I glada vänners lag

Idag har vi varit glada. Själv var jag glad över att gå genom en tom korridor och veta att jag aldrig mer skall behöva ställas till ansvar för en massa ungdomars fostran till vuxna individer. Det börjar - med stigande eufori -  så smått gå upp för mig. Glada var också två journalister från TT-Lep som kom för att intervjua mig om min 40-åriga gärning på skolan. Det var Eva L som tipsat dem om detta och det gjorde hon bra. Vi fick en stunds glatt samspråk, som förhoppningsvis resulterar i en trevlig artikel på familjesidan.

Finns det något tommare än en tom skolkorridor

Mycket glad idag var kära kollegan Pernilla Stendahl, som i helgen blivit befordrad till riksspelman. Jag hade läst om det tidigare i helgen, på Facebook, men inte riktigt fattat hur stort detta var förrän jag såg hur sprudlande glad hon var och hur hon direkt fångade journalisternas intresse så fort de var klara med mig. Senare på eftermiddagen fick hon pallra sig iväg till Uddevalla och spela sin kära nyckelharpa i direktsänd radio. Klicka här så får ni höra henne berätta och spela.

En glad riksspelman, med sin silvermedalj

På kvällen var vi så fyra stycken glada vänner som hux flux, och tack vare de kära sociala medierna, samlades på Bishops Arms för att svinga en bägare och tala om var och en sin skola. Tiden går fort och det slog mig med häpnad att det redan gått sju år sedan vi alla fyra jobbade på samma skola. Vi hannmed lite annat än skolor också vilket gjorde det hela till en mycket lyckad kväll.

 

 

Tre glada vänner