Släng aldrig mat!

Idag var det en sådan dag då Anna hade öppning så jag körde henne till skolan och sedan hem igen där jag sov färdigt en timme till. Eller två. Men efter det gjorde jag en ny och lite större våffelsmet. Det var ju nämligen så att halva sprayflaskan med vispgrädde blev kvar, när Nils och jag åt våfflor i förgår. Det är synd att mat förstörs så jag fick  alltså offra mig och baka en omgång våfflor till.

Innan jag kom så långt hade jag dock varit vid mitt däckhotell och bokat tid för däckbyte. Vi behöver köpa nya sommardäck så detta behövde jag beställa i förväg. Men sedan bar det raka vägen till stugan och där dukade jag fram för årets första utefika. Det var dock lite väl hurtigt så jag flyttade in till favoritplatsen med min kopp.

Där sate jag mig att bläddra i gula pärmen. En pärm där skrivmaskinsarken från Nossebro finns samlade. Mamma hade i många år en skrivmaskin stående i köket och där skrev hon, men även gäster och familjemedlemmar, ner sina tankar och berättelser allt eftersom de dök upp. Det är ett fantastiskt material som gör att jag som läsare kan återuppleva minnen av min mor på ett högst konkret sätt. Här finns stort och smått samlat. Ibland har besökande skrivit in kommentarer, som får mig att skratta högt.

Idag noterade jag att någon, troligen kära lillasyster M, noterat med blyerts på ett ark "Uttaget ur maskinen 080929". Det var samma dag som mor dog och detta var alltså det sista ark hon skrev. Det rymmer inget som antyder att hon visste vad som väntade. Men det gjorde hon säkert...

För att lätta upp stämningen gick jag nu ut och gjorde eld i eldkorgen, dukade fram smet, grädde, sylt och allt annat, som behövs för ett lyckat våffelbak. Resultatet blev underbart och idag behövde jag banne mig inte räkna hjärtan. Halvt om halvt fördärvad satte jag mig att läsa lite i pärmen igen innan jag for hem.

När Anna sedan kom var vi duktiga och gick ut på promenad med vovven. Denna slutade vid biltvättstationen där Paula mötte upp efter en stund. Hon behövde tvätta bilen och jag skulle visa henne hur det fungerar. Det gick bra men en och annan undrade nog vad det var för en gubbe som stod med armarna i kors medan en ung, söt tjej slet och tvättade sin bil.

Sist satt vi hemma och tittade på Antikrundan där jag lyckades riktigt bra med värderingarna idag.

Den förstföddes återkomst

Idag var det sista dagen i Sverige för min förstfödde. Halv sex lyfte planet mot Amsterdam från Arlanda och nu, i skrivande stund, klockan 20:40 lämnar han Schiphol för vidare färd hem till Irland. Det var jättekul att ha honom här och han verkade också belåten med besöket. Nu dröjer det för övrigt bara 75 dagar tills vi återser varann. Lagom till andra halvlek i em-matchen Sverige -Irland...

Innan vi for iväg till Arlanda hade vi en lång lugn dag hemma. Jag var och handlade mat och hämtade ett bokpaket, men sedan satt jag och fortsatte leta efter gudsonens adliga förfäder. Jag fann inga idag heller men däremot en tvättäkta vallon. Elva generationer bak. Nils sysslade med sitt skrivande och verkade nöjd med vad han åstadkom.

Sedan jag lämnat honom på Arlanda for jag raka vägen till stugan och hämtade den väska, som jag glömde där igår. Den hängde kvar på sin krok med ipad och laddare och alltihop. Jag tog mig även en kopp kaffe i favorithörnet och tog än en gång den bild, som jag så ofta lagt ut här. Det var länge sedan jag satt här alldeles själv även om Nils igår är den ideala gästen att dela upplevelsen med. Han har en beundransvärd förmåga, att inte märkas där han sitter i sitt hörn.

Våffeldag på riktigt

Idag blev det våfflor ute i stugan, fast det tog sin lilla tid innan vi hann så långt. Först så var det somliga av oss, som tog det väldigt lugnt på morgonen och inte stapplade upp förrän vid elvatiden. Då vidtog frukost och sedan klädde vi oss för avfärd. Vi hann dock inte längre än till ytterdörren där vi möttes av ett strilande regn. Nils, Vovven och jag, alla tvärstannade vi och gick in igen.

Jag satte mig att släktforska och Nils att författa. Plötsligt upptäckte vi dock att himlen blivit fläckvis blå och nu for vi ut till stugan med en flaska färdig våffelsmet i bagaget. Tyvärr lite för lite märkte jag, när jag började baka. Våfflorna blev dock väldigt goda och väckte berättigad avund bland vänner på nätet. Vi stannade inte så länge. Bara såpass att jag hann baka våfflor samt mala och koka kaffe över öppen eld.

Jag hade tänkt föreslå en kväll på någon Pub för att gossen skulle känna sig hemma, men vi enades om att det besöket kunde vi lika gärna göra i juni på Irland. I stället for Nils fram till en bokhandel medan vovven och jag stack hem. När sedan han och Anna dök upp ungefär samtidigt lagade jag till kvällsmat - kassler med potatis/morotsmos. Resten av kvällen satt vi försjunkna vid var sin dator och umgicks medelst Messanger. Lagom engagerande umgänge.

Hemma igen

Jag hade svårt att somna och trodde att jag skulle få en sömnlös natt. Jag kollade klockan, den var halv ett och sedan somnade jag och vaknade inte definitivt förrän halv åtta. Då var vi i Söderhamn. Sedan fortsatte tåget i sakta mak och en halvtimme sena anlöpte vi Stockholm kl elva. Paula mötte med bil och vi var snart hemma.

Där inledde vi genast med att röja upp efter målningen eftersom Nils var i antågande och han ju är väldigt känslig för skräp och oreda. Halv två hämtade jag så gossen och vi for hem via mataffären där vi bunkrade inför lunchen. Det blev stekt fläsk med löksås och det föll honom väl i smaken. Vi vilade nu middag men vid femtiden körde jag honom in till stan där han skulle träffa en kompis.

Själv for jag iväg för att tvätta bilen. Det tog tid ty det var ett beslut, som många tagit denna dag och jag fick vänta länge på min tur. Nu sitter vi och ser ett program som nog heter Präst söker fru/man och som verkar ligga på en nivå, som ligger skyhögt över reklamkanalernas "bonde söker fru". Snart ringer väl Nils och vill bli hämtad.

Och idag fyller lilla E 150 dagar...

Hem igen!

Några hastiga rader, nedtecknade i kupé nr 7, vagn 14 och nattåg 93 på dess väg mot Stockholm, påskdagen i herrans år 2016 efter vår frälsare, herre Jesu kristi födelse.

Sista dagen i lappmarken och eftersom tåget inte gick förrän halv nio kändes detta också som en heldag. Vi tog oss en promenad efter frukost. De andra i en timme medan jag nöjde mig med min halvtimme. Den tid jag inte gick satt jag och mös vid en liten eld intill skidstugan.

De andra anslöt och mös även de en stund innan vi gick hem. Där hade svärmor bakat våfflor.

Efter sedvanlig middagsvila traskade jag bort till den kommunala bastun och lögade mig i glada gubbars sällskap, däri även en öl ingick. Hemkommen efter tvagningen bjöds det älgkött till söndagsmiddag och det var gott.

Tåget var lite sent och vi kom inte iväg förrän kvart i nio men redan i Boden var vi i tid. Nu, sedan vi passerat Älvsbyn har alla lagt sig, tysta och snälla, men i grannkupén sitter ett gång feta skånska grävmaskinister....

Måste dock avsluta med det glada beskedet att Lilla E idag ätit sin första måltid med sked. Upplevelsen var storartad för det lilla livet. 

