På Ålandshav

Människan lever icke allenast av fett och protein. I synnerhet inte igår då vi företog en resa ut på Ålandshavet till Mariehamn där vi bytte båt och genast for samma väg tillbaka. Resa och resa förresten. Det handlade mer om boskapstransport kändes det som när man såg vissa av sina medresenärer.

Rsearrangörens koncept är att locka ut folk i tolv timmar med ett mycket lågt biljettpris, erbjuda butiker med onödigheter till kostnader som är lägre än på land, samt otaliga barer och restauranger där sprit utskänkes till den som kan stå på egna ben och fortfarande hitta plånboken i innerfickan.

Jag kände mig snål och sniken, när jag tackade nej till ett glas konjak, då jag beställde en koppa kaffe. Fast det ska medges. Ölen uppe på soldäck, medan vi sakta gled fram mellan kobbar och skär, den satt fint. Lindade sig varmt och mjukt runt magen och skänkte lindrig i stela knäleder.

Och visst är det härligt att inleda dagen med ett enormt smörgåsbord där man kan botanisera bland ägg och skinkor, sill och ost, flingor och fil samt frasiga bröd. Så dags på dagen var de flesta medpassagerarna också relativt självgående och man slapp värja sig mot knuffar och stötar vid matbordet.

Dagens höjdpunkt var dock den stora buffén på hemvägen, som håller verkligt hög klass. Det var så länge sedan jag reste den här traden att jag glömt smörgåsbordets kvalitéer, men de varseblev jag fort när jag gick mina varv med tallriken likt en sköld framför mig.

Mätta och belåtna klev vi av färjan i kvällningen och konstaterade, att det nog trots allt inte var sista gången vi unnade oss en sådan här resa.

En gravsten

Nu, i lagom tid till mors födelsedag, har vi fått en gravsten på plats och den blev fin. Utan tillstånd av fotografen, publicerar jag ändå bilden här för att långväga läsare skall ha chans att se den.

Stenen kommer från födelsegården i Remmene och den blev väldigt fin efter sandblästring och gravering.

Nästa - Järna

Huddinge, Tullinge, Tumba - nästa . . . Järna! Tro´t eller ej, men det här är en nubbevisa. Eller kanske snarare nubbedikt. Jag hörde den reciteras vid smörgåsbordet på Estoniafärjan en gång för länge sedan och har då och då funderat på vad det där Järna är för något. Det vet jag nu.

Dagens utfärd gick till antroposofernas högsäte vid Järna och där var riktigt vackert. Solen sken, magnolian stod sprickfärdig nere vid sjön och vattnet kastade sig ner för deras speciella vattentrappa i en yster vårdans: Alltmedan sädesärlorna trippade fram och åter i gräset.


Till stället hör också en butik, som var söndagsöppen och där gjorde jag ett fynd, som passar perfekt på denna blogg. En mapp med Elsa Beskows årstidsbilder. Dessa bilder som fanns i min förta läsebok, försvarar mycket bra sin plats i denna nostalgiska blogg.

Lägesrapport

Det händer inte så mycket när man är konvalescent så jag fyller tiden med sådant jag aldrig skulle hinna ägna mig åt i vanliga fall - ett hämningslöst släktforskande. Jag beskrev metoden redan i mitt förra inlägg och kan bara konstatera att släktforskning ligger i tiden. Alla de jag kontaktar är väldigt vänliga och rentav intresserade så mitt släktträd förgrenas mer och mer.

Det blir dock ett stillasittande liv och jag märker att jag inte är riktigt så bra i benet ännu som det känns när jag sitter still i fåtöljen. I onsdags var jag på besök i skolan och det var roligt. Om jag någonsin trott att folk skulle glömt bort mig så togs jag snabbt ur den villfarelsen. Tom. eleverna hälsade glatt. Men ack så långt det var att gå från hem till buss och från buss till skola. Knäna var bra uppsvullna när jag kom hem på kvällen.

Hem var i detta fall barndomshemmet där jag besökte farsgubben, som gladdes åt besöket och som också gläds åt vårens och ljusets ankomst. Hans dåliga syn har gjort vintern ännu mörkare för honom men nu börjar han skina upp och går varje dag fram till centrum med sin rullator. Vi kunde också sitta ute på verandan där solen värmde upp luften under plasttaket till behaglig nivå.

M och I var med far i Remmene i helgen och letade upp ett par lämpliga stenar till mors grav. Vi enades om att den större av dem nog skulle passa bäst och det menade stenhuggaren också, när I och pappa var framme och lämnade in den. Jag bad dem spara den mindre stenen till mig och att den skulle ligga på kyrkogården i Remmene med bra utsikt över stambanan. Ett snabel-a skulle kunna vara bra symbol. Eller en eldgaffel, som I föreslog...

Ja, det brådskar inte med den saken, och tids nog får väl arvingarna bringa reda i detta. Ett betydligt mer närliggande, och mer angeläget, problem är det att bilen började koka igår. Den klarar inte långa bilköer och efter ett tag visade det sig att en slang fått en spricka, som utvidgats av högt tryck, så att kylvattnet forsade ner på vägen. Till all lycka sitter slangen lättåtkomligt så vi hoppas kunna fixa saken idag. Slangen lär visst bara kosta 250:- så vi får hoppas det räcker med det.

Om det räcker så har ungdomarna i min närhet lovat byta vinterdäck till sommardito under dagen. Det har sina fördelar att vara justerad i knäna. Det har dock hörts röster här, som berättar att svärmor redan börjat använda dammsugare. Jag försvara mig med att min knäskada sitter sällsynt olämpligt till för just den sortens aktiviteter och att svärmor dessutom opererade sitt knä en vecka innan jag.

