Då vart det en ny hund på en bråkdels sekund. Hon studsade av glädje och när jag kopplade loss henne sprang hon ystert fram och tillbaka på stigen. Men aldrig längre bort än att hon direkt märkte om jag gömde mig bakom ett träd. När hon fått springa efter sin pinnar i en kvart tröttnade jag och vi gick tillbaka till stugan för att förberedde morgonens fika. Jag gjorde då en olustig upptäckt. Den musfälla jag gillrade och ställde under diskbänken igår var borta.
Och jag tror inte att det varit en människa där och tagit den utan det jag fruktar är att ett större djur fastnat utan att kunna ta sig loss och därmed gått en kvalfull död till mötes. Det skulle kunna vara en ekorre och då går det nog bra för den kan nog sparka av sig fällan, men värre om en koltrast stuckit in huvudet. Fast det skulle ju kunna vara en stor mus som dragit iväg längre in under diskbänken. Jag iddes inte böja mig så djup som krävdes för att kolla. Alltnog. Jag hade varit och handlat lite gott bröd och beredde mig en småfransk förmiddagsfika i favorithörnet. Den satt fint och det gjorde jag också medan jag började fundera på mitt nästa akvarellprojekt.
Det har funnits ett gammalt fotografi från Remmene där man ser mor sitta på stenmuren ner mot ladugården och skala potatis medan Eivor står bredvid och tittar på. Bilden är försvunnen, men jag skulle gärna vilja försök mig på den ur minnet. Det är bara det att jag inte vet hur man ser ut när man sitter på en mur och skalar potatis. Men det visste Google. Jag fann gamla bilder från nordiska museet och började skissa i blyerts. När det var gjort for jag så hem och fortsatte med släktforskandet tills det var dags att hämta Anna. Hon har öppning i morgon så hon la sig tidigt medan jag ska titta på Danske bonden i TV. Hon hade haft besök av en pizzabagare i skolan idag och det hade tydligen varit en mycket lyckad sportlovsaktivitet.
No comments:
Post a Comment