Fjärran vare den tid då vi fingo stå i katedern och skingra okunnighetens fasor i det uppväxande släktet. Då, när man fortfarande samlade kunskaper mellan öronen i stället för mellan pärmar, rönte vi en viss aktning i samhället. Vi var lärare och bibringade ungdomarna lärdomar, som de gömde och begrundade i sina späda hjärtan. Nu är vi pedagoger och har så mycket dokumentationsuppdrag att undervisning får ses som en lyxtillvaro vi kan ägna oss åt i obevakade ögonblick. Ty tänk om någon fundamentalist kommer på oss med att ha missat ett åtgärdsprogram eller en målbeskrivning eller, hemska tanke, en IUP. Då blir det räfst och rättarting inne på expeditionen och den vanartige syndaren leds bryskt in i fållan igen.
Vi förkortar nu och en av de mest slagkraftiga förkortningarna är IT. Men det räcker inte. I Stockholms Pridefestival har man nödgats vidga målgruppen från HBT till HBTQ och likadant är det i skolans värld där IT blivit IKT. Puh! Det var skönt att få vara totalt politiskt inkorrekt ett litet tag. Nu till mitt egentliga ärende:
Jag har nämligen valt ÄT i stället fört IT och då är det sannerligen ingen förkortning utan just det som det handlar om. "Learning by eating" som på den tiden vi talade svenska betydde Lära genom att ÄTA. Idag har jag t.ex. piffat upp min föreläsning om näringslära genom att helt konkret visa att det finns fett i grädde. Efter ett idogt vispande med elvisp gulnade grädden. Den blev till en läcker smörklump, som vi bredde på knäckebröd och lät oss väl smaka av.
Det uppväxande släktet har dock ofta en högst obefogad skräck för att peta i sig ovanligheter. När sjuorna läser om blötdjur brukar jag köpa med en ask rökta musslor i olja och bjuda de små. Detta är en mycket traumatisk upplevelse och sväljandet av den lilla musslan utvecklas närmast till en initiationsrit där de som vågat äta upp djuret betraktas med beundran och skräck av medbröder och medsystrar.
Då var det betydligt enklare att få dem att baka och äta struvor vilket skedde på sista mattetimmen i fjol. Struvor har en mycket lös anknytning till matematik, men det kan sägas om mycket av det som skolverket levererar också, så jag iväg med barnen till hemkunskapssalen där de snart visade en fantastisk fallenhet för fritering av struvor. Det ena lilla läckra bakverket efter det andra landade i fatet med socker och snart upptäckte flickorna att de fick plats med mer socker på kakorna om de vände dem upp och ner. Jag som trodde alla tjejer i den åldern räknade kalorier?
Om struvor har en lös anknytning till matematik så kan detsamma nog sägas om pölsa. Jag har länge drivit en kampanj för återinförande av pölsa i skolmatsalen men jag blev då tvungen att först visa eleverna vad pölsa är. Sagt och gjort. Efter
senaste matematikprovet firade vi genom att ta oss en smakportion pölsa med rödbetor till. Tre åt hela portionen, två vägrade totalt medan resten i alla fall smakade och tyckte det var ganska gott.
Det mest dramatiska hittills var dock den lektion då vi gick igenom människans blodomlopp och jag ställde mig att tillreda plättar gjorda på renblod och serverade med lingon. Det var många som tittade på delikatesserna med avsmak medan de som åt gjorde det desto bättre. Och nu är det snart jul igen och efter den återvänder jag från Lappland med lufttorkat renhjärta som passar in perfekt när vi läser hjärtat med niorna...
JA, jag VET att man inte får publicera bilder på skolbarn hur som helst men det ger jag faderulingen i. Ingen som känner dessa barn läser min blogg och om de ändå gör det så tycker jag att bilderna är väl så harmlösa som de, dessa unga publicerar själva på Facebook
No comments:
Post a Comment