Cykelstigen

Den skönaste stunden här brukar vara de tidiga morgontimmar då jag ensam är vaken och resten av huset snarkar i sina bingar. Så är det inte nu. När jag stiger upp hinner jag knappt få i mig min första kopp kaffe innan övriga vaknat och börjat duka fram frukost.

I morse var det soligt men kallt och det dröjde ett par timmar innan vi gav oss ut. Men vid elva kom Kicki och hon och Anna traskade iväg på byns scooterled medan jag tänkte försöka den längre cykelvägen. Det gick fint och jag fick femtio minuters promenad innan jag kom hem och satte mig vid eldplatsen.

Anna o Kicki hade gått långt också och sedan fortsatt hem till henne. Själv satt jag och mös vid min lilla eld i över en timme, njutandes av tystnaden och friden. Den stördes bara av grannens idoga traktorlastare, som skottade rent en gigantisk gårdsplan. Den störde å andra sidan rejält, men är också den som skottar åt svärmor vi står ut.

Till lunch serverades en god Janzon varpå jag vilade middag. Dock inte så länge för nu dök svåger A upp, överlastad med kassar. Han hade en fin rostig uggla i present till mig. En som kommer att få plats på taket, bredvid den mindre, som sitter där nu. 

Han hade även med en blåsbälg som jag bett honom köpa som min påskpresent till svärmor. Och inte bara det. En blåsbälg passar mig utmärkt när jag skall hålla liv i en fladdrande eld.

Eftermiddagen förflöt nu i stilla väntan på middag och en stunds TV innan vi gick bort till grillkåtan för att umgås med Kicki o Jonny o sonen Jon-Erik. De grillade korv, men vi hade ätit så nyss att vi mest satt och la på vedträn och pratade i glatt samspråk. Nu är vi hemma igen och skall väl snart gå till sängs.