Tuesday, May 17, 2011

Bloggstiltje

Lika bra att inse fakta. Vi närmar oss nu den tid då varje vaken stund ägnas åt kommande års schema. Jag skall nu rättfärdiga alla de fredagar då jag suttit och småpulat med tjänstefördelningar och annat oknytt ute i stugan och komma fram till något som vi alla kan jobba efter nästa läsår.

det säger sig då självt att det inte blir mycket tid till bloggande, men hav tröst. Snart är den ljuva sommartid här och då skall ni alla, i min nyfiket väntande läsekrets, få ta del av mina göranden och låtanden igen.

Förresten sp har jag varit och beställt en riktigt geocache-GPS idag. iPhone är bra, men för att jag små plastburkar ute i naturen håller den inte riktigt måttet.

Wednesday, May 11, 2011

Hemmahelg

Fredagen

Understundom händer det sig att jag stannar kvar i övernattningslägenheten över en hel helg och förliden veckoända var just en sådan. Skolan skulle ha Öppet Hus på lördag och som kompensation för detta helledigt på måndag. Detta fick helgen att kännas som mycket längre och jag utnyttjade tiden tämligen väl.

På fredagen gjorde jag ett långbesök hos gamla moster L, som är lite si och så i huvudet, mest så, men som ändock uppskattade besöket. Hon bor i mors gamla födelsegård där jag tillbringade så många somrar i min ungdom. Det är där jag har mina rötter och jag inledde dagen med ett besök på kyrkogården där jag hade ett möte med förfäderna. Sedan är det alltid lika roligt att sitta uppe på Åsen och känna hur nostalgin flödar igenom mig.


På hemvägen tog jag lite cacher och mest minnesvärd var den på den gamla begravningsplatsen i S Härene där förfäderna jordade sina medlemmar från stenålder fram till järnålder. Det var en mycket fin plats som lockade till långt besök även efter det att man funnit geocachen.

Lördagen

Idag var det alltså Öppet Hus och jag hade två lektioner, som besöktes av flera stycken föräldrar. De var snälla och skötsamma och lektionerna gick bra. Trots detta var inte min energi slut och jag tog en lång tremilarunda per cykel under eftermiddagen. Givetvis för att leta efter skattgömmor. Efter det var det gott att sova, trött till knän, själ och rumpa.

Söndagen


Det kändes extra fint med ledig söndag när man visste att den följdes av en ledig måndag. Jag ägnade dagen åt en lite längre resa genom det fagra Västergötland, så som det ser ut i Falköpingstrakten. Det blev besök i Gudhems klosterruin, på Karleby Långa, Agnestads kyrkoruin och slutligen Odenskulle vid Odensberg.


Den kullen ser jag varje gång jag åker tåget där förbi och jag har ofta tänkt att det skulle vara fint att sitta och fika på den bänk som står högst uppe på kullen. Det var fint. Förr räknade man kyrktorn från höga höjder, men de är numera dolda av sly och buskar. Däremot räknade jag till 30 vindkraftverk.

Utsikten här uppifrån, och från Falbygden överhuvudtaget, är av den arten att en hel taxeringsnämnd skulle kunna göra vågen för den. Jag njöt i stora drag och kaffet smakade delikat. Efter detta styrde jag söderut mot Lillasyster som jag besöker alltför sällan. Där bjöds på sedvanligt generös spisning och mätt och belåten styrde jag hemåt även denna dag.

Måndagen

Måndag är ju egentligen inte helgdag men idag kändes den så, trots att den började med en femtimmars sejour i tvättstugan. Det blir så när man lagrar tvätt i stället för att boka tvättstugan. Medan tvätten tvättades passade jag på att börja röja i garderoben och strax hade jag fullt av kassar med kläder och annat som kan slängas. När jag farit till tippen och Emmaus med alltihop syntes det knappt i lägenheten men jag kunde plötsligt gå in i mitt förråd.

I vanliga fall brukar jag åka till gamle far på tisdagar men denna vecka passade det bättre idag så jag styrde mot Nossebro när mina ärenden var klara. Dock stannade jag till mitt i Kule skog och besökte en cache till en märklig plats. En minnessten på en gammal körväg mitt inne i skogen där minnet av den tolvårige Olof Petter Eriksson ristats in för evärdeliga tider. Lilla Olof Petter skulle 1862 köra ett lass säd till kvarnen med häst och vagn och det bar sig inte bättre än att lasset välta gossen kom under och ömkligen avled.


