På vägen ut fick jag ett samtal från en stuggranne, som sa att jag inte skulle försöka köra upp ens mot vändplanen. Så jag stannade nere vid badplatsen och traskade iväg och märkte att det nog hade varit svårt att köra upp. Väl framme såg jag sedan stugan nedtryckt under så mycket snö som jag aldrig tidigare sett.
Jag hoppas verkligen att jag byggt takstolarna starka nog, men det har jag säkert, för det såg bra ut inifrån. Jag satte mig nämligen i favorithörnet en stund för att njuta av vintervyerna och en kopp kaffe en liten stund.
Jag drog mig dock ganska snart hemåt igen för jag hade uppdrag. Först att skotta mig en parkeringsplats där vår lille röe kunde stå tryggt och säkert, så länge Paula behöver vår garageplats.
Jag fann en bra plats där det räckte med en kvarts skottning för att få bilen på plats. Sedan gick jag upp till lägenheten och tillagade mig en lunch varpå jag dammsög. Efter bästa förmåga. Eller kanske snarare min förmåga...
Och så skulle jag ju sätta upp lilla tossans säng och denna gång gick det på mindre än en minut. Det ser riktigt fint ut i gästrummet nu så vi får hoppas att våra gäster känner sig hemma.
Fram mot kvällen dök både Anders, Anna och Paula upp och de möttes av en hemlagad lasagne. Den första jag gjort på flera år och den blev väldigt god. Försvinnande god. Sedan gick Anders och Paula ner i garaget för att byta till vinterdäck. Om en stund kom de upp. Besvikna. Sommardäcken var fastsatta med tryckluftsdragare och satt så stenhårt, att de inte gick att dra upp för hand.
Och nu sitter jag och väntar på att barn och barnbarn strax skall landa på Arlanda. De är en timme sena från Oslo men det fixar säkert den lilla tossan genom att inleda sin nattsömn redan på Gardemoen. Jag skall åka fram och möta dem från Arlanda Express på tunnelbanan, för efter snöfallet har vi bestämt oss för att strunta i barnstol och bilåkning.
No comments:
Post a Comment