Ny adress

Något, som jag inte förstår, har hänt med adressen till min blogg. Jag kommer inte in på den längre så jag fortsätter nu på en ny adress. 

alfodl.blogspot.se

Det verkar som om man fortfarande kan gå in på den gamla adressen om någon skulle vilja gå in och läsa en gammal text.  

Bokhylla

Det var skönt att vakna ute i stugan i morse och det var inte alls så kallt, som man skulle kunnat tro. Nästan tvåsiffrig temperatur. Jag hade dock inte tid att gosa mig för länge där ute ty jag hade en tid att passa. Därför skyndade jag mig att äta frukost, städa upp efter gårdagskvällen och packa undan innan jag for in till stan.

Paula har beställt en bokhylla från ett postorderföretag i Borås och vi hade fått veta att det skulle bli personlig leverans mellan 10 och 13 idag. Annars skulle vi få köra halvvägs till Arlanda för att hämta paketet. Så det gällde att vara hemma. Det var lite skönt också. Jag tog en dusch, kokade mig kaffe och gick ut och satte mig på balkongen där en ovanligt stark decembersol lyste över staden. Jag testade "min" kameras teleobjektiv genom att ta en bild mot en konstgjord slalombacke i närheten av stugan.

Vid tolvtiden inträffade undret. Det kom verkligen ett bud med två paket, som skulle till att bli en bokhylla. Paula slutade tre idag och jag for dit då och skruvade rätt snabbt ihop hyllan. Den var enkel men stilig och fullt tillräcklig för hennes bibliotek. Hon hade även bokat tvättstugan för första gången och ville ha min!!! hjälp med att inviga den. Där kunde man verkligen tala om att två blinda hönor ledde varann. Hon var dock lite mindre blind än jag och lyckades både tvätta och torka flera maskiner.

Vid halv sex dök Anna upp från sitt jobb och vi hjälpte då Paula att flytta ner ett otympligt spegelskåp till källarförrådet. Sedan for vi hem för att se Idol-finalen samt äta var sin köpesallad. Nu skall vi strax se vem som vinner i år och det bekymrar mig föga eftersom det nästan aldrig är segraren, som blir artist efter de här programmen. I år tror jag att det är Nanne Grönvalls son, som kommer att låta tala om sig och han blev trea...

Julbord i stugan

Jag har många gånger sagt att jag skulle vilja fira jul ute i stugan men det lär aldrig bli av. Sociala konventioner och artighet gör att man rätar in sig i ledet och snällt firar sin jul med familjen så som seden bjuder. 

Idag har jag dock nästan firat jul ute i stugan. Jag sa till Anna att jag skulle vilja sova därute en sista gång i år och även om hon tyckte det lät ruskigt kallt så var hon i alla fall glad att jag inte ville ha hennes sällskap där ute.

Innan jag kunde fara ut och fira lillejul hade jag dock lite ärenden. Det första handlade om att köpa en stor röd låda med en massa smink och dylikt kladd i en butik som just idag sålde ut sådana lådor. Till halva priset. 

Butiken öppnade kl tio och jag var där en minut över som tur var ty där trängdes folk långt ute på gatan med sin boxar. Jag fick dock tag i min men i sista stund. Bara ett par minuter senare var de slut. Två damer råkade i häftigt gräl om den sista men till all lycka hade expediten en extra bakom disken.

Jag skulle även köpa en elektrisk nackkudde, som masserar axlarna. Den såldes i en simpel tysk lågprisbutik, som jag ogärna besöker men massageapparaten var så kraftigt prissänkt att jag gjorde ett undantag. Efter telefonkontakt med Anna kom jag ut med tre lådor. 

Nu hade jag bara älsklingsplatsen, Hagby soptipp, kvar. Där slängde jag emballage från Paulas marmorbord samt en madrass som var för stor för hennes bil. 