Det är fantastiskt hur man kan knyta an till det förflutna på en sådan här plats. Här, där solen lyste så vackert och fåglarna kvittrade som allra vackrast skedde denna tragiska händelse för snart 150 år sedan. Glömd är moderns sorg och gossens grav men stenen vid stigens kant minner ännu om händelsen.

Thursday, May 05, 2011

Skattjakt

Äntligen har abonnemanget på släktforskarsiten SVAR gått ut och jag kan börja odla mina andra intressen på kvällarna. Ett sådant är, som kanske redan framskymtat, geocaching.

Geocaching är en skattjakt för vuxna som började i USA när man där offentliggjorde de koordinater som togs fram av navigationssatelliterna. Med dessa kan man ange vilken punkt som helst på jorden med bara några meters felmarginal.

Hobbyn utövas främst av vuxet folk och vinner fler och fler anhängare. Man behöver en GPS eller, som i mitt fall, en bra iPhone. De skatter som göms är olika små behållare, ofta plastburkar, som innehåller en pappersremsa där man skriver sin signatur. Ofta finns där också någon liten sak som man kan ta med sig om man själv lägger dit något av motsvarande värde.

Jag har själv lagt ut en geocache långt uppe i norra Lappland och vid det tillfället anmälde jag koordinaterna till en kontrollant, som godkände placeringen. Därmed kom "min" cache ut på http://www.geocaching.com och vem som helst kan därmed leta upp den och signera remsan. Fyra personer har faktiskt gjort detta redan.

Själv har jag varit flitig denna vecka och plockat hela sex stycken sedan i måndags. En festlig gömma var den som låg mitt på en golfbana och hade ledtråden "bakom stenen". Jag tittade bakom det fåtal stenar som fans på plats tills plötsligt min blick lyftes mot den gamla döda eken och där, i en grenklyka, låg en sten inkilad. Det var bakom den som plastburken var placerad och därmed fick jag en cache till.


Det är en dödssynd att avslöja gömmor, men jag tror att det är ett ytterst litet antal av mina läsare som kan lista ut på VILKEN golfbana jag sökte så därför publicerar jag en bild av stenen. (när jag granskar bilden inser jag också att själva stenen är ganska svår att upptäcka)

Sunday, May 01, 2011

Valborgsmässofirande

Helgerna avlöser varann tätt så här års. Knappt var påsken förlupen förrän det var dags att fira Valborg. Jag tänkte även en liten tanke på gamla mor där jag satt ute i stugan på fredagen, i ett strålande solsken och firade hennes minne med ett frasigt wienerbröd. Det hade hon nog inget emot. Möjligen kunde hon även ha haft fördrag med att jag tände vår lilla ”minneslykta” och lät den brinna dagen till ära. Men att jag spelade en stenkaka med ”Mor, lilla mor” på vevgrammofonen., det hade hon tyckt vara ”rena sjåveriet”.

Det var i fredags detta, men så blev det alltså lördag och Valborgsmässoafton. Att lille kungen fyller år, det gav vi fasen i. Vi firade i stället vårens ankomst ute i stugan med goda vännerna C och R där vi fick en fin eftermiddag och kväll. Vi har känt dem i säkert åtta år nu men faktiskt aldrig firar R vid hans födelsedagar. Eftersom en sådan nyss passerat beslöt vi oss för att ta igen missen och hade införskaffat en presentförpackning med Kaffe, Te och Choklad, som överlämnades vid välkomstfikat. Han verkade uppriktigt glad.

Efter det grillade vi middag och sedan var det så svinkallt att vi drog oss in i storstugan, som med sina 6 kvadratmeter, snabbt blev uppvärmd av några stearinljus. Samtalet flöt glatt och C förfäktade ivrigt att nu måste stället döpas. Jag kallar det alltid för Lilla stugan i stora skogen, men någon kläckte namnet Alftoppen eftersom vi bor högst uppe på, om inte en Alp så dock en bergknalle. Genast föll det sig då naturligt att döpa min kvinna till Alfens Ros. Sedan detta skrivits in och vederbörligen gillats på Facebook var namngivningen klar.

Smartphonen har verkligen satt sin prägel på umgängeslivet också. Detta märktes inte minst när vi lite senare, i akt och mening att grilla några kvällskorvar, tände en vedbrasa i eldkorgen. När lågorna flammade stolt mot de dunkla skyarna trängde sig behovet av nationella vårsånger på oss. Vad gör man då, när ingen utom A kunde texten? Jo, givetvis är den lilla ifånen oss behjälplig även i detta. Snart stod vi med var sin iphone i högsta hugg och lät Vintern rasa ut, Vårvindarna friska i och de sköna dalarna blomma i alla sina verser lätt åtkomliga i telefonens fönster.