Pumphelvetet

Idag var det tänkt att jag skulle börja måla de nyuppförda väggarna för att göra nybygget lite mindre iögonfallande. Först skulle vi bara gå ner till pumpen och testa en ny koppling på pumpens utsida. Sidan som tar in vatten är tät, men på den andra sprutar det spillvatten ur olika läckage. Vi blev kvar nere i träsket i fem timmar och testade och försökte men inget hjälpte.  Vi får kontakta någon expert i morgon.

Och detta är egentligen det enda som hänt idag. Nu är det stilla afton och vi sitte i vårt nybygge och begrundar dagens besvärligheter. En dag kommer det väl att fungera och då kan vi förhoppningsvis skratta år det här.

Ett etappmål

Idag har så väggarna börjat bli klara. Vi har kört dit och satt upp panel upp till hanbjälkarna och det börjar mer och mer se ut som en riktig glasveranda. Eftersom jag sitter ute i verandan just nu och bara har tillgång till surfplattan så blir det inga bilder men det spelar nog ingen roll för jag tror att det bara är mina facebookvänner som läser detta och där har jag redan lagt ut tillräckligt med skrytbilder idag.

Nu skall vi parkera oss här och fira lördag med lite vevgrammofon och lite gott att äta sedan tända ljuslyktor och ljuskronor så här blir riktigt fint. Fast, jag måste påpeka, verandan är långt ifrån färdig ännu. Här ska tätas, helst mot både möss och mygg och här ska målas så det är tur att vi har en sommar i antågande. Vi byggde ju denna veranda efter att ha fått avbryta varenda bjudning i fjol somras pga regn. Konstigt att det inte har regnat alls på de bjudningar vi haft i sommar och de är inte så få. Skit samma. Det är mysigt med en glasveranda och jag räknar med att den ska göra sig ännu finare när höstmörkret lägger sig över landet igen.

Vila vid denna källa!

Äntligen tycks vattenfrågan ha löst sig. Jag skall inte trötta läsaren med en massa pumptekniska detaljer, men efter en heroisk insats under eftermiddag och kväll lyckades det för vår stugförenings ordförande att få allt att fungera. Plötsligt började det rycka i vattenkranen, instängd luft pockade på och rätt vad det var kom där en liten vattenexplosion och diskhon fylldes med klart rinnande sjövatten. En härlig känsla och vi satte genast på kranen till vår lilla bäck.

Åter flyter näckrosorna i plast på den blanka ytan

Att det inte var vi som gjorde det sista med vattnet berodde på att vi hade gäster ikväll. Annas gamla kompispar, Elsa och Thia, som aldrig besökt oss tidigare kom på besök. Vi bjöd på grillade
älgfärsbiffar och tiramisu och det hela förflöt mycket väl och otvunget. Tyvärr var Anna, för skams skull, tvungen att vara med lite vid pumpen så vi vart försenade vid grillen, men det smakade bra ändå. Och det var ju så underbart att bara kunna vrida på en kran för att få klart sjövatten att diska i.

Thia beundrar utsikten nere i dalen

Gästerna låter sig väl smaka av nygrillad älgfärs

Tidigare under dagen hade jag varit hemma i stan och fixat till all maten varefter jag for ut till stugan och röjde och plockade undan allt som bara blivit liggande där det lagts den senaste tiden. Det var fort gjort och Noomi och jag kunde sedan tillbringa eftermiddagen i korg resp vilstol.

Gårdvaren har koll på läget medan jag vilar

Kasta inte sten i glashus

Dagen har egentligen bara handlat om att jag nu fått dit glasfönstren, tagit upp ett hål mellan gamla och nya verandan samt monterat vindskivor. Det har varit roligt och har gått lätt och man kan börja ana slutresultatet, även om det fortfarande är lite väl luftigt mellan reglar. Bilderna får tala fär sig själva idag:

Första glasrutan på plats i sydväggen

Sydväggen färdig ...

....liksom västväggen.

Väggen från gamla till nya verandan öppnad

Utsikt från favorithörnet. Nu skall vi bara
fixa underkjol till väggen.

Här kan den skarpögde se att även vindskivan 

är där

Samling vid pumpen - igen

Det är nu en månad sedan jag fördjupade mig i problemen med vår pump. Att den inte varit nämnd på ett tag betyder inte att den börjat fungera igen. Nej, den lade av helt för ett tag sedan och en ny har beställts från Tyskland och igår hade den kommit. Jag började alltså dagen idag med att fara ut till Schenker i förorten och hämta pumpen, Den levererades sedan direkt till Jimmy på hans jobb där en första kontroll företogs. Den befanns vara bra och på aftonen kom han, Paula och Anna ut med pumpen, som forslades ner till sin plats och visade sig vara betydligt lättare att montera än vi hoppats.

Jimmie, utrustad med Hiltiborr fäster nya pumpen

Nu är det bara en del nödvändiga kopplingar mellan de olika rördimensionerna som skall till men i morgon kommer den spännande provkörningen. Ska vi äntligen få rinnande vatten i vår kran och skall vattnet äntligen börja porla i vår lilla bäck igen? Det skulle om inte annat lilla Noomi önska. Jag har haft henne idag och hon har börjat svalka sig i dammen så fort hon blir varm eller ansträngd. Tyvärr är det stillastående vatten nu så hundjäkeln stinker as.

En gårdvar på vakt

I övrigt har jag fortsatt med fönstren idag. Dels plockat isär tvåglasfönstren från varann, vilket var rätt mödosamt, samt målat dem ännu en gång på utsidan. I morgon kan jag nog börja sätta upp dem. Nya altanen har genast blivit favoritplatsen och jag undrar hur det blir när den blir inglasad. Stänger vi inne eller stänger vi ute den goda karman?, Ja, det ger sig i morgon.

Nymålade fönsterbågar står på tork.

Ett handslag från Piraten

En matematiker har räknat ut att ingen människa på jorden befinner sig mer än sex handslag från någon annan människa. Med handslag menas en kontakt av något slag mellan två människor och idag har jag träffat en kvinna som en gång bodde två hus från Fritiof Nilsson Piraten i Kivik. Så nu är jag bara ett handslag från mästaren. Kvinnan ifråga ingick som en av fyra gamla bekanta till Anna från folkhögskoletiden, som brukar ses regelbundet och nu var det vår tur att vara värdar.

Somrig frukost på balkongen

Vädret var ljuvligt redan från början idag trots att vädertjänsten hela tiden pratat om risk för regnskurar hos oss. Jag började min dag med frukost på balkongen eftersom Anna började så tidigt idag att hon redan var utgången när jag vaknade. Sedan bar det av raka vägen ut till stugan där jag ägnade förmiddagen åt att kitta och måla fönsterbågar. Ett betydligt roligare jobb än man kan tro, men jag tänkte att när Ernst gör sådant här i sina TV-program, så plockar han säkert fram ett gäng underbetalda polska slavarbetare så fort kamerorna släckts.

Grundmålade fönsterbågar

Anna, som börjat tidigt idag, slutade också tidigt och v i ägnade eftermiddag åt att i lugn och ro förbereda hennes kvällskalas. Vi bjöd på grillade kycklingspett med tysk potatissallad ur Per Morbergs grillhandbok. Det vart gott och damerna lät sig väl smaka. Till efterrätt blev det glass och jag underhäll som discjockey på min vevgrammofon till församlingens stora förnöjelse. Kvällen var ljujvligt varm och skön på ett sätt som vi nog inte fick uppleva en enda kväll förra sommaren. Vi får hoppas att det blir fler sådana tillfällen.

En andäktigt lyssnande skara

På söders höjder

Där hamnade vi efter avslutat värv denna dag. Solen sken. Vädret var milt. Stockholm som vackrast och utsikten från Fjällgatan magnifik. Av någon märklig anledning finns det alltid parkeringsplatser där och alltid plats för fyra vid något bord. Vi kunde ju ha lagat kvällsmat själva, men ibland är man lat och utnyttjar stadens faciliteter. Nu vart det en god och näringsriktig ost- och skinksallad följd av en inte riktigt lika näringsriktig glasstrut. På andra sidan strömmen kunde vi se Skansen och Gröna Lund och de fasaväckande hisnande karuseller som byggts där. Folk hissas åttio meter upp i luften och åker sedan slänggunga i full fart. Usch vad jag skulle få ont i magen av sådant.

Borta på Skansen laddar man nog upp
inför allsångspremiären i morgon

När vi kom hem var det fullt pådrag på gatan utanför- Poliser, ambulans och flera brandbilar. Ur ett fönster i grannhuset välde tjock svart rök och man kan bara hoppas att den som bodde där inte kom till skada. Massor av folk hade samlats som nyfikna åskådare utanför men vi gick in. Anna var med om en liknande sak för flera år sedan när grannens TV brann och då hon gjorde en mycket rådig insats. Hon minns fortfarande hur olustigt det var med alla nyfikna som samlades utanför och glodde.

Brand på fjärde våningen

Bygget då? Jotack. Jag har varit ute och skrapat färdigt alla fönster och börjat grundmåla de ytor som behöver det.. I morgon fortsätter detta mycket roliga arbete.

Detta är ju så jävla gott!
Dagens lunch i stugan

Midsommardagens slöhet

Midsommaraftonen var trevlig men det kan ju inte hjälpas att det det är lite ansträngande att vara värd för ett helt gäng midsommargäster, hur trevliga de än månde vara. Därför föreslog jag att vi skulle ta det lugnt på midsommardagen. Det gjorde vi. Efter en snabb uppstädning av kvarvarande disk satt vi under vårt tak i goda ro resten av dagen med kaffe och resterande godis inom bekvämt räckhåll. En sådan dag måste man få unna sig ibland. Det enda någorlunda aktiva vi gjorde var när Paula och Jimmy kom ut och vi testade den piltavla vi aldrig fick tillfälle att hänga upp igår. Min insats inskränkte sig dock till att utföra nödvändiga huvudräkningar från 301 ner till 0.

Darttavlans invigningsmatch

Idag har vi varit nyttigare. Efter frukost (vi sov i stugan i natt också) tog vi en rejäl promenad, runt hela vår sjö, på 75 minuter i ganska rask takt. Stigen går genom skog som stundtals är riktigt trolsk

Såhär fina skogsstigar finns ute i stora skogen

Väl hemma och väl lunchätna satte vi igång igen, Anna gick fram med trimmer över det lilla gräs som finns på berget, men som vuxit sig långt, medan jag började skrapa fönster. Jag hann med två av fem och tro det eller ej, men det var riktigt roligt att skrapa. Flagad färg lossnade hur enkelt som helst så jag kanske kan bli klar med fönstren kommande vecka. Det är hur som helst målet. Den som följer bloggen får vara med om den spännande fortsättningen av verandabygget

Medge att det ligger en utmaning i ett skrapat fönster

Glad midsommar!

Jodå. Det blev allt en riktigt fin midsommar. Efter tre turer upp och ner för fem våningar trappor hade vi packat allt i bilen och for ut till stugan. Vi tog fram bord, dukade och väntade in gästerna som snart dök upp, medförande var och en sin förning till ett riktigt hejdundrande knytkalas. Där var Jimmy och Paula, som kom med drivor av godis, chips och läsk. Dagen till ära var deras stackars försvarslösa hund iförd en rosa sommarklänning. 

Noomi i rosa sommarklänning

Där var Gabbies, som tagit omvägen förbi karolinska där mellansonen fått hälen röntgad och lindad efter en skatebordolycka. Där var Carina med ny son och fräsh grönsallad, som fick en fin midsommar hos oss.  Och där kom slutligen Emma och Peter, medförande stort vidunder till hund, samt  heminlagd sill av yppersta smak. Det blev så mycket mat att vi kan äta rester hela helgen om så vore. 

Usch...

Dagen inleddes med sillbord och åtföljdes av matsmältning. Pelle och jag satt och njöt av friden under taket, medan resten hölls ute på bryggan i solskenet. Ännu lugnare fick vi det när ungar och hund drog iväg till badet.  Vi var båda rörande eniga i synen på hundar, stora som kalvar och med den mest valpaktiga framtoning.

Midsommarbordet dukas

 Så småningom drog det sig mot afton och grillen tändes, fylldes med kycklingspett och folket samlades åter kring det dukade bordet ute på bryggan. Jag hade gjort min örtiga potatissallad och allt var mycket gott. Mycket mätt och belåten beredde jag mig nu på ytterligare ro och vila ty enligt en ettårig tradition skall man sparka fotboll på midsommarafton. Nu försvann även Pelle och jag satt kvar och passade huset. Vädret var precis som i fjol, lätt mulet och med en aning av åskskur i luften. Vädergudarna höll sig dock på den torra sidan och när gästerna återvände var det daggs för jordgubbstårtan.

Dags för jordgubbstårtan

Åter fylkades vi kring långbordet, lyktor tändes och i den vindstilla kvällen spred mässingskandelabern ett vackert ljus över bordet. Under taket var det essungastaken som stod för ljus och det gjorde den mycket vacker. Det var nu mörkan kväll och fram mot midnatt drog sig gästerna hemåt. Kvar var bara Anna och jag som satt och lyssnade in sommarnatten med en liten whisky i behaglig närhet. Ännu en midsommarfest var avslutad till allas vår belåtenhet.

Essungastaken lyser upp midsommarnatten

Glad Midsommar?

Idag är det dubbel bemärkelsedag. Midsommarafton och min namnsdag! Vi hoppas att dessa evenemang kommer att firas likvärdigt men hyser vissa tvivel just nu. Vi sitter nämligen fast på femte våning med en hiss som vägrar röra sig och vi har lite för mycket att ta med ut till stugan för att vi enkelt skall kunna bära det nedför alla trappor...

Ordning på torpet

Vårstädningen av förrådet har blivit lidande pga byggnads-verksamheten, men idag blev den äntligen av. Jag brukar alltid tömma hela förrådet och dammsuga bort vinterns samlade förråd av musbajs. I år hade vi lagt ut råttgift och det tycks ha haft effekt. Lortarna var  strikt samlade kring de fat där giftet legat medan resten av förrådet var rent.

Jag brukar också försöka samla ihop stora lass att fara till tippen med men utan att Anna är med vågar jag inte fara fram alltför hämningslöst. Det blev alltså bara några få kassar till att börja med men förrådet är i alla fall organiserat så att man enkelt ser var allt finns och så att man lätt kan gå in där utan att snubbla på kassar och lådor. Så nu är allt klart för att fira midsommar och skulle det börja regna så har vi ett stort rejält tak att samlas under.

Vi blir 14 personer i morgon och vi skall ha knytkalas till det som grillar och i övrigt har vi delat upp på sill, tårta, godis, dricka och allt som hör till. Anna har gjort grillspett och en jordgubbstårtebotten ikväll och jag har gjort min örtkryddade potatissallad så nu är allt klart för att fira midsommar.

Det märks att det är sommarlov och midsommar i stan. Vi for in till Fjällgatan ikväll och där var gott om plats och trafiken ytterst obetydlig. Folket ligger väl och pressar på vägarna mot Öland och Dalarna. Det gör icke vi.Vi styr ut mot lilla stuga i stora skogen. Så även där är allt klart för att fira midsommar.

När man är en glad pensionär

Igår blev det bara fyra rader men idag mångdubbelt fler ty dagen har varit händelserik. Det började med att jag for ut till stugan där jag lastade ur fönster och allt annat jag tagit med i bilen. Sedan for jag iväg och handlade skruv och tätlister till taket och sedan ytterligare en affärsrunda för middagsmat. Sedan började jag fästa återstående reglar på taket, de som bara varit ditsatta men som nu säkrades ordentligt. Så, vid tretiden var det äntligen dags att börja med taket. Den korrugerade plasten var kapad i rätt längder och efter att ha passat in skivorna noggrant var det dags att fästa första takbiten.

Första plastskivan på plats

När detta väl var gjort gick det fort att sätta upp resten och jag tänkte göra allt klart idag, men så ringde Anna och verkade lite otålig över att jag dröjde. Vi skulle visst iväg och hämta hunden hemma hos Jimmy o Paula och det fick inte bli för sent. Jag satte fast den sista biten men väntade med slutskruvandet till i morgon och stack hemåt. Jag hann dock ta en vackre bild på det färdiga taket nerifrån trappen.

En liten idyll ute i stora skogen

Anna var väldigt orolig och ringde igen under färden hem för hon hade hört att det var häftiga köer på E4. Det var det men jag har mina genvägar och var snart hemma. Där var det inte som vanligt. Inte en människa syntes till men ur en högtalare dånade Thore Skogmans glada sång. Jag fattade inget utan steg iväg mot köksdörren, som var stängd. Och där! När jag öppnade stod alla där och mötte mig med glada rop och gratulationer inför min pensionering. Det var Anna o Paula o Jimmy och Gabbi o pojkarna. Pelle skulle varit med men busstrejken gör att taxichaufförerna har bråda dagar så han hann inte. Men nu förstod jag varför Anna varit så angelägen om att jag skulle komma hem!

Orkar den lille gossen en bit till?

En liten tårta i stället för den jag missade vid Gustafs dop

Bordet var vackert dukat och två frestande sushifat stod i mitten. Jag blev så paff att jag inte kom mig för att fotografera härligheten förrän det mesta var uppätet. Detta var sannerligen en överraskning och jag var totalt oförberedd på att jag skulle kunna bli uppvaktad. När all sushi var uppäten fortsatte festen med prinsesstårta men inte ens nu var det färdigt. Det blev presenter också! Från Anna, Paula och Jimmy blev det en ny Morbergbok med grilltips och sedan en sak, som jag verkligen väntat på och misstänkt att jag skulle få på min namnsdag: En keps från Radio Viking.

Ett maffigt presentbord. Bara för att man blir pensionär.

En glad pensionär

Men även Anderssons hade en present och det var ingen mindre än far i huset som stod för den. Något mycket unikt, ty han lär aldrig ha köpt en present till någon enda människa förut. Att just jag skulle vara premiärmottagaren känns nästan lite rörande. Presenten var en mycket detaljerad byggsats av ett ånglok i skala HO. Precis en sådan sak som man kan syssla med som pensionär.

Något att pyssla med under mörka vinterkvällar

Sommarlov

Dagens epistel får bli kort. Klockan är halv sex och jag har just kommit hem från terminens sista studiedag. Om jag åker "hem" nu så är jag framme vid midnatt - drygt - och tjänar en hel arbetsdag extra vid stugan. Så det gör jag. Tjo flöjt! Vi hörs i morgon!

I glada vänners lag

Idag har vi varit glada. Själv var jag glad över att gå genom en tom korridor och veta att jag aldrig mer skall behöva ställas till ansvar för en massa ungdomars fostran till vuxna individer. Det börjar - med stigande eufori -  så smått gå upp för mig. Glada var också två journalister från TT-Lep som kom för att intervjua mig om min 40-åriga gärning på skolan. Det var Eva L som tipsat dem om detta och det gjorde hon bra. Vi fick en stunds glatt samspråk, som förhoppningsvis resulterar i en trevlig artikel på familjesidan.

Finns det något tommare än en tom skolkorridor

Mycket glad idag var kära kollegan Pernilla Stendahl, som i helgen blivit befordrad till riksspelman. Jag hade läst om det tidigare i helgen, på Facebook, men inte riktigt fattat hur stort detta var förrän jag såg hur sprudlande glad hon var och hur hon direkt fångade journalisternas intresse så fort de var klara med mig. Senare på eftermiddagen fick hon pallra sig iväg till Uddevalla och spela sin kära nyckelharpa i direktsänd radio. Klicka här så får ni höra henne berätta och spela.

En glad riksspelman, med sin silvermedalj

På kvällen var vi så fyra stycken glada vänner som hux flux, och tack vare de kära sociala medierna, samlades på Bishops Arms för att svinga en bägare och tala om var och en sin skola. Tiden går fort och det slog mig med häpnad att det redan gått sju år sedan vi alla fyra jobbade på samma skola. Vi hannmed lite annat än skolor också vilket gjorde det hela till en mycket lyckad kväll.

 

 

Tre glada vänner

Inte lätt att bli gammal

Nej, inte är det lätt att bli gammal alla gånger. Idag har jag gjort en liten rundresa i förfädernas spår och besökt moster Lisa och fader Einar. Det är allt frågan vem av dessa som är gaggigast. Skulle nästan tro att det blir oavgjort. Far kan värka sämre däran eftersom han hör och ser så mycket sämre, men det Lisa hör och ser länder henne inte alltid till heder heller. Mycket kommer in i det huvudet, som borde stannat utanför.

Famlijegraven

Hur som helst fick jag en fin tripp och det är alltid lika rogivande att besöka mors födelsegård och den plats där jag tillbringade somrarna som liten valp. Det är här jag har mina rötter och vet man bara var den platsen ligger så kan man ge sig ut på långa strövtåg i världen utan att tappa fotfästet.