Men sedan var det bara stugan kvar och där gosade jag till mig hela eftermiddagen med köpt lussekatt och hembakta pepparkakor. Det är en så befriande känsla att inte behöva tänka på att åka hem på kvällen. 

Då firade jag i stället min lillejul i all enkelhet med några rätter som är lämpade för en primitiv stuga med bara en gasollåga. Det blev lite bröd och ost och sill och några köttbullar. Till detta bruna bönor, som ingick i min barndoms jular, men som någon kanske känner sig tveksam inför. Det sprids hur som helst härliga dofter i mitt lilla hus, där jag nu vilar på maten, skriver dagbok och strax skall titta på Svenska Ånglok från sextiotalet, del 2...

Marmorbord hos Paula

Idag har jag varit, om inte flitig, så dock ganska aktiv. Jag startade med fotbad och packade sedan ihop lite saker inför morgondagens övernattning. Det vill gärna bli en procedur kring detta så här års.

I stugan matade jag fåglarna och ställde in mina saker men för en gångs skull gick jag inte in på verandan. Jag öppnade inte ens dörren dit bara för att se om jag kunde avstå. I stället satte jag på kaminen inne i storstugan och där blev det väldigt gott och varmt. 

Jag höll mig dock ute mesta tiden för jag tände en eld och grillade mig lite falukorvbitar till lunch. Inlindade i mjukt tunnbröd blir de en utsökt måltid. 

Jag for snabbt tillbaka till stan för jag kom på att jag lika gärna kunde baka upp resten av min pepparkaksdeg. Det var inte så mycket kvar så det gick på drygt en timme. 

Det som återstod nu var att vänta insett samtal från Anna. Hon och Paula skulle åka och köpa ett soffbord till hennes lägenhet och de skulle behöva hjälp med detta. 

Hon hade valt ett vackert runt bord med marmorskiva och det var både tungt och otympligt. Men med mina starka armar ordnade sig allt och snart stod bordet där. 

Innan man kunde använda det på riktigt måste det dock behandlades med ett medel och det gjorde vi inte ikväll utan lade på en duk till invigningsmåltiden. Hemlagade hamburgare. 

Nu står Anna och Paula och går igenom saker som skall slängas. Det borde finnas oerhörda massor. Det lutar åt att jag for göra en insats igen och fara till favoritplatsen i morgon - Hagby soptipp!

Läxhjälp

I våras höll jag på med läxhjälp hos en idrottsförening, där grabbarna Grus är med. Det var nog uppskattat, åtminstone av föräldrarna, men i höst har det inte blivit av. Det beror nog inte på mig utan mer på att föreningens möten i höst tycks ha handlat om inre stridigheter rörande ekonomi och träning och annat, som föräldrar kan bli osams om. Så i höst har det inte blivit någon läxhjälp - tills idag.

Vi har en granne som på sedvanligt sätt fått tag på en ostasiatisk kvinna med två barn. Kvinnan är avpolletterad, men barnen har det bäst hos honom och nu har han undrat om de kan få lite hjälp med läxor och det gör jag gärna. Så ikväll, innan jag for och hämtade Anna efter spelningen, satt jag med barnen och räknade. Den ena gick i nian och den andra första året på gymnasiet och det kändes mycket meningsfullt.

I övrigt har jag tagit mig en stilla hemmadag och förberett mig lite för en sista övernattning i stugan innan jul. Jag har tänkt sova över på torsdag. Jag har också gjort i ordning julbrevet till Anders, långt borta i USA: Han skall få en liten glasburk med en speciell krydda i julklapp. Till USA måste man skicka med en tulldeklaration och jag skrev att paketet innehåller en tomte av glas. Hade jag skrivit "Spice" hade nog tullen inte släppt igenom brevet.

Sovmorgon

I morse sov jag osedvanligt gott och länge. Inte förrän halv tio slog jag upp mina ljusblå. Detta hade sin naturliga förklaring ty gårdagskvällen slutade inte så händelselöst som jag hoppades. Vid elva skrev Carina och undrade om jag kunde köra hem henne vid 23:30. Det kunde jag givetvis, men det finns ett problem med Carina. Hon kan inte kartan, förstår inte vägar och har lokalsinne som en akvariefisk i en glasskål.

Jag har flera gånger fått adresser att köra till av henne och hittills har det alltid blivit fel. Så även igår. Den adress hon uppgav fanns inte men efter några SMS fick jag en ny. Som fanns. Där fanns dock inte Carina ty hon hade gått ut genom en dörr runt hörnet och inte insett att det var fel gata utan traskat iväg genom den gråkalla natten, rakt ut i Karolinskas värsta byggarbetsplatser.

Efter en halvtimme såg jag en välbekant figur komma vandrande i fjärran och kunde plocka upp henne för vidare befordran hemåt. Dock - "Nog tålde hon att skrattas åt, men mera hedras dock" ty hon hade vakat vid sitt ex sjuksäng i ett dygn och dessförinnan varit vaken hela dagen. Inte så lätt att hålla ordning på väderstrecken då.

När jag nu väl vaknat tog jag det lugnt, åt min frukost och packade så småningom ihop lite grejer och for ut till stugan. Där tände jag min stormarschall, en burk som jag köpte för ett tag sedan på en billighetsaffär och som jag matar med ljusstumpar och utbrunna blockljus. Det är effektivt och den verkar kunna brinna hur länge som helst utan att veken slits ut.

Eftersom jag var rätt sen blev det inte så lång vistelse där ute idag. Till att börja med satt jag ute på verandan med mitt kaffe och min lussekatt men senare drog jag mig in i storstugan med kamin och ljusstakar. Där blir det fort väldigt varmt men också lite sövande. Kaminen slukar mycket syre och snart ser jag hur lågorna på ljusen blir mindre. Jag stänger av kaminen och öppnar dörren en stund innan jag somnar men sedan vilar jag gott en stund.

Jag väntar med att fara hem tills det mörknat för jag vill gärna ha en bild på granen, med sina ljus tända. Den blir vacker. Sedan far jag hem och inviger den stekpanna och gryta vi köpte hos Ingvar igår genom att koka potatis och steka falukorv med löksås. Och nu har vi hamnat framför historieätarna på TV och hoppas att denna kväll skall sluta händelselöst.

Julbord hos Ingvar

När gårdagskvällens epistel avslutades såg allt lugnt och fint ut. Vi satt med en kopp kaffe och en kladdkaka och efter det gick jag för att skrapa rutor och värma upp bilen. Det var då det började igen. Vår fjärrkontroll lever ibland sitt eget liv och när jag skrapat färdigt rutorna och skulle köra upp för att hämta Anna och Anders så hade fjärren slagit till och låst bilen - inifrån.  Det kändes inte bra att stå ute på en parkeringsplats, lågt hemifrån en lördag kväll vid midnatt och vara utelåst från sin bil.

För att göra en lång, trist historia kort, så löste det hela sig efter en och en halv timme, drygt, tack var en duktig låssmed och vid tvåtiden var vi hemma i lägenheten. Då hade det börjat jäklas för Carina igen ty bekantingen, som tidigare under kvällen varit på vårdcentralen men inte ville till sjukhus, hade kommit åter. Nu hade han så ont att hon beställde ambulans och de for in till SÖS. Senare under natten nåddes vi av besked, att det blivit ilfärd till Karolinska och thorax, för operation av aortan.

Och fram på eftermiddagen idag berätta Carina att det varit en komplicerad operation av en brusten aorta, att det hela tagit 8 timmar och att man inte var säker på om han skulle överleva. Saker kan hända fort och nu väntar vi på vidare besked.

För oss själva har det dock varit en fin dag idag. Vi sov rätt länge och när vi väl stapplat upp såg vi lite på vinterstudion i TV och stack sedan ut till IKEA för nu skulle det äntligen bli Ingvars julbord. Det hade resten av norra Stockholm också gjort för där var väldigt mycket folk och det var en aning utplockat. Dock inte värre än att vi kunde äta oss rejält mätta och gott var det.

Vi skulle handla också. Stekpanna och nya grytor för ett presentkort Anna fått i födelsedagspresent, men det slapp jag för Anders skulle till Arlanda och jag skjutsade honom till flygbussen i Kista. Sedan var det bara att åka tillbaka och hämta Anna och Paula och nu sitter/ligger vi hemma och pustar ut efter helgens vedermödor. Vi får hoppas att resten av kvällen blir lugn och händelselös

Julhandel

Det är oundvikligt att det blir julhandel på helgerna så här års men jag klarade mig ända fram till ettiden innan vi kom iväg idag. Tiden till dess ägnades bl.a. vinterstudion i TV där vi såg en svensk dubbelseger i skidor i Lillehammer. Norrbaggarna har väl fått astmatiska besvär.

Jag unnade mig också en liten espresso i fransk kopp ute på balkongen. En skön stund om än lite sval, när längtan till Frankrikes Vänersborg sätter in. 

Julhandeln förlade vi till Solna C och den gick rätt fort och smärtfritt. Vi unnade oss också ett besök på en pizzeria där de bakar mycket goda pizzor i vedeldad ugn. 

Efter den for vi och hämtade Anders från hans möte med pistolskytteförbundet. Vi skulle ut till kusin Carina och baka pepparkakor med henne och barnen men vi höll på att inte komma dit. Först var det rent stillastående bilkö i centrum och när vi väl kommit igenom den och ner till Haninge så skulle Anna och Anders in på ICA Maxi och handla lite. Bara fem saker. 

Jag satt kvar i bilen och vilade mig. Slumrade in lite och när jag vaknade hade det gått nästan en och en halv timme. Jag ringde och frågade om de blivit kidnappade. Anna blev väldigt överraskad för hon trodde det gått en knapp halvtimme. Hon glömmer tid och rum när hon kommer in i en affär men det vet jag ju sedan tidigare. 

Så småningom kom vi i alla fall fram och där var maten klar! Också mycket överraskande. Nu sitter jag själv och ser Lisa Ekdahl sjunga en sång av Jill Jonsson i Så mycket bättre. Det gör hon bra - naturligtvis. 

Nyss såg jag också mig själv i slutvinjetten till TV4:s En ska bort. Eftersom jag spelat med i programmets app en gång så har de fått min bild och den misspryder inte. 

Och precis innan vi skulle åka hem blev Carina tvungen att följa med en bekant till vårdcentralen. Denne kom med kraftiga smärtor i bröst och mage och det litade starkt mot att han skulle in till SÖS. 

Detta vägrade han dock. Sedan han fått lite medicin och sedan jag hjälpt honom köra hem sin bil (han hade druckit alkohol och ville inte köra själv) så låste han in sig i sin lägenhet och bad oss dra. Det gjorde jag utan större problem men Carina som är en fin människa hade lite ont av detta. 

Och nu sitter vi och summerar kvällen med en kopp kaffe och en kladdkaka. Anna har dekorerat pepparkakshuset med de spritsar jag köpte i San Francisco. Det blev fint.  

Hur man tänder en stormlykta

Idag fick jag en alldeles vanlig och fin dag ute i stugan. Jag for dit vid tiotiden och började med kaffe och lussekatter. Sedan kändes det bara skönt att sitta och titta ut mot den snöiga skogen och alla mina småfåglar.

Då såg jag plötsligt en objuden gäst tränga sig in i den ekorrsäkra fågelautomaten - en ekorre. Jag erinrade mig ett tips från ett radioprogram i fjol. Man skulle blanda in cayennepeppar i fröna. Ekorren klarar inte det, men fåglarna känner inte av denna starka krydda.

Och se. Det fungerade. Ekorren var strax tillbaka men efter endast ett ynka frö försvann den och fåglarna kunde fortsätta picka i sig solrosfrön. Jag fortsatte då med min läsning ty jag hade hittat en mapp med en massa årgångar av Nossebro Hembygdsförenings årsskrift. Tidigare har jag bara tittat på bilderna men nu läste jag också texten och den påminde mig om människor och händelser jag trodde att jag glömt för länge sedan.

Jag ville gärna vara kvar tills det mörknat för att ta lite fina ljusbilder men eftersom jag inte dragit upp elström idag så gjorde jag i ordning svärfars gamla stormlykta, som jag fick i julklapp för några år sedan. Jag bytte glödstrumpa och tvättade glaset. Pumpade upp tryck och förvärmde gasen och efter lite flammande lågor lös plötsligt strumpan med en styrka som gjorde det omöjligt att titta in i den.

Jag gick och hämtade en kraftig krok, som jag satte fast i en takstol varpå jag hängde upp lyktan. Den lyste upp hela rummet vilket syns tydligt på bilden nedan.

Sedan tog jag mina adventljusbilder och for hem. Anders hade sagt att han skulle bjuda på middag ute ikväll och det gjorde han. Vi samlades på kinakrogen i centrum, som fick så fint beröm, när den öppnade. Där åt vi oss rejält mätta varpå vi for hem och såg dels Idol, men framför allt På spåret. Det var roligt idag för vi vann med 34 poäng och det var jag som plockade de flesta poängen....

En öppen dag

Det är väl nästan alltid så att man vet på ett ungefär vad som skall hända under dagen, när man slår upp sina ljusblå om morgonen. Men i morse kände jag det inte så. Jag hade inget som helst planerat och kände detta som en stor frihet. Men så erinrade jag mig att jag hade en grovt förkyld svåger hemma idag. Han skulle väl i och för sig ha klarat sig själv, men det kändes lite oartigt att ge sig iväg och lämna sjuklingen ensam.

Så jag stannade inne och försjönk i min jakt på förfäderna och hade en på det stora hela lugn och fin torsdag. Mitt på dagen gick jag och handlade och lagade sedan lunch. Strömmingslåda fick det bli och svågern lät sig väl smaka. Så frikostigt som han alltid bjuder ute på lokal så känns det rätt bra att kunna bjuda på god hemlagad mat av hög kvalitet. 

Förutom att släktforska så satte jag mig och ordnade i stort sett samtliga julklappar. Det gjorde jag på nätet och det gick över förväntan. Skönt att slippa springa i affärer. Men en sak till köpte jag. SJ skickade nämligen ut ett mail om att man firade 160 år idag och sålde biljetter för 160:- Då gjorde jag slag i saken och beställde min biljett till Kivik.

Jag har suttit och kollat lite i SJ:s tidtabeller och kommit fram till att jag kan få ett tretimmarsbesök i Kivik om jag åker 06:21 från Stockholm och är tillbaka 21:39. Det kan det vara värt att få strosa runt i Piratens hemmiljö en januaridag utan en massa turister. Jag kollade efter matställen och de flesta verkar vara stängda under vintern, men hamncaféet håller öppet. Det skall bli en trevlig resa där två entimmes bussresor genom Österlen ingår. 

Till kvällsmat hade jag tänkt fläsklägg med rotmos, men just lägg fanns inte i kvartersbutiken idag så jag köpte en bogbladsstek och anrättade den på samma sätt. Mitt i matlagningen fick jag kasta mig iväg och hämta Anna ty hon hade fått en stor otymplig blomma i present av arbetsgivaren och den var för bökig att ta i tunnelbanan.Sedan smakade rotmos och fläskkött utmärkt och nu sitter vi samlade vid TV:n.