Thursday, June 30, 2016

I dödsskuggans dal

Att sänka en gravurna i jorden låter kanske inte som någon direkt lustfylld upplevelse, men ändå ser jag fram mot denna ceremoni, som är skälet till att jag idag reste ner till Västsverige. I morgon skall vi samlas och föra askan av moster Lisa till familjegraven i Remmene kyrka, den grav, som jag önskat att få avsluta mina dagar i. Jag kommer att träffa mina trevliga syskon och kusiner och det gläder mig.



Mitt tåg gick vid halv nio, nästan. Ett signalfel försenade som vanligt tåget, men denna gång bara tio minuter. När jag sedan anlöpte Herrljunga stod lillasyster E troget vid stationen och väntade på mig. Efter att ha kört henne till jobbet tog jag bilen tillbaka till centralorten. E hade lagt en kasse med kaffe och smörgås i baksätet men jag kompletterade detta med lite ytterligare godsaker och for sedan iväg till den gamla kära släktgården i Remmene.


Genast vid framkomsten såg jag vilket arbete nye ägaren, gudsonen, lagt ner på hus och trädgård. En häck, som klippts ner till en nivå, som gamla moster bara kunde drömma om, gräsmattor som låg där likt golfgreener och framför allt – Jerrys sten hade kommit fram sedan hagtornsbusken tuktats till angenäm storlek och form.




På den stenen stod hunden alltid och ylade när kyrkklockorna ringde. En sällsynt klok hund. Stenen kan anas under snön på denna gamla bild.


Jag finner en outsäglig ro och frid vid att sitta och se ut över slätten till samma utsikt som mor och morfar haft i sin barndom och det var också så jag tillbringade eftermiddagen. Inte på minsta vis långtråkigt, men ändå förgyllt av diverse djupdykningar i den medförda ICA-klassen.


Enda smolket i glädjebägaren var temperaturen. Jag brukar inte frysa och jag hade inte tagit med vinterkläder. Dock svepte en isande kall vind över gården och jag fick till slut leta upp den tröja jag slängt ner i sista stund och knyta den som en schalett runt huvudet. Bättre mösslös än rådlös tänkte jag, ty det arrangemanget fungerade perfekt. Dessutom var det ju ingen där, som kunde se mig.


Efter några timmar av stilla meditativ vistelse i den stol gudsonen så förtjänstfullt ställt fram var det dags att dra sig iväg till syster E och köra hem henne från jobbet. Båda var vi nöjda med vår dag och ännu bättre blev det sedan hon ställt fram en god och synnerligen ovegetarisk måltid. Nedsköljd med ett glas gott vin. Eller var det kanske två ...

Wednesday, June 29, 2016

En dag i skuggan

Idag har jag stått hela dagen nere vid pumpen och försökt få igång vattnet tillsammans med ordförande M. Och vi lyckades. Nästan direkt på morgonen, sedan hon virat gängtejp runt gängorna i kopplingsmuffen mot själva pumpen, började pumpen pumpa upp vatten med en sällan skådad kraft till våra stugor. Jag satte på vattnet i vår bäck, som fylldes snabbt, och porlade så att det hördes lång väg.


Det var bara en liten nackdel. Så fort pumpen hade fyllt cicternen i pumphuset tystnade den och då började vatten, spruta med hög kraft ut ur slangen på ett ställe. Det sprutade också ur kopplingsmuffen. VI funderade länge på om vi skulle strunta i detta och njuta av det vattentryck vi fått, men enades om att det hela ger ett lite provisoriskt intryck. Vi tänkte, att om vi inget gör så kanske kopplingarna lossnar efter några timmar.


Så vi for iväg till en rörfirma borta i Arninge och köpte en kopplingsenhet för att sammanfoga två plaströr. Sedan hem igen och då stängde vi av pumpen, tog loss slangen från pumpen och sågade av den vi läckan. Sedan satte vi ihop allt igen och efter att ha skruvat hårt verkade slangen helt tät. Vi fann också en packning vid kopplingsmuffen, som vi tidigare glömt och även där blev det nu tätt.