Visst får fönstren plats

 Efter det vanliga besöket på kyrkogården for jag hem till Lisa och drack kaffe med medhavt kaffebröd. Mitt egentliga ärende var att kolla att de fönster jag skall få ta där verkligen ryms i bilen och det visade sig gå helt efter beräkning. Sedan for jag vidare till broder Ingvar som visade upp sitt exemplariskt skötta växthus och bjöd på Klings glasstårta. Han sörjde att jag inte hade köpt den solcellsdrivna fågeln, men det blir väl fler tillfällen.Tillsammans besökte vi så fadern som sedan en månad bor inne på hemmet och det verkade han trivas bra med. Det kanske är orättvist att kalla honom gaggig, Grava problem med närminnet vore kanske en bättre diagnos, men vem har inte det förresten...

Tjärblomstren blommar där de alltid har blommat

Rapport från en skurhink.

Den minnesgode läsaren av denna blogg kan inte ha undgått att höra om hur lägenheten jag bebor, varit stadd i en stigande grad av förfall det senaste året (åren?). Städning har prioriterats ner mer och mer, dammråttor har fylkats i hörnen och vrår, bostaden har förvandlats till en enda stor avställningsyta. Jag brukar säga att om barnen bott hemma och socialen kommit på besök så skulle de ha tagit ungarna med sig...

Köksbänken syns åter

Nu har det hänt något. Sedan jag laddat mentalt i flera veckor började jag igår angripa lösöret. Jag var ledig efter att ha festat med niorna kvällen innan och detta måste utnyttjas. Lådor och kassar fylldes med föremål, avsedda för olika containrar på tippen. Flaskor och burkar pantades och tidningar bars bort till vår egen returanläggning. Till slut for jag iväg till den kommunala anläggningen med bilen fylld av skräp. Det var en underbar känsla att få lämpa av alltihop.

Oj, här fanns det ett bord och en soffa!

Idag fortsatte jag så. Bar ut mattor och möbler, for fram med fuktig trasa och dammsugare, rum för rum, och - jag nästan skäms för att säga det - men det var riktigt roligt! Så småningom var allt dammsuget, golven skurade och det luktade rent i huset. Bara att bära in mattor och ställa tillbaka möblemanget igen. Om man inte öppnar för många garderober eller tittar för djupt in i skåpen så ser nu lägenheten ut på ett helt annat sätt än i morse. Jag funderar på att belöna mig med en riktigt maffig gofika.

I väntan på transport i österled

Det måste dock medges att det faktiskt står saker framme fortfarfande. Sådant som skall vidare österut i landet har jag ställt fram och sådant som skall skänkas till pingskyrkan står samlat på sitt ställe. Men vad gör det. Läget är under kontroll och klockan är ännu inte ens tre

Tjo vad det var livat...

... på Gustavsberg igår: Praktiskt taget alla avgångsnior fanns på plats och fick uppleva en drogfri festkväll i vacker miljö, med god mat, häftig discjockey och i nya fina gåbortkläder! Det är nog en ganska så suverän insats kommunen gör, när den erbjuder ungdomarna detta alternativ till hembrända dunkar i buskar och snår ute i kommunens obygder.

Festlokalen håller andan inför anstormningen av elever

En elev frågade mig i början av kvällen om det brukar bli slagsmål och bråk och jag kunde helt sannfärdigt intyga att något sådant har vi aldrig upplevt under de säkert tjugo år vi haft denna fest. En gång har vi kommit på en elev som haft med sig sprit, men denna vart snabbt och effektivt hemförlovad till en förbittrad fader. Sonen fick det hett om öronen förstod vi.

Här kommer ungdomarna från Fuxernaskolan

Jag är alltid med - även de år då jag inte har niondeklassare som går ut - och det är för att ta kort på barnen och lägga ut dem.,Förr på skolans hemsida, men numera på den Facebookprofil jag har och dit bara elever har tillträde. Eller snarare där jag inte lägger ut någon som helst privat information på det sätt som sker i min officiella profil. Skulle någon av er som har Facebook vilja se hur vi hade det igår så kan ni leta upp Alf Mentor på Facebook och kolla in de album som jag lagt ut till offentligheten där.

