Snökaos

Igår skrev jag om vinterväglag men idag var väglag inte rätt ord. Snökaos på ett sätt, som inte drabbat Stockholm sedan man började mäta snödjupet 1905. En som drabbades av detta var stackars Paula, som igår parkerat på en lastplats, som hon måste lämna före 08.00 idag. Det var hopplöst ty en plogbil hade dragit upp en rejäl vall utanför henne och andra bilister hade parkerat så nära att hon inte kom ut.

Med förtvivlan i rösten ringde hon i morse och det slutade som vanligt med att bonusfar fick häva sig upp ur bolstren och ge sig iväg. Det var fullsatt i tunnelbanan. På väg nåddes jag av beskedet att en vänlig själ förbarmat sig och hjälpt henne knuffa ut bilen på gatan. Detta gjorde inte hennes situation mycket lättare för hon har egentligen aldrig kört i sådant här väglag. Så jag tog hand om bilen och började köra hem mot Solna, där vi skulle försöka ställa bilen på boendeparkering à 20 kr dygnet, tills hon fått på vinterdäck.

Allt gick bra, om än mycket långsamt, eftersom bussar och lastbilar fastnade i backar och gjorde passage trång och svår. Jag skulle själv hamna i samma situation, när jag väl kom fram till vår parkering. Jag fastnade redan i infarten ty där var det inte skottat. Jag fick hjälp av en vänlig medmänniska som knuffade ut mig på vägen och sakta försökte jag ta mig runt kvarteret för att försöka hitta en gatuparkering.

Det gick naturligtvis inte för snön låg tjock överallt och endast en smal halkig remsa i mitten av vägen var körbar. Att ta sig uppför på lagom mönstrade sommardäck gick bara om man hade god fart och när jag väl fått upp den, dök något hinder upp och jag fick stanna till. Sedan var det omöjligt att fortsätta utan jag fick backa och ta sats på nytt. Då kanade bilen åt sidan in i snön och fastnade.  Och efter ett antal fruktlösa försök att komma loss dök det upp någon gubbe som knuffade ut mig på vägen igen.

Så höll jag på i två timmar innan jag till slut fick upp en tillräckligt lång startsträcka för att ta mig runt och ut ur kvarteret. Då gjorde jag en liten fuling och körde in i det garage där vår egen bil står. Platsen bredvid har stått tom i snart ett år och det vore ju väldigt olyckligt om den skulle börja användas just idag.  Så jag parkerade där och gick sedan upp och åt frukost, något jag inte hann i morse. Sedan tog jag mig faktiskt en liten whiskey ute på balkongen för att pusta ut efter förmiddagens vedermödor. Den satt fint.

Det var faktiskt så fint på balkongen, med stora vita flingor och tyst och lugnt, att jag ställde upp två ljuslyktor bland ljungplantorna. Men det var lite svalt att sitta där så jag gick in och vilade middag.

När jag vaknade hade det mörknat men fortfarande var det enkeltrafik på trottoarerna. Vi bor ju i Solna, kommunen med en av landets lägsta kommunalskatter så där slösar man inte på snöröjning. Jag gick i alla fall ner och handlade och nu väntar jag på att Anna skall komma hem från sin körövning. Jag kommer INTE att möta henne ikväll...

Och så var det det här med presidentvalet. Det gick åt helsike och en fjant blev president. Det förstärker mina fördomar om den lågutbildade vita medelklassen i USA ty det var tydligen dessa, som förde fram fjanten till ämbetet. Fast vem vet. Han kan ju överraska ännu en gång och bli en vettig ledare. Och han är dessutom den äldste presidenten någonsin. Med stigande ålder stiger även risken att trilla av pinn...