Så vi började fylla vatten i pumpen och satte på den. Pumpen gick igång som den skulle, inget skrammel men - heller inget vatten. Vi fyllde hink efter hink i pumpen, men det verkade som om vattnet bara rann ut i sjön och inget vatten kom upp till pumphuset. Klockan hade nu hunnit bli över tre och vi hade inte vare sig ätit eller druckit sedan morgonen, så vi tog paus och vi for och hämtade den bil som M lämnat på reparation i morse.

När jag kom tillbaka hade svärmor kokat potatis och stekt falukorv, som vi åt till försenad lunch. Sedan stack vi faktiskt hem. Båda de damer, som bor på området, var nu hemma och jag överlät jobbet åt dem. Själv skall jag ju åka bort i morgon och varken Anna eller jag har behov av vatten förrän nästa vecka. Vi får väl försöka då om inte vattnet kommit fram tills dess. En positiv sak är i alla fall att pumpen verkar fungera felfritt.

Tuesday, June 28, 2016

Att gräva i arkiven

Dagen har varit händelserik i all sin enkelhet. Upp redan vid kvart i sex eftersom Anna hade öppning och då vill jag gärna köra henne för att hon ska slippa 45 minuter kollektivtrafik och i stället få 12 min privatbil. När jag kom hem satt jag och gick igenom gårdagens bilder och när svärmor vaknade tog vi frukost.


Sedan blev det dags för dagens första stora begivenhet. Audition för Roy Andersson, den store konstige regissören. Ja, nu var det kanske inte direkt audition utan mer så att han behöver fylla på av krumelurer i sitt statistarkiv. En kallelse hade gått ut på Facebook och många kände sig manade att uppsöka hans lokal för fotografering och kort intervju. Kanske har jag en liten chans att någon gång komma med i en film för det var nästan bara tanter där.


Direkt efter detta lilla äventyr stegade jag iväg ner till Humlegården och Kungliga Biblioteket. Jag tänkte passa på att kolla några av de texter ur Elfsborgs läns tidning 1941, som mamma skrivit om i sin dagbok. Man tar hissen ner i underjorden och där finns alla Sveriges dagstidningar mikrofilmade. De hade skaffat nya läsapparater, en slags dataskärm, där filmen styrdes genom att klicka i rätt ruta på bildskärmen. Det här blev ytterligare ett tillfälle där jag kände mig utgammal för jag fick inte ordning på knapparna utan tog mina filmrullar och gick till en gammaldags hederlig läsapparat.


Jag fann hur som helst mina artiklar. Först hade jag tänkt ta reda på vem som gjorde målen i den match mellan Friskopojkarna och Hudene på pingstafton 1941, som slutade 2 - 2. Men där fick jag tji för det fanns inte ett endaste referat. Jag tog i alla fall en bild av serietabellen där Friscopojkarna låg trea just då.



Jag hittade också en artikel om gamle Göran Johansson i Furukulla, som fyllde 90 år våren 41 samt den artikel jag egentligen gått dit för. Reportaget om beredskapslägret för unga stadskvinnor på Gundleberget. Mor skrev väldigt mycket om dessa flickor och var nog djupt imponerad av den fläkt från stora världen som detta innebar.


När jag kom hem for vi strax ut till stugan där vi först åt lunch - stekt korv med coleslaw och potatis varpå jag tog igen morgonens förlorade sömn i hängmattan. Där vilade jag ända tills ordförande M ringde och var förtvivlad över att vattnet fortfarande inte fungerade. Jag sa att jag skulle göra ett försök i morgon. Jag tror inte jag lyckas, men det är väl ett resultat det också. Rent cyniskt kan jag säga att vi klarar oss utan vatten ett tag, men det är värre för de två kvinnor, som hyrt ut sina lägenheter över sommaren och bor där ute på heltid. Jag överlåter huvudansvaret för problemets läsning på dessa.


