Så blev det då min (o)tur

Arla om morgonen stod vi upp och traskade iväg ut på stan. Nils till sitt jobb och jag till min buss. Halv sju på morgonen är det ganska stilla inne i centrum, så stilla att ett hägerpar fattat posto vid fontänen på huvudgatan. Jag såg dem inte eftersom jag inte väntade mig detta, men Nils hade sett dem flera gånger förut och pekade ut dem för mig.

Busen hittade jag dock själv. Den kom i god tid och efter noggrann kontroll av biljetter och bokningar fick man gå ombord. Det blev inte så fullt denna gång, så jag fick ett brett säte för mig själv, längst fram.

Där hade jag bl.a. god utsikt över föraren, som var en liten stirrig man. Han satt hela tiden och plockade med än det ena än det andra. Flyttade ett papper, tryckte på en knapp, tittade koncentrerat på något vid sidan av vägen. Varje gång gjorde bussen en liten knyck så det kändes lite pirrigt. Det verkade vara en nervös typ.

Dock körde han rejält fort och vi var framme vid flygplatsen en halvtimme för tidigt. Så tidigt att jag unnade mig en rejäl irländsk frukost. Jag brukar ju varje gång beställa in en Full Irish Breakfast på någon restaurang, men i år har vi varit nyttiga och ätit fruktsmoothie till frukost.

Men nu blev det ändå till sist en Full Irish och det straffade sig... Senare på dagen upptäckte jag nämligen att min iPad saknades. Sista gången jag hade uppe den var just vid frukosten men då stoppade jag genast ner den pga av dålig täckning. Det var lite trångt vill jag minnas och det slog mig nu att jag nog stoppat ner den mellan ryggstöd och väska. Inte mellan fram och baksida av väskan. Ryggstödet var av skinn också så i hastigheten slarvade jag.

Så nu är det alltså min tur att ha slarvat bort en iPad och jag sörjer väl inte jättemycket. Den är flera år gammal och väldigt seg, framför allt i sin kontakt med nätet. Nackdelen är att den är helt öppen så vem som helst kan gå in och koppla upp sig på Facebook och epost. Så det första jag gjorde var att ändra lösenorden där. Sedan använde jag en app, som heter "Find iPad" som kan lokalisera bortkomna apple-enheter.

Och inte nog med det. När den hittar ipaden så kan den radera allt innehåll i samma ögonblick, som någon kopplar upp sig. Nu visade det sig att ipaden inte var uppkopplad och det beror väl på att den inte har något wifi där den ligger. Jag gjorde i alla fall så att jag beordrade rensning och sedan skrev jag ett mail till den restaurang där jag åt och frågade om de hittat den. Så nu får vi se hur det går. En mig närstående son har slarvat bort sin läsplatta vid ett par tillfällen på flygplatser runt om i Europa och alltid fått tillbaka den...

I övrigt var det inte så mycket att säga om hemresan. På första delen hade jag ett litet brådmoget barn bredvid mig. Hon samtalade förnumstigt och mycket med sin far, som dock hanterade henne bra och bemötte henne med respekt. Efter ett tag tystnade hon dock och plötsligt kände jag något tungt mot armen. Barnet hade somnat och jag var tydligen inte mer avskräckande än att hon vågade luta sig mot mig.

När vi närmade oss Köpenhamn klarnade det upp och någonstans innan mellanlandningen tog jag en bild av denna stad, som jag tänkte identifiera när jag kom hem. Jag ids nog inte det utan överlåter identifieringen åt intresserade läsare. Jag konstaterar också att Sverige fick stryk av Italien idag och mina föraningar inför detta EM besannas. Vi har visserligen fått ett mål mer än jag trodde men det har vi å andra sidan inte gjort själva....