Första tanden

Idag nåddes jag av budskapet att mitt lilla barnbarn fått sin första tand. Hon kan därmed börja skönja ett slut på palsternacksdieten och, i slutet av tunneln, ana hur konturerna av wienerschnitzl och pommes frites materialiseras. Framtiden ter sig ljus för lilla e.

Här har vi idag upplevt vår sista hela dag och precis som övriga dagar denna vecka har den förlöpt i stillhet och vackert väder. Efter en lugn morgon och ganska sen påskfrukost for vi ungdomar ner till Vuollerim och handlade och sedan parkerade vi oss vid eldplatsen i trädgården där vi matade en liten fin eld under en stor del av eftermiddagen. 

Till lunch bar svärmor ut korvskivor och rimmat fläsk, som grillades på halster och spett till angenäm styrka och smak. Efter en stund dök Kicki upp och ville ha med sig oss på promenad men först kokade vi kaffe. Jag åtog mig sedan att passa elden så att den inte spred sig medan damerna traskade iväg. 

Men det vart afton och efter middagen kom Anders att falla helt för en hemsida, som jag brukar besöka - Lantmäteriverkets historiska kartor. Vi fann en karta från början av 1900-talet där ett förslag till stadsplan för byn fanns. Vi satt länge och bläddrade i akterna och det gladde mig att han fick se en sida med lite innehåll. 

Innehåll saknades däremot i kvällens stora TV-underhållning - Gladiatorerna. Programmet som riktar sig till långtidssjukskrivna och förståndshandikappade, som Johan Wester uttryckte saken i Hipp hipp. Anna och jag gick i stället bort till den kära grillkåtan där Jonny o Kicki redan var. Hon hade med sig en flaska Nyköpingsbrännvin, Sveriges svar på Greklands ouzo, och vi satt där i lugn och ro och pokulerade ett par timmar medan elden sakta falnade och dog.  

Och i natt ska vi gå upp klockan tre och vrida fram klockan en timme....

Kafferep

Efter frukost tog vi oss en promenad och idag valde jag den lite längre 40-minutersvarianten. Jag hade med hörlurar och lyssnade på Edvard Perssons bästa för att få en lite roligare promenad. Det fungerade. Vi gck först bort till skidstugan för att se om gårdagens eld fortfarande glödde. Det gjorde den inte eftesom det fallit några cm snö över natten.

Anna o Kicki o Anders gick en längre sväng men jag tog cykelvägen. Det kändes rätt kallt trots att termometern bara visade 0,2 under noll. Jag inte så fort så vi var hemma nästan samtidigt. Nu tog vi det lugnt tills det var dags att traska bort till famljen E på fika. Där bjöds först smörgåstårta och sedan sju sorters kakor från trevåningsfat. Gott och trevligt alltihop och pratet stod högt i skyn. Dock är inte jag med bland de pratsamma så ganska snart satte jag mig i den bekväma fåtöljen tillsammans med huset herre, den nästan stendöve R. 

Efter några timmar gick vi hem och åt snart middag. Laxsida på saltbädd. Det var gott. Så fort vi ätit gick  jag och satte mig vid TV:n där de visade en timslång dokumentär om Karl Gerhard. Ett mycket bra program, som bara lockade Anna och mig. Då blev uppslutningen betydligt bättre när Let's Dance började. Där var det bara jag som visade lite bristande intresse men jag hade å anda sidan en levandekontakt  med syster M, som också klarar sig utan reklamkanalerna. 

Skärtorsdag

Det var med en enorm lättnad jag hörde mobilen klinga till i natt och därmed förkunna att den åter hade kontakt med yttervärlden. En kabel hade grävts av ner utefter järnvägen och släckt inte bara  mobilnätet utan även den fasta telefonin. När jag vaknade så småningom tassade jag upp och inledde min dag med att skriva om gårdagen. Därefter vaknade resten av huset och vi intog en mycket lätt frukost. Vi skulle ju till hembygdsgården på påskbuffé vid tolvtiden. 

