Wednesday, November 30, 2011

Urban ödslighet

Jag trivs väldigt väl med att vara själv och på något sätt kan jag uppleva det som en styrka. Ikväll tog denna trivsellängtan sig uttryck i att jag for ut på den ödsliga slättbygden öster om stan och satte mig mol allena på en övergiven bänk vid Hullsjöns strand.

Jag vet många människor i min närhet som får kväljningar vid blotta tanken på sådant, i deras tycke, sjukligt beteende, men mörkret har aldrig skrämt mig. I stället ger det mig en känsla av trygghet att sitta varmt klädd, på en mjuk sittdyna, med en varm kopp kaffe och en lussekatt, om det inte rentav var två, och se bort mot randen av glittrande ljus på andra sidan sjön.


På min sida härskade tystnad och mörker. En och annan gås snattrade i sömnen nerifrån vattnet och då och då kom en vindkåre svepande ifrån väst, men annars var det bara jag och stjärnorna. Så mycket stjärnor att det nästan tog tid att lokalisera karlavagnen och polstjärnan. Till slut fann jag den dock och kunde därmed navigera mig i nord-syd med rymdens egen GPS.

Friday, November 25, 2011

Advent i stugan

Idag har jag julpyntat i stugan. Det är redan en tradition och något att riktigt se fram mot. Det blir ju inte många dagar under julen, eller ens under advent, som jag är där ute så därför är det desto mysigare att frossa loss i julbonader, tomtar och kulljusstakar.


Just de sistnämnda beredde mig ett visst bekymmer i år för jag fick åka runt i tre affärer innan jag hittade vanliga stearinljus. Till slut fanns de där dock och de minsta stakarna, de som skall stå i fönstret fick sina ljus. Liksom änglaspelet som efter en tvekande start drog igång ordentligt och spelade sig nästan ända ner till roten av sina ljus innan jag blåste ut dem.


När allt var klart kokade jag mig en kopp kaffe, satte mig bekvämt tillrätta i soffa och la på en julskiva på vevgrammofonen. Tyvärr hittade jag inte den viktigaste skivan, White Christmas, men jag får leta ordentligare nästa gång.


I sovrummet har det samlats lite lådor och kassar och pryttlar som egentligen borde vara i förrådet så jag städade undan och fick plötsligt rymd och ljus. Upp med bonader och på med juldukar och fram med ljusstakar även här. Det vart så god värme av stearinljusen att jag utan vidare kunde sova middag innan jag avslutade pyntandet genom att traska ner till det lilla röda huset med hjärta på dörren och även där, på ljushyllan fick en liten tomte posera.


Nu hade skymningen sänkt sig därute, avsaknaden av snö spelade mindre roll och nu var julen i stugan klar att fira. Visserligen en månad för tidigt men man får ta tillvara chanserna till trivselnostalgi och det är ju i alla fall första advent på söndag.

Wednesday, November 23, 2011

ÄT-pedagogik

Må det vara en gammal bakåtsträvare tillåtet att sätta sig ner och pusta ut lite inför allt som flyger och snurrar och far i skolans värd just nu. Ännu en läroplan har skådat ljuset och skolfundamentalisterna fylkas kring alla de hissnande krumsprång som överbyråkraterna i Stockholm tömt ur sig denna gång. I korthet går allt nytt ut på att vi skall planera och dokumentera och redigera. Vi skall transsubstantiera oss till pedagoger. Ordet "pedagog" framsagt med en sensuell smekning på tungan ty vi äro icke längre lärare.

Fjärran vare den tid då vi fingo stå i katedern och skingra okunnighetens fasor i det uppväxande släktet. Då, när man fortfarande samlade kunskaper mellan öronen i stället för mellan pärmar, rönte vi en viss aktning i samhället. Vi var lärare och bibringade ungdomarna lärdomar, som de gömde och begrundade i sina späda hjärtan. Nu är vi pedagoger och har så mycket dokumentationsuppdrag att undervisning får ses som en lyxtillvaro vi kan ägna oss åt i obevakade ögonblick. Ty tänk om någon fundamentalist kommer på oss med att ha missat ett åtgärdsprogram eller en målbeskrivning eller, hemska tanke, en IUP. Då blir det räfst och rättarting inne på expeditionen och den vanartige syndaren leds bryskt in i fållan igen.

Vi förkortar nu och en av de mest slagkraftiga förkortningarna är IT. Men det räcker inte. I Stockholms Pridefestival har man nödgats vidga målgruppen från HBT till HBTQ och likadant är det i skolans värld där IT blivit IKT. Puh! Det var skönt att få vara totalt politiskt inkorrekt ett litet tag. Nu till mitt egentliga ärende:

Jag har nämligen valt ÄT i stället fört IT och då är det sannerligen ingen förkortning utan just det som det handlar om. "Learning by eating" som på den tiden vi talade svenska betydde Lära genom att ÄTA. Idag har jag t.ex. piffat upp min föreläsning om näringslära genom att helt konkret visa att det finns fett i grädde. Efter ett idogt vispande med elvisp gulnade grädden. Den blev till en läcker smörklump, som vi bredde på knäckebröd och lät oss väl smaka av.

Det uppväxande släktet har dock ofta en högst obefogad skräck för att peta i sig ovanligheter. När sjuorna läser om blötdjur brukar jag köpa med en ask rökta musslor i olja och bjuda de små. Detta är en mycket traumatisk upplevelse och sväljandet av den lilla musslan utvecklas närmast till en initiationsrit där de som vågat äta upp djuret betraktas med beundran och skräck av medbröder och medsystrar.

Då var det betydligt enklare att få dem att baka och äta struvor vilket skedde på sista mattetimmen i fjol. Struvor har en mycket lös anknytning till matematik, men det kan sägas om mycket av det som skolverket levererar också, så jag iväg med barnen till hemkunskapssalen där de snart visade en fantastisk fallenhet för fritering av struvor. Det ena lilla läckra bakverket efter det andra landade i fatet med socker och snart upptäckte flickorna att de fick plats med mer socker på kakorna om de vände dem upp och ner. Jag som trodde alla tjejer i den åldern räknade kalorier?


Om struvor har en lös anknytning till matematik så kan detsamma nog sägas om pölsa. Jag har länge drivit en kampanj för återinförande av pölsa i skolmatsalen men jag blev då tvungen att först visa eleverna vad pölsa är. Sagt och gjort. Efter
senaste matematikprovet firade vi genom att ta oss en smakportion pölsa med rödbetor till. Tre åt hela portionen, två vägrade totalt medan resten i alla fall smakade och tyckte det var ganska gott.


Det mest dramatiska hittills var dock den lektion då vi gick igenom människans blodomlopp och jag ställde mig att tillreda plättar gjorda på renblod och serverade med lingon. Det var många som tittade på delikatesserna med avsmak medan de som åt gjorde det desto bättre. Och nu är det snart jul igen och efter den återvänder jag från Lappland med lufttorkat renhjärta som passar in perfekt när vi läser hjärtat med niorna...




JA, jag VET att man inte får publicera bilder på skolbarn hur som helst men det ger jag faderulingen i. Ingen som känner dessa barn läser min blogg och om de ändå gör det så tycker jag att bilderna är väl så harmlösa som de, dessa unga publicerar själva på Facebook

Monday, November 21, 2011

55-årsdag

I helgen har vi firat födelsedagar. A blev 55 och kompisen C blir 51 om ett par dagar. Detta slog vi ihop till en trerättersmeny i lördags kväll. På alldeles nyinköpt porslin serverade vi först grön ärtsoppa med crême fraiche och löjrom. En rätt som till och med dög åt Daniel och Viktoria på deras bröllopsmiddag. Jag har aldrig ätit detta, vad jag vet, men det var mycket gott.

Ugnsstekt kalkon har jag däremot erfarenhet av, både som kock och ätare. Den stod alltid på juldagsmenyn hemma på Eriksgatan och nu fick den bli huvudrätt hos oss. Köttet smakar bra, men allra bäst är, som ofta, såsen. Kalkonen fick vara ersättare för den gås vi tänkt fira en försenad mårtensafton med. Gåsar är dock svårfångade och jag vet inte om jag känt skillnaden om vi verkligen hittat en.

Om vi alltså missade gåsen så fick Skåne vara med i desserten som blev skånsk äppelkaka. En ganska mäktig rätt med lite udda smak men den fungerade fint som avslutning. Sedan var det bara att försjunka i soffan och försöka hålla liv i en konversation, när man allra helst hade velat ta en liten tupplur på maten.

Friday, November 18, 2011

Höst i skrivarpörtet

Att höstdimmorna lägrar sig över skogen och att mörkret sjunker djupare och tidigare för var vecka som går, det hindrar mig inte från att dra mig ut till skrivarpörtet om fredagarna. Vad hunden säger vet jag inte, men hon har inte klagat. Hon följer mig på max två meters avstånd så något koppel behövs inte.

Hennes matte har börjat undra över hur det kommer sig att vovven reser sig direkt, från den allra djupaste slummer, var gång jag närmar mig köket. Snart kanske hon lägger ihop ett och ett och får det till tre...

Idag var det omdömen för sjuorna som stod på programmet. De kommande veckorna förmörkas av utvecklingssamtal, som blir mer och mer verklighetsfrämmande ju fler direktiv skolbyråkraterna serverar. Men som sagt, jag skönjer ljuset i tunneln.


Och ingen skall klaga på arbetsmiljön i den lilla stugan. Den är så liten att stearinljus räcker för att hålla undan både mörker och kyla. När skymningen lägrar sig över skogen stänger jag ner min lap-top, sätter mig i soffan och fredagsmyser till tonerna av Sven Olof Sandberg, Edvard Persson, Bertil Boo eller någon annan storhet från Annu Dazumal

Wednesday, November 16, 2011

Köld

Efter en sedvanligt sömnig bussresa till jobbet i morse vaknade jag till av att hamna i ett riktigt vackert landskap. Rimfrost hade klätt nakna trädgrenar i ett silverskimrande mönster som förvandlades till guld, när de första solstrålarna vågade sig upp över hustaken.


Turligt nog var det ingen snö utan bara frost. Jag hoppas nämligen att en rejäl köldknäpp innan snön kan ta kål på lite av alla de fästingar och mördarsniglar och annan ohyra som har legat och gosat sig under snön de senaste vintrarna.

I övrigt har dagen gått sin gilla gång. Det är nu fyra hela skolveckor till jullovet och sedan bara tre terminer till pensioneringen, eventuellt bara en. Man kan skönja ljuset i tunneln.

Tuesday, November 15, 2011

Ny TV

För någon månad sedan drog min gamla tjock-TV sin sista suck och jag har inte känt något stort behov av att ersätta den. Jag har ju en fungerande klockradio och den har väckt mig med P1:s nyheter till ömsesidigt utbyte.

Dock har jag kommit till insikt om att det skulle vara bra med en TV i stugan där man skulle kunna titta på någon gammal god film under regniga kvällar. Och det förekommer ju då och då att det sänds sevärda program på TV.

Jag kollade lite på nätet och fann en liten smärt TV på 22 tum som kan anslutas till 12V (bra om man har solceller som strömkälla) som har inbyggd DVD (Bra om man vill se gamla fina filmer - och nya också) och som är så nätt att jag kan ta den under armen när jag reser till stugan.

Idag har jag så varit och köpt denna lilla pärla och nu skall jag ladda den med en gammal fin svartvit film och i morgon vakna till TV1:s morgonnyheter.

Monday, November 14, 2011

Ett offer på pedagogikens altare

Så har då ännu en rektor kört in i väggen vilket säger mer om den arbetsbörda som vidlåder ämbetet än det säger om skolan. Ingen verkar direkt överraskad och den vikarie som genast plockats fram verkade kunna ingjuta mod i vår förvirrade skara. Nu återstår det att se hur han rider ut oss ur det kaos som följer i spåren på ny läroplan, nytt schema och ständigt nya arbetsuppgifter.

"Men det var inte detta jag skulle tala om" som Evert Taube uttryckte saken i Balladen om Gustav Blom. Vi har även offrat lite på oss pedagoger idag. Kollegan I har varit i Paris under novemberlovet och slagit runt på Père-LaChaise, druckit gott vin och shoppat loss i en kakbutik från vilken hon medförde de allra som mest sagolika små kex. Bakade på smör, mjöl, socker och kärlek och inte en E-kod så långt ögat. Jag tog en bild i akt och mening att ge eventuella Parisresenärer ett tips om vad som kunde vara lämpligt att lägga ned i packningen om det skulle bli några kubikcentimetrar över.

Sunday, November 13, 2011

Resumé

Jag har haft på känn att jag skrivit lite dåligt i min blogg under senare tid, men med förfäran fick jag idag se att jag inte varit inne sedan den 23 oktober, Det ska tolkas som att livet förflutit i sin vanliga lunk men helt händelselöst har det ju inte varit så jag skall försöka göra en liten sammanfattning. För att inte trötta läsaren med en jävlalång skildring delar jag upp de senaste veckorna i småetapper.

Tandläkaren.

Senast jag skrev satt vi ute och fikade en sen hösteftermiddag. Efter det blev det normaltid och så tidiga kvällar att det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem. Inte mycket tid att sitta ute och fika alltså. I stället besökte jag min tandläkare, vilket är en kulturupplevelse då hans mottagning ligger på den tomt där AB Talfilm en gång hade sin inspelningsstudio för bl.a. Åsa Nisse.
I fjol gav jag honom en massa kronor mot at jag fick fyra av honom. Två av dessa lossnade dock snabbt och idag sa han att jag skulle få dessa på garanti. Utan att jag ens nämnt ett ord om saken själv. Det hedrar honom.


Geocaching


Om det händelsevis undgått något så kan jag påpeka att vi börjat med geocaching. För ett par veckor sedan la jag ut en egen serie på sex olika cacher vilka jag planerat en längre tid. DE bygger på en bok av Anders Nordqvist om Åsa Nisse och cacherna är utplacerade i Täby trakten på sex olika platser där filmerna är inspelade.
De publicerades en måndag morgon och redan efter en timme hade de första nördarna varit ute och sökt upp mina gömställen, skrivit in sig på logremsan och bokfört sig på datorn. Jag får ett mail var gång någon loggar mina burkar och brevlådan har nästan svämmat över av meddelanden med glada tillrop och tacksamma hälsningar.

Remmenedal

När jag ändå var igång med Täby så passade jag på att besöka gamla moster i Remmene. Dels för att glädja den gamla (jag är ju en så sjusärdeles trivsam gäst). Dels ville jag sätta upp gravlyktan och tända denna inför All Helgonahelgen. Slutligen lade jag ut två geocacher även här. En i närheten av den gamla stationsplatsen för att hedra minnet av en by som somnat in, Den andra placerade jag för att hedra minnet av gamle Kalle på Åsen, som var en storstilad entreprenör och en av de som först tände tanken på det som senare skulle bli Centerpartiet.

Järbo

Vi har släktingar i Järbo i Gästrikland också. En samling mycket trivsamma människor, som kommit tämligen nära nu, sedan det är motorväg ända till Gävle. Man är där på två timmar och dit for vi ett par dagar under novemberlovet. Gamla faster M dukade upp med sedvanligt överdåd och det var knappt man hann ta igen sig på soffan innan det var dags för nästa måltid. Farbror B och hans familj lite utanför byn gläder sig nog också över vårt besök och lördagskvällen tillbringades i deras stora kök med prat och skratt och buller och bång i en stor härlig gemenskap.

Situation Stockholm

Är en tidning som säljs av och för hemlösa i Stockholm. Den har sin motsvarighet i flera andra svenska städer och ofta kan man där läsa intervjuer med kända personer, som inte gärna ställer upp i andra sammanhang. Den säljs numera inplastad och i förra numret var det en läsare som klagade på detta. VI vet numera att plasten gör nytta. När vi for till Järbo på fredag kväll stannade vi till och handlade lite i Sandviken.
När vi sedan kom fram var tidningen spårlöst borta. Det enda som kunde ha hänt var att den ramlat ur bilen när vi stannade i Sandviken. Nästa dag hade vi lite fler ärenden och for in till stan igen där vi besökte samma parkeringsplats. Där låg tidningen, fortfarande inslagen i plast och hel och ren att läsa.

Fondue

Förra helgen skulle det ätas fondue. Något jag trodde hade avslutats redan på sjuttiotalet. Nu var vi dock hos en ung familj, som fått en gryta i present. Själv kunde jag bara konstatera att våra gamla grytor var slängda eller bortlämnade så vi gick till en second hand och där fanns den. Bara att fylla med T-sprit och tända på. I grytan hällde vi vitt vin sedan vi gnidit in den med vitlök och smälte sedan ost i vilken vi doppade brödbitar. Gott. Värdfolket själva hade olja i sin och friterade små köttbitar. Deras brännare läckte lite så det stod lågor upp efter grytan på ett farligt sätt men det gick bra till slut ändå.

Nya tallrikar

A har haft en samling tallrikar av olika modell sedan hon flyttade hemifrån och har därför länge närt en dröm om att skaffa sig en enhetlig servis. Nu har det äntligen blivit gjort. Servis var utsedd och moralisk styrka at göra sig av med de gamla var insamlad. Bara att åka och handla och det gick bra. Vi plockade till oss tallrikarna, lämnade in dem till expediten och väntade på slutsumman. Den blev väsentligt lägre än vi räknat med men vi höll god min.
Expediten, som var ett resultat av modern matematikundervisning reagerade inte alls på priset och eftersom vi var i en stor affär, som säkert lurat av sina kunder mångdubbelt större belopp så skämdes vi knappt ens. Vi ilade i stället ut till bilen med våra kassar och kollade kvittot. Det visade sig att ett felaktigt antal tallrikar registrerats vilket gör att kassan kommer att stämma ikväll och felet inte upptäckas förrän vid inventeringen, om ens då. Nöjda och belåtna lät vi oss alltså väl smaka av en god middag på de nya tallrikarna när vi kom hem.

Besiktning

Andrabilen skulle besiktas i veckan. Något jag gjorde utan större oro ty bilen går som ett urverk. Det skulle jag inte gjort. När besiktningsmannen tryckte bromsen i botten sprang ett bromsrör läck och körförbud lyste i eldskrift mot mig. Förutom bromsröret var det även lite väl mycket koloxid och kolväten i avgaserna. Alltså dags att skrota eländet eftersom bilen var inköpt till ett pris som motsvarade en liten iPad. Kändes nästan skönt att slippa tänka på skatt och försäkring och fan och hans moster.
Säljaren, en kollega, vart dock förtvivlad över det inträffade och skämdes oerhört. Hennes man är mekaniker och tanken på att skrota en bil som egentligen går bra sved i hans själ. Han har nu hämtat den med firman biltransportör och skall fixa till allt med delar som han köper begagnade på nätet. Och det medges. Det är oerhört bekvämt med en liten bil, så bekvämt att det kan vara värt ett litet utlägg då och då.

Seminarium i skolfrågor.

Under novemberlovet kostade skolan på oss ett seminarium i Göteborg, på det som förr hette Svenska mässan men nu kalls Gothia Tower. Jag inledde dagen med att ta Sveriges äldsta geocache, En plastburk som legat i en stenmur vid Götaplatsen sedan 2001. Den var enkel att finna men ack så svår att ta eftersom den krävde klättring i muren. Jag är inte skapt för sådant och hade stort besvär innan jag äntligen kunde fiska fram burken ur sitt hål och skriva min signatur på logglistan.
På seminariet var det roligaste en föreläsare i framtidsfrågor vid namn Troed Troedsson, som var mer av ståuppkomiker än skolmänniska. Betydligt tyngre var seminariet kring frågan varför finska skolan lyckas så mycket bättre än den svenska. Svaren var entydiga. I Finland håller inte politiker på och leker med skolan utan alla partier har en samsyn i frågan. I Finland är läraryrket högstatus och det går tio sökande på varje plats på lärarhögskolan. I Finland undervisar lärarna. De administrerar inte så som vi tvingas göra i Sverige. Ack ja… .