owe med sången Titta, Titta. Vi hade redan då mycket roligt åt textraden "titta på Tage, titta på Tage, det är han som har slage´"
Alla dessa sånger och många till fick vi höra av en artist som enligt prästbetyget är 81 år men som uppträdde med en spänst i huvud och kropp som om han varit 18. Sångerna satt perfekt och mellansnacket förhöjde stämningen ytterligare för oss i publiken. Vi var många som sjöng med i de flesta av sångerna. Publiken var för övrigt av det slaget att jagsänkte dess medelålder - avsevärt.
För att ge ett litet smakprov från kvällen lägger jag här in en liten smygtagen filmsnutt med en annan av Owes klassiker helt utan artistens eller STIMs godkännande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment