Vi lever ett ljuvligt liv här ute i skogen. Många skulle kalla det lättjefullt men själva föredrar vi att säga att vi laddar batterier inför kommande vedermödor. Dagarna börjar med frukost vid nio, sedan hör vi Täppas i Ring P1. Vi undrar varje gång hur det kommer sig att andelen knäppgökar i det programmet är så mycket högre än i Karlavagnen på kvällen.
Att vi inte gör så mycket skyller vi också på att vi är hundvakter. Den lilla kräver full koll trots att hon är bunden. Vi har satt upp en löplina, som ger henne ganska stor rörelsefrihet men om någon av oss lämnar henne tom synhåll så ställer hon sig och gråter bitterligen. Ylar så det skär genom märg och ben. Husse och matte har en del att lära henne när de kommer åter. Vi har dock fått bra kolla på bajsande och kissande. Här, där inga andra hundar eller människor stör uppmärksamheten, skiter hon som på befallning när vi säger till.
Vi har gjort en del nyttigheter också; målat om trädgårdsmöblerna, byggt en latrinkompost, besökt kära syster i Motala, sågat upp veden från aspen, som föll i fjol. Varje dag, nästan, tar vi också en skogspromenad. Vi har börjat utforska skogen bakom stugan och funnit mängder av små stigar och gamla fina trollskogar.
Själva känner vi oss som små bergatroll där vi sitter och ugglar ute i skogen så en kväll beslöt vi oss för att kasta oss ut i civilisationen. Vi for in och gick på Pridefestivalen i kungsan och det var väl kul, men alldeles för mycket folk för oss och framför allt för Noomi. Det fanns alldeles för många spännande dofter från tappade pommes frites och lakritsbitar och annat ätbart.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment