Solskensdag i stugan

I fjol fick vi en ljusslinga med varierande ljus av svåger Anders. Det var mycket välment men tyvärr var den lite kort och räckte bara över halva balkongräcket. Detta antydde Anna på ett fint sätt och när han kom igår hade han med en slinga till. Den satte jag upp i morse och genast glittrade hela räcket av varma gula lampor.

Sedan hade jag en uppgift till innan stugan och det var att posta  mina pepparkaksdegar, men så fort det var gjort styrde jag ut och satte mig på verandan. Mina befjädrade vänner satt i buskarna runt stugan och hälsade mig välkommen med uppfordrande kvitter. Givetvis matade jag dem alla och idag hade jag med mig det stelnade kokosfett, som blev kvar efter struvbaket förra veckan. Detta lämnade dock fåglarna likgiltiga.

Däremot uppskattades nötterna vi fick av kusin Karin och här ser man min favorit, den lilla tofsmesen, som begärligt hackar i sig av allt det goda. Själv satt jag mest inne och njöt av utsikten idag. Jag bläddrade lite i mina gamla tidtabeller och jag läste i boken om gårdar i Kullings härad. Och så spelade jag min julskivor på vevgrammofonen. Jag försökte lägga ut White Christmas på Youtube, men kontakten med nätet var lite för svag idag för att det skulle fungera så den sången kommer ut när dagens text är publicerad. (jag kommer att lägga ut en länk i slutet av texten)

Jag var kvar till skymningen för att få möjlighet att njuta av skenet från mina stearinljus men sedan for jag hem. Jag handlade högrevsfärs och lagade - på begäran - hemlagade hamburgare ikväll också.

Nu sitter vi och tittar på veckans avsnitt av konstnärstävlingen. Det är väldigt intressant att höra vilken kritik deltagarna får. Alla verkar lika duktiga på mig, men proffsen ser saker vi vanliga dödliga inte noterar och det är lärorikt. 

Jag drömmer om en vit jul 

Att vinna över sig själv!

I Idag skulle jag smyga mig ut till IKEA och unna mig deras fina maffiga julbord för 129:- Men så råkade jag passera hallspegeln och såg i ögonvrån hur min mage hade ett budskap. "Behöver du verkligen ett julbord", frågade den. Och jag rannsakade mitt inre och kom fram till att, nej, det behöver jag inte.

Det kändes som en liten seger och i stället gick jag ner och handlade mig en mager korv, kokte lite potatis och försjönk sedan i råstudier av kyrkoböcker från andra hälften av 1700-talet. Jag har en anfader född i Remmene 1757, men som gäckar mina efterforskningar. Jag vet hans föräldrars namn, men inget mer och idag tänkte jag att jag verkligen skulle sätta till alla klutar och jag lyckades rätt bra. Detaljerna kring detta är dock för trista för alla ickefrälsta läsare så jag hoppar över dem.

Anna hade tid hos en sjukgymnast halv tio idag och kom därifrån mycket nöjd. Hon hade fått utomordentliga förklaringar till sitt knäonda och även utomordentliga råd. Hon skall gå även om det gör ont och hon skall träna enligt ett program samt vara inställd på att det kan ta några månader att bli av med eländet. Sjukgymnasten trodde att orsaken mycket väl kan ha varit det platta fall på isen som hon ådrog sig när vi gick till Solna C med lilla e för ett par veckor sedan. Förmodligen vred hon till knäet vid det tillfället.

Jag körde henne i alla fall till skolan idag också eftersom hon hade mycket packning. Efter skolan for hon till sina oljefat men det visade sig att den spelningen var inställd så hon kom hem direkt vid halv åtta i följe med Paula och Anders. Jag hade gjort köttfärssås med pasta och de åt så det var en fröjd att se det. Kul med gäster som uppskattar min kokkonst.  Och det gör de allra flesta!

FIlmfrossa i storstugan

Idag skulle jag äntligen få avnjuta de tre filmer jag köpte på hjulmarknaden i lördags. Detta skedde ute i stugan eftersom det är där jag har min enda DVD-spelare och min 22-tums TV. Innan jag började titta satte jag mig dock med en kopp kaffe och ett gott bröd och njöt av utsikten mot det snöiga landskapet utanför. Allt blir mycket vackrare med snö utanför fönstren.

Men sedan, så fort jag fått upp värmen i storstugan, gick jag in och la mig på sängen med fjärrkontroll i näven och började titta på filmerna. De var bra, men värmen i stugan blev god, väldigt god, och jag fick rätt snart ta en vilopaus och sova en stund. Jag hade nämligen kört Anna till skolan idag också för att skona knäna. Jag är dock noga med att stänga av kaminen och släppa in ett fång syre innan jag somnar.

Sömnen gjorde mig gott och jag kunde, vederbörligen vederkvickt, fortsätta tittandet. Lagom tills det började skymma var jag klar. Skymningen är den allra vackraste tiden vid stugan så här års och stearinljusen lyser upp så fint när jag tänt dem.

Innan jag for hem passade jag på att tända julgransljusen också. Lagom länge för att hinna ta en bild.

Men sedan for jag hem och även ikväll lagade jag till hemmagjorda hamburgare, denna gång av kycklingfärs. Det blev gott, men inte var det som högrev inte. Sedan har jag suttit och skrivit ett långt brev till min nya släktforskarbekanting om förfäderna i Remmene. Sådana sammanställningar är nyttiga även för egen del.

Vi har tänkt på vilodagen

När jag vaknade i morse kändes det som att nu har vi rott det här födelsedagsfirandet i land och det har gått bra. Alla gäster har varit här, blivit förplägade och återvänt, nöjda och belåtna. Nu har vi inget överhängande över oss på ett bra tag. Vi utnyttjade detta till att ta det mycket lugnt och alla tankar på eventuella promenader gick om intet när vi tittade ut och såg att en bitande nordanvind drog ner sylvass snö över trakten.

Jag utnyttjade förmiddagen till att flytta över hela min släktforskning från en sida som heter MyHeritage till en sida som heter Geneanet. Orsaken är att den senare är helt gratis och att den kommer att ligga kvar på nätet även den dag jag inte längre gör det. Det är då en enastående slump att jag just i dessa dagar fått kontakt med en ung kvinna, som är relativt nära släkt med mig och som just nu arbetar på företaget MyHeritage.

Hennes morfar var syssling med mig, så det är ingen avlägsen släkting. Hon har kontaktat mig efter att ha funnit mitt släktträd på det företag hon jobbar och där jag alltså haft trädet tidigare. Hon gjorde ett lamt försök att värva tillbaka mig, men sedan har jag delgett henne delar av min släktforskning.  Det är jätteroligt att få berätta för en som tacksamt lyssnar och visar intresse.

Vid fyra körde jag in Anna till den Gospelkonsert hon skulle sjunga i i eftermiddag. Jag vägrar att följa med på dessa hysteriska bönemöten, där tungomålstalande virrhjärnor flaxar omkring och skriker i himmelens sky. Eftersom vi haft hunden i helgen var den ett utmärkt alibi och jag kunde stanna hemma.

Jag hade tänkt åka ut till stugan, men vädret fick mig att avstå. Men hade det inte varit för hunden så hade jag nog gett mig ut. Nu får jag vänta till i morgon då solen skall skina och temperaturen vara strax under noll. Det blir nog vackert.

När konserten var klar for jag och hämtade Anna, men även kusin Carina, som varit ställföreträdande lidande och ställt upp som publik, nu när inte jag ville. Detsamma gällde Paula. Vi for hem med Carina och hunden. Hennes barn var lyckliga över att få tillbaka hunden och det var jag också!

På tillbakavägen var viu så slöa att vi for in på en snabbmatsrestaurang och tog oss var sin Chicken Nugget. Det var gott men vi funderade på hur många år sedan det kan ha varit sedan vi senast åt på ett sådant ställe.

