Kyl/Frys en varm dag

Idag skulle vi få ny Kyl/Frys i vår lilla stugby. Detta bestämdes på årsmötet i söndags och för en gångs skulle agerade vi snabbt. Vi beställde ett nytt fint skåp från en firma, som säljer skåp med skönhetsfel från transporten. Och innan dagen var slut idag stod skåpet där och sken, med endast en obetydlig buckla på ena sidan.

Dagen hade annars börjat med ännu ett besök på min kära soptipp, där det idag var rena trafikkaoset. Jag hade tänkt att alla människor nog hade åkt dit i helgen och att det skulle vara lugnt nu när det åter var vardag. Så hade alla andra också tänkt. Det var dock ganska snabb rotation på ekipagen så jag kom ut tämligen fort.

Väl hemma igen letade jag fram vår vattenspridare. Den följde med huset och har aldrig använts men den fungerade utmärkt. Det har varit torrt så länge så vi tyckte det kunde vara dags att hörsamma plantornas stilla bön om vätska till vår nya rabatt. De tackade och reste sig upp.

Vår trädgårdstomte ha tröttnat på oss och drar sig
ner till sitt eget folk, de små under jorden

Själv lade jag mig ner och vilade i hängmattan och pustade ut i värmen, ända tills hungern drev mig upp till spisen. Det vart lite rester idag men inom mig vaknade ett beslut. I morgon skall jag begå årets första matjessill. Måste bara köpa hem smör - och gräddfil - och sill. Resten finns redan.

Jag var ännu inte klar med dagens arbetsuppgifter. Dörren till pumphuset, dit kylen/frysen skulle in var 58 cm bred och skåpet 60 cm. Men det satt två kraftiga karmbräder vid sidorna och dessa tog jag bort med yxa och kofot. Dörren blev nu 63 cm så nu var det bara att vänta på lastbilen, som skulle komma fram mot aftonen.

Den kom, men föraren var bekväm och stannade långt från pumphuset. "Det går inte att köra där", sa han resolut så vi fick bära skåpet cirka 40 meter. Men det gick bra. Två karlar i tunga ändan och två damer i den lätta. Och strax stod skåpet på plats och i morgon skall vi starta det och lasta in våra kylvaror.

Nu sitter jag hemma och skriver och väntar på att ett program om Lars Lerin skall börja. Persbrandt har vernissage i hans Sandgrund idag och köerna ringlade sig långa redan i morse. Jag undrade i mitt stilla sinne hur många, som var genuint intresserade av tavlorna och hur många som ville sola sig i konstnärens glans....