I våntan på detta passade jag på att sy i en ny byxknapp i mina jeans. Den ursprungliga hade av outgrundlig anledning sprätt iväg härom dagen i samband med en utandning. Jag valde en gammal fn SJ-knapp ur svärmors rikhaltiga knappförråd. För säkerhets skull sydde jag fast knappen lite längre ut så att den skulle överleva påskbuffén.

 

Det är imponerande, att man i denna lilla by, med 60 bofasta individer, kan driva en matservering, med lunch varje vardag och som tre gånger om året ordnar en rejäl buffé till mycket moderata priser. De har julbord, påskbuffé och midsommarbord. Idag hade 55 personer kommit och av dess var det en ganska stor andel med utrikiskt tungomål - tyska, holländska, engelska. Byn håller på att bli internationell och flera hus används för fritidsboende av européer. 

Jag åt mig ordentligt mätt och ägnade sedan eftermiddagen åt att vårda min paltkoma medan Anna var duktig och gick långpromenad med Kicki. Jag ville ju vara i form inför nästa evenemang, som var påskelden nere vid Murjek BK:s klubbstuga. Jag hade gjort ordentlig reklam för detta på Murjeksidan i Facebook och detta hade effekt. Nästan dubbelt så många som i fjol kom dit och umgicks, åt, drack och trivdes medan elden sände gnistor mot skyn och snö sände flingor mot marken. 

Det är vid detta tillfälle man tecknar sig för medlemsskap i bollklubben och jag passade på att tvångsansluta mitt lilla barnbarn, som därmed är medlem i sin första idrottsförenng. En föga betungande uppgift eftersom föreningens enda aktivitet är att anodna påskbrasa och tända nyårsfyrverkeri. Dessutom för klubben ett litet bidrag från kommunen för varje medlem under 16 år ...

Vi var kvar till slutet och hörde då en pärluggla hoa inne i skogen sedan folk gått sin väg och tystnaden lagt sig. Nu har vi suttit och sett slutet av fotbollsmachen mellan Sverige -Turkiet. Resultatet stör mig inte men jag är glad att matchen kunde genomföras utan inblandning från daesh....

Samhällets sårbarhet

Onsdag

Om detta fick vi en påminnelse igår då plötsligt all kontakt med omvärlden bröts. Inget internet, ingen telefoni, vare sig fast eller mobil, tåg som inte gick och trygghetslarm, som upphörde fungera. Man kan raljera över bortakämda storstadsbor, som inte kan läsa sin dagliga DN eller chatta med kompisen i Kuala Lumpur men för en ensam åldring i sin gamla stuga var det värre.

Man är ju numera van vid att kunna få och ta emot samtal när som helat och en gamling vet, att om den faller och inte kan ta sig upp så kommer hemtjänsten efter ett tryck på larmet. Vi får hoppas att folk höll sig på benen och att de som tvingades åka taxi från Gällivare till Boden hann fram i tid. 

Själva hade vi en härligt TV-fri kväll och satt åter i grillkåtan med vännerna Kicki, Jonny och Jon-Erik. Vi grillade tjocka skivor rimmat fläsk över eld och glöd. Klara droppar av smält fett rann ner över glöden och flammade upp med ett härligt fräsande ljud. Till detta en god öl som J-E, nu myndig, försåg oss förtappade med. 

Tidigare på dagen hade det inte hänt så mycket annorlunda mot tidigare dagar. Efter en lugn morgon blev det frukost och sedan, vid halv tolv, dagens långpromenad. Man skall gå minst en halvtimme om dagen i rask takt har en läkare eller hälsoguru sagt nyligen och dit kan jag sträcka mig. Men inte en minut längre. Det känns så dötrist att vara ute och knata och gå. Speciellt när man får värk i svankryggen av eländet. Men den värken kanske beror på oträning....