Annas knä vill inte bli bra och vi har funderat på om hon skall deltidssjukskriva sig för hon behöver vila knäet och hon behöver vara i skolan de lektioner då hon skall öva med luciakören. Det är bara hon som kan det, så det måste bli gjort. Fast i år skall jag inte vara med. Jag skall i stället uppsöka ruinen av en gammal kyrka, helgad till Sankta Lucia och som revs redan under Gustav Wasas tid. Mer därom senare.

Sist kommer en mycket fin bild på mitt lilla barnbarn. Dess moder sänder regelbundet foton hon tagit och just denna visar så fint vilka goda anlag barnet har...

Hjulmarknad

Idag får det bli en snabbis. Jag började med att gå på hjulmarknad i Solnahallen. Det är en marknad för allehanda tågnördar så Anna hade ingen lust att följa med. Jag köpte tre tågfilmer och traskade hem med dessa. Jag har dock inte hunnit se filmerna ännu ty vi har kalas ikväll. 

Det är Robert och Caroline, som är här på efterkalas. Carolin har dessutom fyllt år denna vecka även hon. Så dagen gick åt till att förbereda mat. Vi körde enligt en gammal kokbok om Strindberg. Det blev oxrullader med gubbröra som förrätt. 

Mitt i allt hann vi också börja pynta inför första advent och det var riktigt roligt att se att Annas gamla ljusstake, från hennes mormor, fortfarande lyser med alla lampor. 

Och nu sitter vi bekvämt tillbakalutade i soffa och fåtölj och talar över arbetskamrater och idrottsbekanta och egna barn och andras ungar. 

Julen har kommit till lilla stugan i stora skogen

Idag skulle det bli julpynt hela dagen ute i stugan, men jag blev tvungen att behärska mig litet innan jag började. Först körde jag Anna till skolan med alla de rån och struvor hon skulle bjuda kollegorna på. Sedan var jag tvungen att göra en omväg via Täby kyrkby och se till min cache vid det som en gång var Sjökvistens affär i "Åsanisse i kronans kläder".

Loggremsan hade redan passerat papier marche-stadiet och behövde bytas ut. Jag tog vägen förbi Broby och stannade till en stund för att begrunda tidens gång. I bildens mitt fann man för några år sedan en grav med en äldre kvinna, som man anser sig kunna identifiera som Estrid, farmor, till den kände Jarlabanke. Mannen som en gång för tusen år sedan ägde hela Täby och som skröt om detta på otaliga runstenar.  Detta är en plats med god karma där jag gärna stannar till.

Men sedan loggremsan var utbytt blev det stugans tur. Så här såg det ut före. Det kändes skönt att jag röjt bort allt ickejuligt igår. Först satte jag mig dock och laddade upp med en kopp kaffe och planerade verksamheten.

Jag började med storstugan där jag bytte gardin, hängde upp bonader, la på duk och - monterade ihop änglaspelet. Det fungerade i år också och jag kan fortfarande höra klangen när änglarna slår emot bjällrorna.

Så här fint blev det när jag var klar. Som gjort för att sitta och beundra en liten stund.

Klockan var nu hunnen till lunch och då tog jag mig tid att tända en eld och grilla ett par korvar (gjorda på svenskt kött), som jag virade in i tunnbröd och avnjöt till lunch.

Sedan fortsatte jag med verandan där det mest handlade om att ställa upp tomtar och ljusstakar. Fast det blev lite nya dukar också. Och så en gran givetvis. Jag fann en som stod och vantrivdes i ett undanskymt hörn av skogen och den blev så glad när den fick komma in i värmen. Den blev klädd i rött och guld och var så stark att jag kunde fästa hela sju julgransljus i den.

