Kräftskiva

För tredje året i rad har vi kräftskiva ute i stugan så nu börjar det bli tradition. Det känns väldigt roligt att folk så gärna strömmar till när vi bjuder in och denna gång var vi 18 personer som samsades på altanen.


Till detta hade vi köpt fem kg kräftor men även det visade sig vara lite mycket eftersom flera av gästerna tycks komma för att umgås (inte det sämsta av skäl) och nöjde sig med köttfärs- och/eller västerbottenpaj som ett par av gästerna medfört. Kalaset är nämligen av typen knyt.

Ofta kan augustinätterna vara kalla och ruggiga, men i år hade vi prickat in den bästa helgen av alla. Vi dukade under en varm sensommarsol och när natten sänkte sig över skogen stannade värmen kvar och alla satt kvar så länge de minsta gästerna orkade. Så stilla och fint var det att bordet kunde lysas upp av tända stearinljus och inte ett enda blåstes ut.


Så nu gäller det bara att övertyga alla om, att man även kan fira surströmming på detta sätt. Fast då kanske man får göra ännu fler pajer...

Puttes saga är all

Min gamla Opel Omega, benämnd Putte, har lagt av. Det har varit väntat för han har länge haft problem med kylare och fläkt och jag har inte riktigt kunnat lita på honom de senaste åren. Förra veckan hade Putte kokat över en kväll och i söndags, på väg hem från fars 91-årskalas, började det plötsligt droppa varmt vatten rakt ner på gaspedalsfoten. När jag öppnade huven välde en brunaktig sörja upp ur kylarens expansionskärl.

När jag googlade på symptomen framkom att den gräddsåslika sörjan från kylaren till 95% berodde på pajad topplockspackning och det kostar djävulsmycket. Jag hällde på nytt kallvatten och väntade på att den skulle kallan innan jag kunde fortsätta några kilometer igen. Till slut var jag hemma och tänkte att det var rätt skönt att vara av med bilen för egentligen kan man hyra mycket bil för kostnaden av en egen bil. Samtidigt är det väldigt bekvämt att ha den lilla bilen både för resor till tåget, till farsgubben och när man skall ut och plocka geocacher.


Jag berättade om bilens öde i lärarummet på måndag morgon och genast sa en kollega att de just nu hade en Volvo s40 av samma ålder och körsträcka som Opeln men utan kylar- och andra problem. Bara rost på plåtarna och det försämrar inte köregenskaperna. Bilen låg ute på Blocket där de begärde 9500 för den. De hade dock tröttnat på alla som ringde och kallade dem för "Brorsan" och ville pruta så de erbjöd mig direkt att köpa bilen för 5000 bara för att bli av med den. Jag sa ja direkt och nu har jag två bilar. Ja egentligen tre för jag har inte vågat köra Opeln till skroten ännu, men det skall jag försöka hinna med nästa vecka.

Ladda batterier

Vi lever ett ljuvligt liv här ute i skogen. Många skulle kalla det lättjefullt men själva föredrar vi att säga att vi laddar batterier inför kommande vedermödor. Dagarna börjar med frukost vid nio, sedan hör vi Täppas i Ring P1. Vi undrar varje gång hur det kommer sig att andelen knäppgökar i det programmet är så mycket högre än i Karlavagnen på kvällen.

Att vi inte gör så mycket skyller vi också på att vi är hundvakter. Den lilla kräver full koll trots att hon är bunden. Vi har satt upp en löplina, som ger henne ganska stor rörelsefrihet men om någon av oss lämnar henne tom synhåll så ställer hon sig och gråter bitterligen. Ylar så det skär genom märg och ben. Husse och matte har en del att lära henne när de kommer åter. Vi har dock fått bra kolla på bajsande och kissande. Här, där inga andra hundar eller människor stör uppmärksamheten, skiter hon som på befallning när vi säger till.

Vi har gjort en del nyttigheter också; målat om trädgårdsmöblerna, byggt en latrinkompost, besökt kära syster i Motala, sågat upp veden från aspen, som föll i fjol. Varje dag, nästan, tar vi också en skogspromenad. Vi har börjat utforska skogen bakom stugan och funnit mängder av små stigar och gamla fina trollskogar.

Själva känner vi oss som små bergatroll där vi sitter och ugglar ute i skogen så en kväll beslöt vi oss för att kasta oss ut i civilisationen. Vi for in och gick på Pridefestivalen i kungsan och det var väl kul, men alldeles för mycket folk för oss och framför allt för Noomi. Det fanns alldeles för många spännande dofter från tappade pommes frites och lakritsbitar och annat ätbart.

En kär gäst

Vi har haft gäster i veckan. Broder I med familj dök äntligen upp och vi fick ett par timmar mycket trivsamt umgänge på vår solbelysta altan. Något vi korrigerade med ett väl utspänt parasoll. Det blev till att slänga på sommarplågan Flintastek på grillen. Denna köttbit som enligt vissa bedömare är restprodukter från självdöda kreatur där man marinerat bort liklukten. Vi hade fått tips om att grilla den i tre minuter på var sida och sedan låta den ligga kvar på grillen under lock i en kvart. Det var ett gott tips som jag härmed vidarebefordrar.


Det är alltid kul, och lite oroligt, att visa upp resultatet av sina snickarmödor för någon som själv är genomhändig. Det tycktes dock gå bra och bror bekräftade flera gånger att han förstod vår förtjusning i stället. Det gladde oss. Jag har ju en hemsida om vår stuga och där lägger jag bl.a. upp bilder på de gäster som besöker oss. Till dess att jag fått tummen ur och lagt in de senaste gästerna kommer här ett par bilder från i tisdags.

Ett besök hos kära syster

Förra veckan tog vi oss äntligen samman och besökte köra syster i hennes lilla stuga vid Vättern. Den var inte liten. Det är svårt att skaffa sig en riktig bedömning efter fotografier så när vi körde in på en närmast gigantisk tomt vart vi inte så lite häpna. Här har syster ett riktigt sommarparadis även om det är lite väl modernt med både elström och dricksvatten.


Vi stod dock ut med dessa bekvämligheter och slog oss ner i trädgårdsmöblerna. Där satt vi sedan i ett dygn och lät oss väl smaka av de goda rätter syster serverade. Vi skulle ha kommit tidigare i veckan men en svårartad magsjuka satte stopp för det. Därför var syster tvungen att slänga den gräddtårta hon bakat. Hade vi ätit den hade nog magsjukan återkommit.


Vi gjorde faktiskt ett par små utflykter också. En tur upp till Heidenstams hem där jag var på skolresa i sexan, 1961. Där var sig likt. Vi tog oss en fika med härligt hembakt samt fann en geocache. Vi fann sedan ytterligare en nere vid Vätterns strand dit vi tog en kvällspromenad. På vägen dit fann vi lingon, blåbär, hallon och smultron och allt lät sig Noomi väl smaka.

Hon sov gott i natt eftersom övernattningar alltid blir lite provisoriska och enda sättet att hålla henne stilla och lugn var att låta henne sova mellan oss. Det gjorde hon. Mycket väl medveten om den ynnest som vederfors henne låg hon stilla och fint hela natten.