Det händer inte så mycket när man är konvalescent så jag fyller tiden med sådant jag aldrig skulle hinna ägna mig åt i vanliga fall - ett hämningslöst släktforskande. Jag beskrev metoden redan i mitt förra inlägg och kan bara konstatera att släktforskning ligger i tiden. Alla de jag kontaktar är väldigt vänliga och rentav intresserade så mitt släktträd förgrenas mer och mer.
Det blir dock ett stillasittande liv och jag märker att jag inte är riktigt så bra i benet ännu som det känns när jag sitter still i fåtöljen. I onsdags var jag på besök i skolan och det var roligt. Om jag någonsin trott att folk skulle glömt bort mig så togs jag snabbt ur den villfarelsen. Tom. eleverna hälsade glatt. Men ack så långt det var att gå från hem till buss och från buss till skola. Knäna var bra uppsvullna när jag kom hem på kvällen.
Hem var i detta fall barndomshemmet där jag besökte farsgubben, som gladdes åt besöket och som också gläds åt vårens och ljusets ankomst. Hans dåliga syn har gjort vintern ännu mörkare för honom men nu börjar han skina upp och går varje dag fram till centrum med sin rullator. Vi kunde också sitta ute på verandan där solen värmde upp luften under plasttaket till behaglig nivå.
M och I var med far i Remmene i helgen och letade upp ett par lämpliga stenar till mors grav. Vi enades om att den större av dem nog skulle passa bäst och det menade stenhuggaren också, när I och pappa var framme och lämnade in den. Jag bad dem spara den mindre stenen till mig och att den skulle ligga på kyrkogården i Remmene med bra utsikt över stambanan. Ett snabel-a skulle kunna vara bra symbol. Eller en eldgaffel, som I föreslog...
Ja, det brådskar inte med den saken, och tids nog får väl arvingarna bringa reda i detta. Ett betydligt mer närliggande, och mer angeläget, problem är det att bilen började koka igår. Den klarar inte långa bilköer och efter ett tag visade det sig att en slang fått en spricka, som utvidgats av högt tryck, så att kylvattnet forsade ner på vägen. Till all lycka sitter slangen lättåtkomligt så vi hoppas kunna fixa saken idag. Slangen lär visst bara kosta 250:- så vi får hoppas det räcker med det.
Om det räcker så har ungdomarna i min närhet lovat byta vinterdäck till sommardito under dagen. Det har sina fördelar att vara justerad i knäna. Det har dock hörts röster här, som berättar att svärmor redan börjat använda dammsugare. Jag försvara mig med att min knäskada sitter sällsynt olämpligt till för just den sortens aktiviteter och att svärmor dessutom opererade sitt knä en vecka innan jag.
No comments:
Post a Comment