Jag satt kvar tills det blev mörkt för att få lite skymningsbilder och här ser man den vackra granen, med alla ljusen tända. Jag avslutade dagen med att fara och handla till ikväll och i morgon, då Robert och Caroline kommer hit. Sedan hämtade jag Anna i skolan. Hennes knä hade tagit stryk av att gå hela dagen. Hon berättade att kollegorna varit djupt importerade av mina bakverk. Vi for nu och hämtade Paula och vovven eftersom Anna ville ha den senare här i helgen och eftersom den förra skulle till en väninna i Sumpan.

Och nu har vi ätit var sin maffig hamburgare, hemmagjord av högrevsfärs, och sett på Idol så nu skall jag fixa lite glögg och pepparkakor innan omröstningsprogrammet.

Begynnande julpynt

Idag har det varit full fart hela dagen och siktet har varit inställt på julafton, som idag ligger precis en månad framför oss. Det började tidigt. Anna skulle till skolan idag och jag körde henne för att skona knäna. När jag lämnat av henne fortsatte jag söderut mot en annan av mina favoritplatser - Fogas, där jag köpte Fotogen och Gasol.

Sedan körde jag raka vägen till stugan. Eller nästan, för jag stannade och köpte en croissant och en lussekatt. Det blev dock ingen lång fikapaus för jag hade att göra. I morgon har jag tänkt julpynta i storstugan och på verandan och jag började idag med att plocka undan allt som hör till vår, sommar och höst. Det var en hel del och sovrummet förvandlades ännu mer till skräpkammare medan de andra rummen blev renare och renare.

Det var inte slut med stugarbetet för hemma väntade ytterligare julpyssel. Anna vill tacka sina arbetskamrater för uppvaktningen på födelsedagen och jag hade föreslagit samma sak som jag hade - rullrån och struvor. Sånt slår an väldigt väl men tyvärr hade hon ingen som helst tid så då erbjöd jag mig i min godhet att svara för saken. För säkerhets skull klämde jag till med pepparkakor också.

Degen gick bra och kommer säkert att uppskattas av de som skall hantera den. Och när pepparkakor i lagom mängd var bakade fortsatte jag med rullrån. Jag hade gjort dubbel sats och fick ut 45 rån när jag var klar. Det gick bra, men jag var allt lite mosig nu och satte mig att vila lite varvid jag nästan somnade. Som tur var ringde telefonen och jag vaknade till och fortsatte med struvor.

Och när Anna kom hem från skolan möttes hon av ett köksbord fullt av nybakade läckerheter. Det var nog uppskattat för hon hade med sig en julstjärna som tack för hjälpen. Sista uppgiften idag blev att fixa kvällsmat, som raskt komponerades till omelett och bacon. Paula, som tänkt börja ett bättre och magrare liv suckade tungt och glufsade i sig av hjärtans lust.

En Taxi-dag eller Svexit

Idag har det blivit en massa bilkörande hit och dit eftersom jag haft både en sambo och en svärmor med dåliga knän. Just nu väntar jag på att det skall bli dags att köra fram den senare till sitt tåg, att klappa loket och sedan köra och hämta lite saker hos Paula, som även hon är krasslig. Det blir nog sent, men jag skall försöka hinna få in lite fler rader innan jag sluter mina ljusblå i Morphei famn.

Och nu är dagen tillända och jag kan summera intrycken. Jag kan börja med att inte förklara vad svexit betyder. Det skulle vara att underskatta mina läsares intelligens och det kommer dessutom att framgå av fortsättningen.

Anna hade tänkt gå till skolan idag och gav sig iväg, glad i hågen men hann inte många meter innan knäet sa stopp. Med stor smärta återvände hon hem och nödgades ringa och sjukanmäla sig. Hon behövde vila knäet och det kan man göra alldeles utmärkt, sittande vid köksbordet. Där ägnade hon förmiddagen åt att klippa och klistra vackra tackkort till alla sina uppvaktande på sextioårsdagen.