Anna slutade tidigt idag och hon kom ut med Paula efter jobbet och vi åt kvällsmat där - Ägg, sill och potatis. Mitt i allt upptäckte Anna en liten fågelunge på bryggan. Jag tog och lyfte den närmare kanten och efter ett tag vinglade den iväg till en buske och senare till en gran. Hoppas den klarar sig. 

Och nu har vi ilat hem och vi har sett första avsnittet av Allsång på Skansen. Sanna Nielsen skötte det bra.

Monday, June 27, 2016

BREXIT!!

Sitter just nu och smälter Islands seger över England. Den känns så rätt nu är Brexit är på modet. Jag retadr mig dock på att SVT:s kommentator, Glenn nånting, var så uppenbart partisk till Englands fördel.


Dagen har annars varit lugn. Den började med att jag körde iväg svärmor till polisen. Ja, inte för att hon gjort någon, utan för att hennes ID-kort gått ut och behövde bytas. Jag kollade på bokningen hur dags vi skulle vara där, som tur var, för då upptäckte jag att jag bokat en vecka fel. Jag hade fått tid förra måndagen. Till all lycka fann jag en tid, en timme tidigare i Sollentuna och kunde säga att jag läste fel på en timme bara. Det låter bättre än en vecka....

 
Efter beställningen av kortet åkte vi hem och hämtade våra grejor och for ut till stugan. Tyvärr hade det inte hänt något med vattnet och stackars ordföranden var nere i dalen med sin son och försökte rätta till grejerna. Vid ett tillfälle fick hon upp lite vatten så kanske det är så att det kommit in luft i systemet bara och att vi på något sätt måste täta pumpen och lufta grejerna. Jag iddes inte göra något konkret idag men i morgon måste jag nog visa lite mer intresse.


Vi ägnade oss mest åt att njuta av det härliga sommarvädret med vita ulliga moln och en sval fruisk vind. Dynorna, som var så blöta igår, torkade fint idag. Jag lagade också till lunch på rester från midsommaren, köttbullar och potatis och det passade. Innan dess hade jag letat upp min gamla och fina gasolspis, som legat oanvänd länge, men som ser fin ut. Förra gången jag testade den fungerade den inte, en idag gjorde jag ett mer helgjutet försök och den gick igång. Ena lågan var perfekt och den andra flämtade lite, men gav i alla fall lite värme.


Innan vi for hem satte jag upp några småspikar i takstolarna där jag kunde hänga upp allt vårt trädpynt till tork. En sak jag länge tänkt göra och som nu blev av. Sedan for vi hem och jag lagade en Janzon till kvällsmat. Svärmor, som inte skall vara till besvär sa att jag visst inte behövde laga något till henne, men hon åt minsann när jag väl serverade.

Sunday, June 26, 2016

Början i dur och finalen i moll

Jag hade glatt mig åt att få ordna en bjudning enligt min modell till kusin J och hans sambo Y idag och allt blev bra tills vi kom till disken för då tog vattnet slut ...

Jag hade gått upp tidigt i morse och bakat vridbröd. Sedan hade jag varit och handlat lite goda charkuterier för att än en gång bjuda på en sådan där spåntallrik med plockmat, som jag fick i Köpenhamn i fjol. Våra gäster skulle komma vid två och halv ett stack vi iväg till en regnig stuga med alla dynor ute. YR hade ju lovat uppehåll ...


Gästerna kom punktligt och intog sina platser på verandan eftersom vädret var regnigt och bedrövligt. De hade med sig en egenhändigt uppdriven planta med chillifrukter och sa att om krukan återlämnades innan nästa säsong så ingick det en ny planta. Det måste vi nappa på. Vi kan ju återlämna den till jul med en julstjärna i ...


Medan gästerna satte sig tillrätta gjorde jag i ordning takspånen där maten skulle serveras. Anna var lite orolig för att det inte skulle räcka, men den oron var helt obefogad. De hitresta gästerna lät sig dock väl smaka och eftermiddagen förflöt i glatt samspråk.


Det var när vi skulle diska som vi märkte hur sjövattnet plötsligt började sina. Först tog det slut i kranen och sedan i slangen till dammen.