Ett glatt gäng  f.d. nior, förvandlade till oigenkännlighet

Den blomstertid ...

Så kom den då. Blomstertiden, som vi sjungit om ända sedan jag stod där, rak i rygg, på examensdagen i småskolan 1956. Och som vanligt känns det som at den kom snabbt och plötsligt och lämnar en stor tomhet efter sig. Det blir tyst i korridorerna, en suck av utmattning går genom kollegiet och var och en skyndar hem till sitt, släpandes på de sista pärmarna och några påsar med blomsterprakt, som vi fått av välartade elever. Att det denna gång råkar vara examensdag till det eviga sommarlovet känns inte så väldigt märkvärdigt heller. Jag har inte fattat detta riktigt helt enkelt.

En kär kollega fotograferar mig mitt under fikastunden med eleverna

Ikväll skall vi dock bege oss till den gamla ärevördiga badrestaurangen vid Gustavsberg i Uddevalla där eleverna förhoppningsvis skall få ännu en fin avslutning. Jag har varit md på alla dessa avslutningar, ända sedan Anoinette en gång drog igång dem hemma i aulan och det har alltid varit trevligt. Sedan 10-15 år har jag också fungerat som galapetter och fotograferat eleverna för skolans hemsida och senare för Facebook. Så blir det i år också och i morgon kan nog även läsarna av dessa rader finna en och annan bild på bloggen. Tills dess nöjer jag mig med några ur dagens skörd.

Den sista måltiden

Idag åt jag min sista skolmåltid: salladsbuffé och pannkakor med sylt. Dagen var kort i övrigt. Eleverna var klara med städning och bokreturer efter en timme och sedan satt mina barn runt mig och spelade gruppspel med sina iPads. Det har hänt en del på 40 år.

PS

Igår, när jag letade efter en bild från min första tid i skolan, så var det en speciell bild jag sökte, utan att kunna finna den. Idag har jag dock stött på den av en ren slump och kan härmed visa hur jag tog mig ut under min första tid på Fuxernaskolan,. Bilden är tagen med min kamera av någon elev och visar hur jag förkunnar dagens text ur kemiboken.

Fan vet om inte tröjan finns kvar någonstans och fan vet likaså om jag inte utvecklats till det bättre genom åren...

Ett leende förlänger livet

Idag har det stått fotbollscup på programmet. Idrottsläraren kom på denna fantastisk idé förra veckan och vips var alla vi mentorer befriade från problemet att själva hitta på något vettigt program för en klassdag. Just min klass åkte ut redan i gruppspelet men de verkade inte så ledsna för det utan satt troget kvar som publik ända tills finalen avgjorts och alla fick gå hem. Möjligen var deras koncentration på matcherna lite tveksam ty alla satt de med näsan i sina iPads. Och de forskade nog inte...

För de som inte ville titta på fotboll hela tiden fanns det även en tipspromenad utefter den s.k Älvrundan. Där, nere vid älven finns det en geocache, som jag aldrig kommit mig för att ta så jag och ett par tjejer i sjuan drog iväg ner till den. Det visade sig att deras intresse berodde på att pappan till den ena, Jenny, hade lagt ut denna cache. Jenny hade dock det goda omdömet att inte skvallra om det exakta läget utan det fick vi två andra själva söka upp.

Anna tycker att jag skall köpa något att bjuda eleverna på den sista dagen, men så kom jag på idag att jag kanske i stället skulle ge dem en liten enkel present som ett minne. En gång köpte jag ju ett  bärnstenshalsband i Estland, klippte isär det och delade ut stenar till var och en i klassen. Något sådant hade varit fint nu, men slika halsband är för dyra här. Jag for in till city efter skolan och fann i stället små färgglada bollar med smileys på. Dessa var visserligen också lite dyrare än jag tänkt mig men så tänkte jag i djupet av min snikna själ att det kanske jämnar ut sig. Jag brukar aldrig få presenter vid avslutningen men det kanske blir annat nu när jag slutar för gott.

21 glada små studsbollar

En sådan present har förresten redan kommit mig till del. På bordet i arbetsrummet fann jag i morse en flaska whisky från en kär kollega, som på detta sätt ville tacka för all den hjälp hon ansåg sig ha fått. Det värmde och inte bara i lilla maggen.

En berömd svart ripa