Vid lunchtid kom första körningen. Vi hade nämligen bjudit in oss till en god vän och kusin till svärmor. Trots att hon varit här så ofta har hon faktiskt aldrig besökt Karin. Därför passade vi på att förverkliga besöket denna sista dag för svärmor.

Vi stannade där i ett par timmar och umgicks under mycket glada och trivsamma former. På vägen hem passade vi på att hämta hunden eftersom kusin Carina bor alldeles i närheten. Paula är nämligen också krasslig, i förkylning, och skulle vilja utnyttja umgängesrätten med jycken under några dagar.

Vi for nu hem och åt lunch innan det var dags för nästa körning. Anna skulle till sin gospelkör och jag körde för att hon skulle spara knät. Medan hon var där for jag och handlade, dels lite medikamenter till Paula, ingefära och citron, dels ingredienser till min pepparkaksdeg. Sedan jag hämtat Anna vidtog ytterligare en timmes väntan innan det var dags att fara fram till stationen och sätta svärmor på tåget.

När tåget gått for vi hem till Paula där hon hämtade lite saker och sedan blev det dagens sista körning. Hem till garaget. Sedan ställde jag mig och blandade ännu en gång till den gamla fina engelska pepparkaksdeg, som redan barnens morfars mor stod och knådade för hundra år sedan. Degen skall delas upp mellan Solna, Trollhättan och Irland. Och nu har ett program om ett gammalt program om hårdrock med Sievert Öholm och Anders Tegnert sänts medan jag skrivit detta.

Åter till vardagen

Idag var det definitivt slut på själva födelsedagsfirandet och Anna skulle börja jobba igen. Det blev nu inte riktigt så ty även om knäet kändes bra, när hon vaknade så märktes smärta efter en stund och hon utnyttjade sin läkartid kvart över nio. Hon fick väl ingen direkt klarhet i sina problem, men läkaren ville ha henne röntgad så vi for in till läkarhuset vid Odenplan. 

Efter en timme kunde det konstateras, att det inte fanns något synligt fel, så jag körde henne till skolan. Hon lovade att hon skulle ta det lugnt, men planerade ändå att åka till Steel Pan övningen ikväll. Det beslutet ändrade hon på, när dagen led mot sitt slut och stack i stället direkt hem efter jobbet.

Själv for jag hem och hämtade klappstolarna, som jag körde ut till stugan med. Jag ställde in dem i sin lilla bod och sedan unnade jag mig en stunds stilla avkoppling inne på verandan. Jag satt och funderade på hur jag skall göra med julpyntningen, som skall ske på torsdag eller fredag. Det är ju första advent på söndag. I år nöjer jag mig med att pynta veranda och storstugan. Sovrummet är förvaringsbod av sommarsaker under vintern.

På hemvägen köpte jag fläsk och bruna bönor och köttfärs till en limpa ikväll. Vi åt bönorna med knaperstekt fläsk till lunch och det var himla gott. Den grisen hade inte dött av svält, som så många magra grisar tycks ha gjort nu för tiden. Jag undrade också om Stina kunde tänka sig att laga till en köttfärslimpa till ikväll och det gjorde hon med största glädje.

Anna åkte som sagt hem direkt efter skolan så till slut var det bara jag som var borta på kvällen, ty jag hade ju min körsång. Vi har helt plötsligt fått ett Gig, på Sundbybergs hembygdsmuseum så vi hade nu lite julsånger at öva på. Det gick bra. Kanske för att vi var ganska få ikväll så vi hörde varann väldigt bra.

Och nu sitter jag här och skriver och har på semifinalen i "Hela Sverige bakar" i bakgrunden. Ja, jag är rätt vitsig ibland...

Annandag Anna

Idag är det alltså dagen efter och för att riktigt ta ut svängarna kring sextioårsdagen har Anna varit ledig idag. Det var nog inte så dumt, för igår drabbades hon helt plötsligt av smärtor i knäet och idag har det inte varit mycket bättre. Hon har fått tid hos sin husläkare i morgon, fast just nu ikväll har knät plötsligt börjat bli bättre. Vi får se vad som händer.

För att utnyttja dagen till något roligt i stället för att städa upp efter helgen föreslog jag det som de båda tycker är allra roligast - shopping. Och där smäller det nya stora Dollar $tore i Botkyrka allra högst. Så efter frukost styrde vi dit och medan jag satt bekvämt tillbakalutad i bilen röjde damerna runt inne i butiken och kom ut, laddade med en massa juleljus och annat som hör till inför helgerna som kommer.

Vi klämde ett par billiga pryttelbutiker ytterligare, men där blev det bara kortbesök ty damernas krånglande ben och fötter begränsade framfarten. Så vi for hem och lagade middag och ägnade sedan resten av dagen åt stilla egenvård. Det passade mig utmärkt ty jag vilade ut även jag. I morgon skall jag dock börja röja upp efter kalasen.

Annadagen

Idag var det så själva födelsedagen och den inleddes lite trevande med att vi övriga väntade på att de andra skulle vakna. Vid halv tio inträffade detta och då tågade vi in till Anna med dukad bricka och presenter. Vi hade inte 60 tårtljus så jag satte ett! ljus i en kvarvarande cup cake.

Min present slog också väldigt väl ut. Vi testade genast den trådlösa högtalaren och den hade ett utmärkt ljud. Av broder Anders och dotter Paula fick hon en resa till valfri plats. Gärna tillsammans med givarna. En sådan resa avstår jag gärna ty den kommer med allra största sannolikhet att gå genom ändlösa rader av köpgallerier.

Dagens första begivenhet var brunch på Kungsholmen och där fick vi väldigt fina platser med utsikt över Ulvsundasjön. Maten var också god och brunchig och vi åt oss alla rejält mätta.

Men i stället för att avsluta måltiden i en hängmatta, som hade varit väldigt skönt, for vi nu iväg till julmarknad vid Steninge slott. Där brukar vi vara och dessutom ligger det nära Arlanda så det var på vägen för Anders, som skulle hem kvällsplanet till Luleå.

Det fanns en oerhörd massa julsaker och jag köpte själv ett paket med tio långa fina ljus. Dessutom tittade jag på dessa fina tomtar, som skulle ha gjort sig väldigt fint i trädgården. Men jag avstod ändock. Oklart varför. Kanske var det priset, ty de var inte billiga.

När vi var nöjda med julmarknaden var det fortfarande lång tid kvar tills Anders plan skulle gå, så vi körde iväg till Sigtuna där vi fann ett litet trevligt och dessutom öppet café. Vi fördrev en timme innan vi körde iväg till terminal 4. Tyvärr visade det sig att hans plan var rejält försenat så han fick vänta onödigt länge på att komma hem.

Vi själva for tillbaka till stan och bort till Paulas lägenhet så att svärmor skulle få se den. Och nu sitter hon och tittar på en otäck serie som heter Midnattssol och som handlar om ruskiga mord i Lappland. Jag ser hellre feel-good-serier om danska bönder och antikviteter.

Annas afton

Även om man inte fyller år just på lördagen så är det mest praktiskt att ha sitt kalas den dagen. Och hela dagen idag har präglats av just detta. 

Det började med att jag for ut till stugan för att hämta hem sex fina klappstolar, som vi har stående i boden där. Jag passade på att titta på de pelargoner jag ställde in i källaren för några veckor sedan och till min förvåning var de fortfarande både gröna och friska. Jag hade nog trott att de skulle ha gulnat. 

Sedan fick jag skynda mig hem för en förtvivlad Anna skrev att Anders och Paula blivit tvungna att åka och hämta hennes sista grejer i lägenheten. Det kunde ju Jimmy ha sagt tidigare. Fast å andra sidan. Vi skulle inte haft någon större nytta av dem om de varit hemma heller. 

