När man är en glad pensionär

Igår blev det bara fyra rader men idag mångdubbelt fler ty dagen har varit händelserik. Det började med att jag for ut till stugan där jag lastade ur fönster och allt annat jag tagit med i bilen. Sedan for jag iväg och handlade skruv och tätlister till taket och sedan ytterligare en affärsrunda för middagsmat. Sedan började jag fästa återstående reglar på taket, de som bara varit ditsatta men som nu säkrades ordentligt. Så, vid tretiden var det äntligen dags att börja med taket. Den korrugerade plasten var kapad i rätt längder och efter att ha passat in skivorna noggrant var det dags att fästa första takbiten.

Första plastskivan på plats

När detta väl var gjort gick det fort att sätta upp resten och jag tänkte göra allt klart idag, men så ringde Anna och verkade lite otålig över att jag dröjde. Vi skulle visst iväg och hämta hunden hemma hos Jimmy o Paula och det fick inte bli för sent. Jag satte fast den sista biten men väntade med slutskruvandet till i morgon och stack hemåt. Jag hann dock ta en vackre bild på det färdiga taket nerifrån trappen.

En liten idyll ute i stora skogen

Anna var väldigt orolig och ringde igen under färden hem för hon hade hört att det var häftiga köer på E4. Det var det men jag har mina genvägar och var snart hemma. Där var det inte som vanligt. Inte en människa syntes till men ur en högtalare dånade Thore Skogmans glada sång. Jag fattade inget utan steg iväg mot köksdörren, som var stängd. Och där! När jag öppnade stod alla där och mötte mig med glada rop och gratulationer inför min pensionering. Det var Anna o Paula o Jimmy och Gabbi o pojkarna. Pelle skulle varit med men busstrejken gör att taxichaufförerna har bråda dagar så han hann inte. Men nu förstod jag varför Anna varit så angelägen om att jag skulle komma hem!

Orkar den lille gossen en bit till?

En liten tårta i stället för den jag missade vid Gustafs dop

Bordet var vackert dukat och två frestande sushifat stod i mitten. Jag blev så paff att jag inte kom mig för att fotografera härligheten förrän det mesta var uppätet. Detta var sannerligen en överraskning och jag var totalt oförberedd på att jag skulle kunna bli uppvaktad. När all sushi var uppäten fortsatte festen med prinsesstårta men inte ens nu var det färdigt. Det blev presenter också! Från Anna, Paula och Jimmy blev det en ny Morbergbok med grilltips och sedan en sak, som jag verkligen väntat på och misstänkt att jag skulle få på min namnsdag: En keps från Radio Viking.

Ett maffigt presentbord. Bara för att man blir pensionär.

En glad pensionär

Men även Anderssons hade en present och det var ingen mindre än far i huset som stod för den. Något mycket unikt, ty han lär aldrig ha köpt en present till någon enda människa förut. Att just jag skulle vara premiärmottagaren känns nästan lite rörande. Presenten var en mycket detaljerad byggsats av ett ånglok i skala HO. Precis en sådan sak som man kan syssla med som pensionär.

Något att pyssla med under mörka vinterkvällar