Vi gick till slut ner till pumpen och såg där hur vatten sprutade ur ett minimalt hål i sjöslangen. Pumpen lät också väldigt skramlig och efter lite konsultationer med Jimmy enades vi om att läckan kan ha skapat undertryck i pumpen så att ett lager skadats. Vi beslöt oss för att ordförande M skulle kontakta en pumpfirma i morgon så att de fick komma och fixa detta. Det får kosta för vi är väldigt beroende av att ha det där sjövattnet till att diska och tvätta i.


Så nu sitter vi hemma och ser Belgien - Ungern där det just nu står 3 - 0 till belgarna. Vi får hoppas att det löser sig med pumpen i morgon och att det blir sol igen så våra dynor och hängmattor torkar.

Saturday, June 25, 2016

Midsommardagen

Det var väldigt skönt att sova hemma i natt, fri från alla bekymmer med sovsäckar och bäddplatser. Men när vi vaknat vid nio stack vi genast iväg ut, handlade lite på vägen och åt sedan frukost tillsammans ute på bryggan. Det var också riktigt tjusigt. Temperaturen var ännu riktigt dräglig, men sedan blev det värre fram på dagen och termometern visade +28 mitt på eftermiddagen.


Värmen lockade fram badlusten, inte bara hos våra gäster utan även hos Gabbies. Vi strålade samman med dem vid den kommunala badstranden och ungarna hade hjärtligt roligt i vattnet. Alla utom äldste grabben grus, som satt i skuggan med de vuxna och tyckte det var kallt. 


Inte heller jag badade utan när jag tagit mina bilder for jag hem och la mig i hängmattan en bra stund. Tyst och ljuvligt lugnt i skuggan av den stora eken. Nästan så att man somnade.


Så småningom kom badgästerna upp till stugan men fortfarande var de inte helt nöjda utan roade sig med vattenslangen vid vår bäck. Detta tyckte samtliga deltagande var hjärtligt roligt.


Men när grillen var klar och korvbuffén framdukad blev det tvärt tyst och alla satt och mumsade i sig korvar. Var och en efter sin tro - lamm, kyckling och så riktig korv på gris. Nu var solen som värst och jag var så asocial att jag letade upp en plats på andra sidan stugan där skugga rådde.


Efter maten fick barnen sommarpresenter av Anna, Stina och Anders - presentkort på någon sportaffär. Dyra... Själv deltager jag icke i sådant utan hade köpt amerikanskt godis på Pir 39 som jag delat upp i plastpåsar och försett med var sin nyckelring där San Francisco stod tryckt. På en av nyckelringarna fanns det dessutom en växt, som ungarna genast identifierade och den lycklige, som fått just den ringen var mäkta stolt.


Efter maten fortsatte vattenleken men sedan jag utrustat dem med en lång slang slapp vi dem alldeles i närheten. De hade mycket kul och höll på ända tills det var dags för dem att åka hem.


Då offrade jag mig ännu en gång och körde hem kusin Carina till söder om söder och slapp därmed undan all hopplockning av helgen.


När jag kom tillbaka efter en dryg timme rådde lugnet efter stormen och vi tog oss en stilla kopp kaffe medan solen sakta gled ner bakom träden i nordväst. Se, detta var också en midsommar och inte på något sätt den sämsta utan en midsommar då jag med enkla medel säkert glatt några människor i min närhet.

Friday, June 24, 2016

Midsommarafton

Vår midsommar har hittills förlöpt mycket lugnt och skönt. Dels är vi bara åtta personer i år och dels är arrangemanget helnyktert. Fast just nykterheten brukar aldrig vara något problem. Då har tillströmningen av folk tidigare år varit värre. Det blir fyra gånger så bökigt med dubbelt så mycket folk. 


Efter en småseg morgon kom vi iväg ut till stugan vid elva. Det tog sin lilla tid för Anna och Anders skulle bara in en snabbis i den tyska billighetsbutiken. Den snabbisen tog fyrtio minuter för de passade på att handla det sista inför morgondagen också. 