Vi som var kvar gjorde klart cupcakes på de kladdkakemuffins jag gjorde igår. Och jag bakade scones. Den första omgången av fyra denna dag. Vi gjorde också snittar med lite olika röror och när första gästen kom vid två var allt någorlunda klart. 

De första var Annas gamla elev AO och hennes mor, som vi lyckligtvis inte umgås så mycket med numera. 

Nästa gäst var gamla kollegan IJ, ett rustikt och mycket trevligt fruntimmer, som det alltid är roligt att träffa. 

Sedan, fram mot skymningen brakade det loss och vi fick in både kusin Carina och hennes sex pojkar och grabbarna grus med föräldrar och mormor och morbror. Till slut en annan gammal kollega, som också är mycket trevlig, tillsammans med make. 

Här sitter en del av gästerna vid det avlånga runda bord, som jag gjort iläggsskivor till. 

Och i soffan samlades barnen, som till att börja med satt med sina dataspel. Senare röjde de runt bland rum och dörrar och sängar. 

Gästerna var inte heller helt stilla och här har de samlats i köket. Där fanns maten och speciellt mina scones blev uppskattade. Här är fjärde omgången nyintagna ur ugnen. 

Nu är klockan strax över tio och grabbarna grus har lämnat. Snart skall jag köra hem kusin Carina och hennes barn och sedan skall jag sätta mig att titta på "Så mycket bättre" med Lisa Ekdahl som huvudperson. 

Annas förmiddag

Om dagen före högtidsdagen är afton så är väl två dagar innan förmiddagen? Vi har hur som helst börjat förbereda idag och det började direkt efter frukost (som åts rätt sent). Vi började med att röja på byrån i sovrummet. Den syns tydligt om man sticker in huvudet och har sett ut som en skräpbod.

Det fanns en låda kvar med paulagrejer och sedan vi tömt den i en kasse gick det ganska lätt att röja rent ovanpå byrån. Direkt efter det ställde jag mig att baka kladdkakemuffins, som vi skall göra cupcakes av vid mottagningen i morgon.

Efter det lagade jag middag och då ringde telefonen från ett okänt nummer. Sådana brukar jag inte svara på men något sa mig att det kanske kunde gå an i dag. Det kunde det. Samtalet kom från en man, som stod nere i porten med ett paket till mig och jag förstod genast vad det var. Min beställning av de böcker med Valentinetexter, som Nils skrivit. Dessa har jag väntat på. En skall bli julklapp till Paula och en skall jag ha själv.

Sedan har jag inte gjort så mycket mer innan det blev dags för dagens höjdpunkt - festmiddag. Paula och Anders hade bokat bord på ett ställe, som hette "Spisa med Helena". Där fick man en trerätters, mycket vällagad, middag för 300:- och när man tänker på kvaliteten och urvalet, så var det ett mycket lågt pris.

Vi som var med var Anders och Paula, Stina och jag och - naturligtvis festföremålet själv - Anna. Jag hade nog trott att vi skulle dela på notan för Anna och sedan ta var och en sin del. Men jag misstänkte att Anders, som vanligt, ville offra sig och ta hela notan själv.  

Ofta brukar jag protestera mot detta men nu blev det trots allt en ganska dyr fest i sista ändan och då lät jag honom hållas. Han har trots allt två jobb med enbart inkomster och i princip inga utgifter - utöver de vanliga.

Jag började festen med Carpaccio som förrätt. Det har jag aldrig ätit men det var gott. Något jag skall försöka laga själv någon gång.

Min huvudrätt blev entrecôte ...

... och till dessert valde jag pannacotta.

Allt som allt blev detta en fin inledning på Annas 60-årsfirande. Nu hoppas vi bara att det fortsätter lika bra i morgon. Jag har varit lite orolig att Paulas kamrat med den stora, äckliga, dreglande hund, som förstörde kräftskivan skall komma men jag frågade Paula och hon sa att det inte var aktuellt. För säkerhets skulle skickade jag med henne en signal om att jag kommer att ställa till en scen om hundjäveln kommer hit.