De andra gick längre och avslutade med en pratstund i skidstugan. Själv avslutade jag med att tända en liten brasa vid eldstaden. Men sedan blev det gott. Vi tog nämligen vår våffeldag redan idag eftersom vi är bortbjudna på den riktig dagen på fredag. Folk är så petiga i maten här och kan inte tänka sig att äta våfflor två gånger samma dag. Och ännu petigare när de räknar antalet våfflor till högst två eller tre....

   Byns enda gatlykta

Och sedan blev vi alltså avskurna från yttervärlden. Sådant kommer alltid olämpligt. Det olämpliga denna gång var att jag just dragit igång en kampanj mot Jokkmokks kommun på byns facebooksida med anledning av att gatubelysningen varit trasig i fyra veckor utan åtgärd, trots påstötningar. Gatuchefen hade just svarat att folk kunde hålla sig inomhus och att en kommun i princip inte är skyldig att hålla med belysning. Där tog det hus i helsike så teleavbrottet kom lägligt.... 

Cykelstigen

Den skönaste stunden här brukar vara de tidiga morgontimmar då jag ensam är vaken och resten av huset snarkar i sina bingar. Så är det inte nu. När jag stiger upp hinner jag knappt få i mig min första kopp kaffe innan övriga vaknat och börjat duka fram frukost.

I morse var det soligt men kallt och det dröjde ett par timmar innan vi gav oss ut. Men vid elva kom Kicki och hon och Anna traskade iväg på byns scooterled medan jag tänkte försöka den längre cykelvägen. Det gick fint och jag fick femtio minuters promenad innan jag kom hem och satte mig vid eldplatsen.

Anna o Kicki hade gått långt också och sedan fortsatt hem till henne. Själv satt jag och mös vid min lilla eld i över en timme, njutandes av tystnaden och friden. Den stördes bara av grannens idoga traktorlastare, som skottade rent en gigantisk gårdsplan. Den störde å andra sidan rejält, men är också den som skottar åt svärmor vi står ut.

Till lunch serverades en god Janzon varpå jag vilade middag. Dock inte så länge för nu dök svåger A upp, överlastad med kassar. Han hade en fin rostig uggla i present till mig. En som kommer att få plats på taket, bredvid den mindre, som sitter där nu. 

Han hade även med en blåsbälg som jag bett honom köpa som min påskpresent till svärmor. Och inte bara det. En blåsbälg passar mig utmärkt när jag skall hålla liv i en fladdrande eld.

Eftermiddagen förflöt nu i stilla väntan på middag och en stunds TV innan vi gick bort till grillkåtan för att umgås med Kicki o Jonny o sonen Jon-Erik. De grillade korv, men vi hade ätit så nyss att vi mest satt och la på vedträn och pratade i glatt samspråk. Nu är vi hemma igen och skall väl snart gå till sängs. 

Grillparty

Jag steg upp strax efter sju och såg fram mot en lång enslig morgon, men det dröjde endast en kort stund innan resten av huset också var vaket och frukost framdukad. Vädret var soligt och svalt och skönt så en vacker dag randades.

Jag traskade iväg till stationen och hämtade tidningen. Hade jag inte haft mina broddar hade jag aldrig tagit mig dit. Jag fick dock inte komma in i själva affärslokalen eftersom det skulle skadat golvet. I stället stod jag i dörröppningen och handlade som förr i tiden, då expediten plockade fram vad man ville ha. 

Jag var sugen på att testa min nyladdade stormtändare och förberedde en brasa genom att bära in några torra vedträn. Jag tror de tänds enklare om de inte är iskalla. Medan jag väntade på att de skulle tina upp skottade jag ut ett par nischer vid eldstaden så att vi kunde ställa ut sommarbänkarna.

Med liggunderlag blev dessa utmärkt sittplatser och min teori om varma vedträn stämde perfekt. Vi fick snabbt upp en fin brasa och kokade oss gott kaffe. 