Vi hade lovat att jag skulle hämta Carina och barnen så de slapp åka kommunalt och det gjorde jag mer än gärna. Jag slapp ifrån mycket förberedelser för festen på så sätt. När vi kom tillbaka var allt dukat och klart och potatisen nästan färdig så det var bara att duka fram sillen med sina tillbehör. 


Med tanke på att somliga gäster var barn och dessutom asiater, helt ovana vid svensk matkultur, hade vi ett korvalternativ. 


En av småttingarna ville dock göra ett seriöst försök och fick faktiskt i sig både sill, potatis, gräddfil och lök. För mig erbjöd den dieten inte några som helst problem. 


Vädret var lite tveksamt. Mulet och lite dovt, såsom vore det åska i luften. Det stannade vid en varning och det enda som hände var några droppar regn. Dock inte mer än att vi blev kvar ute på bryggan. 


Vi enades snabbt om att ta tårtan till efterrätt redan nu och den fick en strykande åtgång. Jag tror alla tog två bitar och flera fick även i sig en tredje. Tur svärmor gjorde dubbel sats. 


Nu blev det tid för siesta. Flera av oss tystnade och föll i slummer på soffor vilstolar och i hängmatta. Skönt att kunna tillbringa sin midsommar så lugnt och samtidigt läsa på nätet om kilometerlånga köer vid trafikolyckor. 


Så småningom blev det afton och då blev det min tur. Jag gjorde de ölburkshamburgare vi övade på förra helgen. Denna gång med salt men utan jalapeno. Det var bra. Jag struntade dock i ölburk utan formade några större till oss fullvuxna med ett dricksglas och några mindre till barnen med ett snapsglas.  


Nu visade det dig att de små liven åt som hästar. De tog två små var och fick nog i sig mer än vi vuxna. Det var roligt att se dem så frimodiga och lyckliga vid vårt svenska midsommarbordet när man vet vad de fått igenom. 

Deras vuxne morbror har flytt med de två gossarna från ett krigsdrabbat land sedan deras föräldrar försvunnit eller dödats. De har gått, åkt tåg, buss och varit med om att deras båt vält ute på havet men haft turen att ha fått riktiga flytvästar av sin smugglare. 

Allra största turen har de dock haft, som hamnade hos kusin Carina efter ett kaotiskt inträde i deras nya land för åtta månader sedan. Man kan riktigt se på morbrodern vilken lättnad det är för honom att pojkarna kommit in i en trygg hamn nu. Förra midsommaraftonen var de fortfarande hemma i ett land i kaos. 


I ett slags kaos lämnade även jag stugan ikväll. Två och en halv vuxna och två barn ska ordna sovplatser och sovsäckar och allt annat som hör till övernattning. Det var ljuvligt att åka hem och sätta sig på balkongen med sin lilla midsommarwhisky. Den som äntligen rann ner genom strupen denna kväll ...

Thursday, June 23, 2016

Förmidsommarafton

Idag anlände de första gästerna till vårt midsommarfirande. Svärmor landade halv elva med nattåget från Lappland och var mycket nöjd med sin resa eftersom hon haft egen sovkupé hela tiden. För att riktigt krusa hade jag stått och stekt köttbullar på morgonen. De blev sedermera till en god lunch.


Men då hade svärmor gjort rätt för dig genom att baka två tårtbottnar av s.k. Brittatårta. Det är hennes specialitet och hon blev nog glad över att vi bad henne. Vi unnade oss även elvakaffe i skuggan ute på balkongen. 

Eftermiddagen blev sedan en lugn tillställning. Jag satt ute i svalkan på balkongen och somnade nog till ett tag. Jag vaknade av en gräsklippare och gjorde då slag i en gammal idé om en timelap på gräsklippning. Jag riggade upp kameran på stativ och tog bilder var 3:e - 4:e sekund och satte sedan ihop allt till en film. Den blev bra. 