GLAD PÅSK

I dessa yttersta dagar har även gamle farbror gått in på Facebook. Ja, alla talar ju om det så vadå. Jag insåg dock snart att jag inget hade där att göra och att jag endast höjde medelåldern på stället.

Dock har jag upptäckt att även jag kan ha nytta av detta forum. I mitt projekt för att komplettera stamtavlan efter min morfars farfars farfars farfar är jag beroende av att hitta jämnåriga släktingar långt ut i släktträdets sprödaste grenverk, för att få reda på vilka nu levande ättlingar det finns till gamle Arfwid Ambjörnsson.

Dessa jämnåriga finner jag inte, men väl deras barn och dessa har visat ett glädjande och oväntat stort intresse för saken, så jag har fått kontakt med en massa nya bekanta, som gärna vill veta mer om sin härkomst.

"Men det var inte detta jag skulle tala om" (Balladen om Gustav Blom, E Taube). Häromdagen passade jag också på att önska glad påsk till en av dotterns allra bästa barndomsvänner. Denna, K.W. hade nämligen efterlyst påskbrev och JAG tog mig samman och skapade ett sådant i det primitiva ritprogrammet Paint, men med ett fint naivistiskt resultat. Vilken femåring som helst skulle ha kunnat ritat bilden och nu vill jag sprida den även till läsekretsen av denna blogg med en önskan om en GLAD PÅSK och ett riktigt gott påskbord....

Ooffentlig konst

Vännen Heikki Haapanen är fritidsledaren som sadlade om och blev smed. Som sedan började med konstsmide och nu funnit en unik nisch inom konstvärlden. Heikki skapar fjärilar, humlor ja t.o.m. myggor i naturlig storlek. Och i rent rått järn.
Detta ligger så långt bortom min förmåga att jag svårligen inser hur svårt det är, men han har rönt stor uppskattning för sin små kryp.


Heikki gör större saker också och i fjol fick han en beställning på en havsörn av en stenrik fd textilmagnat. Denne ville ha något som kunde pryda toppen av en klippa vid sin stuga ute i ytterst havsbandet och Heikki fick uppdraget.


I helgen blev vi inbjudna på specialvisning i Heikkis smedja, vilken för övrigt ligger ett par stenkast från vår lilla stuga, och örnen var imponerande. Det känns nästan hemskt att denna skulptur skall bli en privatägd lyxprodukt men en och annan snedseglare kanske kan få syn på den i framtiden, där den sitter och vilar med sin fisk i ett evigt grepp. Tills dess kan man med fördel se djuret på denna blogg:

På spaning efter den tomte som flytt

Idag har vi haft en härlig eftermiddag ute vid stugan. Eldat i eldkorgen, lyssnat på Lapplisa, grillat rökt fläsk. Njutit av bofink och blåmes ute på den solvarma altanen. Och när vi till slut gick upptäckte vi att det hade tomten gjort också. Förmodligen med hjälp av någon mindre nogräknad medborgare.

Vi tog det med någorlunda fattning och enades i förhoppningen att han kanske står någon annanstans nu och gör någon annan människa glad med sin närvaro. Och vem vet. Kanske gör han som tomten i "Anneli från Montmartre" Far jorden runt och skickar vykort. Vi får se. Tills dess bjuder jag här på den allra senaste/sista bild jag har av honom: tagen den 14 januari i år:

Isbjörnar

Den kryptiska rubriken syftar på ett teaterspektakel, som vi bevistade igår. Teater SAT (Solna Amatör Teater) gav nämligen en pjäs med detta namn, skriven av Jonas Gardell.

Normalt brukar teater SAT ge folkliga lustspel av Gideon Wahlberg på en utomhusscen om somrarna, men nu var det en tyngre sak man gav sig på. Det handlade om en åldrad mor som fyller 72 och får besök av två döttrar medan sonen endast infinner sig via TV där han sitter i ett soffprogram och pratar om en nyutgiven bok där han tar heder och ära av modern.

Bäddat för konflikt alltså och jag skall direkt säga att den här pjäsen icke talade till mig. Jag kände inte alls igen situationen från min mors födelsedagar där mina båda systrar normalt sett betedde sig tämligen klanderfritt och i gott samarbete med den åldrade modern brukade ro hela kalaset i hamn på ett berömvärt sätt.

Men vi i publiken var nog ändå rätt imponerade av amatörernas insats i denna lite svårmodiga pjäs och applåderade livligt efteråt. Själv var jag allra mest imponerad av att de kunde komma ihåg så fruktansvärt mycket text utan att staka sig en enda gång. Stycket varade i alla fall i nästan två timmar.

Livet går sin gilla gång

Väldigt vad mina rubriker innehåller transitiva verb just nu... Gå, Gick, Gått.... Bara för att man själv är lite stapplande kanske. Fast det tar sig. Allt som oftast upptäcker jag att jag går och bär på kryckorna i hemmet, eller att jag lagt ifrån mig dom någonstans. Utomhus kör jag dock med bägge två i högsta hugg och rör mig ytterst försiktigt.

Första besöket hos sjukgymnast är avklarat och hon tyckte allt att mitt ben var väldigt svullet. Det beror visst på att jag tränat sträckning av benmusklerna för dåligt. Så på tåget igår satt jag med foten i sätet mitt emot och pressade ner knät mot golvet i regelbundna perioder. Får hoppas det ger resultat så småningom för annars går det bra och jag har ingen svår värk. Kanske slipper jag vara sjukskriven ända in i juni.