Sedan stod det inte på förrän svärmor kom ut med falukorv och vi satte oss att grilla med välbehag. Efter detta behövde vi röra på oss och gick ut på en promenad utefter byns scooterled. En hårt packad snöväg där det sommartid är sly och sankmark men nu lättgången, öppen terräng.

Vi hamnade i skidstugan efter en stund.  Där ska det vara påskbrasa på skärtorsdag kväll och byns allt-i-allo var redan där och gjorde i ordning en rejäl hög bränsle, som doldes under presenningar nu, för att vara torr och fin om tre dar.

Efter detta hade jag i princip gjort min dag, fått mina fyrtio minuter promenad och mitt kroppsarbete. Nöjd och belåten kunde jag fortsätt dagen ätandes och vilandes. Till middag fick vi stekt sik och dagens TV bestod av Fråga Doktorn, som idag handlade om Hjärtflimmer. Jag fick det intrycket att jag kommit under behandling i god tid och att den haft fin effekt

Vårdagjämning

Resan upp gick väldigt bra den här gången. Vi hade trevligt ressällskap och dessutom sov jag ovanligt bra. Flera timmar. Vi kom också fram i tid. Lite väl god, för tåget stannade i Murjek tio minuter för tidigt. Nu när vår vanlige chaufför lagt näsan i vädret så fick vi gå hem och då var det tur att vi köpt broddar. 

Det ät vårdagjämning idag och även om det alltså inte märktes på snön och isen så syntes det ljuset som var väldigt vårlikt. Jag tog en bild över torget i morgonsolen, och den bilden lade jag ut på murjekgruppens Facebooksida där den belönades med sedvanlig uppskattning. 

Det var rena isgatan när vi fortsatte hemåt och trots broddarna kändes det lite osäkert att gå. Man vet inte hur mycket man vågar lita på de där dubbarna. Men det kunde vi tydligen för vi har inte drattat på arslet en enda gång. Fast jag har inte gått så mycket. Mest ute på gårdsplanen medan Anna och Kicki tog en längre promenad.

Jag var dock inte oaktiv för det utan passade på att skotta en gång genom den djupa snön in till vår eldplats, det vamla cementröret. Det var tungt för skaren var så hård att man nästan kunde gått fram till röret uppe på den. 

Det gjorde vi nu inte utan jag skottade rent runt eldstaden och bar sedan dit lite ved och ett liggunderlag. Det gick nämligen också mycket bra att sitta på skaren och med skumplast under var det riktigt behgaligt. 

Jonny kom strax efter det att damerna gett sig av och vi satt och ägnade oss åt "snillen spekulerar" en stund innan våra kvinnor kom tillbaka och vi alla gick in och fikade. Det var dagens första gäster och de stannade ett par timmar men nu hade också en andra omgång anmält sig. 

Annas kusin Håkan kom med hustru och äldsta dotter. Frun fyller snart 51 men vi hade upptäckt att vi glömt hennes 50-årsdag så det var den de kom hit för. Det fanns nämligen en liten present att uppvakta med här. Hals- och armband i silver, vilka uppskattades mycket. 

Även dessa stannade ett par trevliga timmar och sedan kom Jonny åter. Han hade nämligen fyllt på gas i en stormtändare åt mig och nu ville han lämna den. Det tog bara en timme och sedan var vi mogna för middag. Pannbiff med lök och potatis. Mycket gott. 

Sist tittade vi alla på omgång tre i Mästarnas Mästare och stackars svärmor missade därmed finalen i Farmen. Den går nog i repris skulle jag tro. Vad gäller barnbarnet så har vi idag fått bekräftat att avföringen inte ändrat karaktär trots övergången till palsternackssmittad mjölk. Det låter betryggande. Barnbarnet ha även haft godheten att ringa och prata i bild idag och det är alltid lika roligt.