Friden avbröts så småningom av att nästa gäst, svågern, kom. Han somnade också efter en stund men ville absolut göra det till något skitprogram i någon skitkanal på TV:n. Det kunde jag dock koppla bort. Jag gjorde i stället en inköpslista för helgen och när Anna kom hem traskade vi iväg till affären och handlade för gästabuden i morgon och på lördag. Dessa skall Anna stå för eftersom de gästerna främst tillhör hennes intressesfär. "Mina" gäster kommer på söndag och då står jag för ruljansen. 


När vi kom hem från affären fyllde Anna och svärmor tårtbottnen med jordgubbar och grädde, lade på den andra bottnen och lyckades peta in allt i kylskåpet trots att det redan var fullt. 


Själv gjorde jag fyra smörrebröd till aftonmål samt en rabarberpaj som dessert. Det blev både vackert och gott. Nu sitter jag ute på balkongen och svalkar mig i den svala aftonbrisen. Med en kopp kaffe vid min sida. Likt lilla E trivs jag bra i mitt eget sällskap. 

Wednesday, June 22, 2016

Lagerbäck for president!

När detta skrivs har matchen Sverige - Belgien ännu inte börjat. Jag hyser inga som helst förhoppningar om att vi skall klara detta, men efter att ha sett Islänningarna slå in sitt segermål i sista halvminuten, känns det som att det kvittar. Vi kom med i EM tack vare att andra landslag klantade sig sinsemellan och min mening är att om man inte kan ta sig vidare av egen kraft så har man inte i mästerskapen att göra.


Nog om detta. Min dag började även idag med väntan på hantverkare och jag trodde länge att han inte skulle komma alls, men vid halv tolv dök han upp. Nu fick han nyckel så att han kan gå här oberoende av min närvaro. Alla ryssar är nog inte kriminella så det bör gå bra. Den här verkar i alla fall trevlig.

På väg mot förgängelse
Jag for ut till stugan vid middagstid och på vägen ut ändrade jag mina planer lite. Jag hade tänkt dra upp ström och trimma gräset, men Anna har varit tveksam till detta och jag kom på att jag nog hellre ville köra iväg vårt obrukbara gamla fotogenkylskåp till Hagby. Tillsammans med annat skräp jag kunde hitta. Så blev det. Genast vid framkomsten började jag släpa ner skåpet. Det var tungt och bedrövligt men det gick till slut. Där skåpet stått placerade jag vår gamla skohylla, som gjorde stor nytta där.


Jag fick med mig ytterligare skräp och glad och nöjd for jag iväg till Hagby. På hemvägen stannade jag och pantade tomflaskor och fick ihop ett bra bidrag till tre säckar grillbricketter. Väl hemma fortsatte jag mitt idoga knog. Jag hade köpt med några croissanter ut, men ville inte avnjuta dem innan jag var klar med mina görslor.


Den första var att bädda med rena lakan. Jag tog hem dem igår och vi fick en tvättid sent så de var nu rena och fräscha inför helgens gäster. Bäddandet var enkelt. Lite bökigare var det att limma fast frigolitskivor på källardörren. Dessa var från början fastspikade, men det fungerade inte, så nu har jag skaffat vanligt trälim och hoppas att det skall gå bättre. Jag passade på att göra rent i källaren också. Där finns en del gråsuggor och även om de inte är skadliga så är de obehagliga, så jag tog bort dem också.


Sist justerade jag mina plåtugglor uppe på taket så att de åter ser rakt fram. Och nu, nu kunde även jag se fram. Mot en kopp kaffe, en croissant och en titt på Facebook, i skuggan under rönnen. Det lilla som återstod av eftermiddagen ägnade jag nu kontroll av vilstolens funktion. Den befanns fullgod. Men så var det ju det här med EM så jag drog mig hemåt och kom lagom till sista fantastiska halvlek mellan Island och Österrike.

Och nu har Matchen börjat och stackars Anna missar inledningen eftersom detta är sista kvällen hon har på sig att plocka undan sina prylar. I morgon kommer nämligen svärmor och hon bör kunna ha tillgång till eget rum och egen säng.