Valborg 2013

Det må vara en åldrad herres privilegium att få odla det mått av nördighet han finner behag i. Således har jag just nördat mig igenom en härlig valborgsmässoafton ute vid den fagra Hullsjön öster om stan. Platsen har alltid haft väldigt god karma för mig, ända sedan den tid då lille A och jag for dit tidiga vårmorgnar med kikare i högsta hugg för att beskåda vårfåglar. Vi kanske inte såg så många på nära håll, men den medhavda fikan satt alltid fint inne i fågeltornet.

Idag bänkade jag mig vid den utsiktsplats i sydvästra ändan av sjön, där naturvårdsföreningen satt ut bord med bänkar, bara för mig att slå mig ner vid. Jag var lite orolig att fler skulle ha letat sig ut hit denna afton och därmed nekat mig nöjet att fira Valborg i Splendid isolation. Oron var obefogad och jag kunde njuta av vårstämningen hela kvällen.

Valborgsmässoeld i det lilla formatet

 Det skall dock medges att det var jäkligt kallt och blåsigt. De medhavda marschallerna, som skulle symbolisera majbrasa, kunde jag inte tända förrän i skymningen när vinden mojnat något. Jag hade dock förberett mig på hårt väder och var så rejält klädd att jag på intet vis frös.

När jag kom ut dukade jag genast upp ett litet valborgsmässobord med vit duk, glas och tallrik och lade ut bilden på Instagram för att förfasa min närmsta omgivning vilket lyckades. På bilden syntes ingen mat men var lugn, den fanns och jag lämnade ingalunda bordet hungrig när mörkret lagt sig och radions utsänding från Uppsalastudernas vårsång var över

Solen går ned i nordväst...

Piratenträff

För en månad sedan upptäckte jag av en slump att Piratensällskapets stockholmsavdelning skulle ha träff på Karlberg den 20 april. Deltagarna skulle undfägnas med ål och äggröra på kavring, helt i Piratens smak. Som huvudpunkt på programmet stod en föreläsning av Leif GW Persson om piratens påverkan på hans eget författarskap.

Lagom luddig inbjudan

Jag frågade A om hon ville delta och eftersom jag nog var lite luddig med detaljerna uppfattade hon bara det där med Leif GW och tackade ja. Jag skyndade mig att betala in deltagaravgiften i tron att A hade allt klart för sig. Det hade hon inte. Upptäckten att det var Piratensällskapet som arrangerade vart en missräkning för henne. Att det skulle serveras ål gjorde saken värre och värst att det skulle ske på Karlberg, där sammankomsterna normalt handlar om baler på officersmässen och där en norrbottenskommunist känner sig väldigt felplacerad.

Såsom varande frälst av Piraten och van vid att röra mig i alla slags kretsar med all slags mat har jag viftat undan alla betänkligheter. Därför måste jag med viss beklagan medge att det blev inte så där 100 %-igt som jag hoppats. För det första kom vi försent. Mötets tid hade varit olika i piratentidningen och på internet och vi följde tidningen. Det var fel.

Sigge Cederlund sjunger sin piratenvisa, längst bort i mitten

Dessutom var platsen för sammankomsten otydlig så när vi väl bänkade oss hade de andra 25 minuters försprång. Det gjorde egentligen inget för det fanns gott om mat kvar och nu slapp vi sitta inne i det varma rummet alltför länge. Det som hände därinne var hur som helst att gamle piratenlegendaren, Sigge Cederlund sjöng sin vanliga piratenvisa och vi applåderade snällt.

Vi tågade nu mot samlingssalen och där höll Leif GW en väldigt oförberedd men också väldigt underhållande föreläsning, som kom att bli mötets behållning. Efter Leif blev det kaffe och sedan film. Tyvärr samma film som jag såg på piratens födelsedagskalas för två år sedan. Synd när det finns så många andra bra filmer. Sist blev det frågesport där jag hade rätt på sju piratfrågor av tolv. En i sitt eget tycke mycket rolig man med i sitt eget tycke en torr och sarkastisk humor hade en mycket långsam genomgång av svaren. Han var bara torr och det hela blev pinsamt segt.

Det känns som att det räcker med ett sådant här möte, men det sa jag om födelsedagskalaset i Lund för två år sedan också. Och nu börjar jag fundera på att sticka ner igen den 4 december ...

Är det våren nu?

Ja, det är knappt man vågar tro det, men efter en månad av sol på dagarna och is på nätterna har det nu äntligen kommit regn och mulet väder. Ute vid stugan tar det mer och mer på snön även om den fortfarande ligger tjock på tomten.

Skönt att sitta och njuta av det första vårkaffet ute i stugan.

Förra helgen invigde vi utemöblerna får i år, fick fart på eldkorgen och kokade oss en panna handmalet kaffe. Det var jäkligt gott, men sedan det var urdrucket var det rätt skönt att smyga in i sovrummet där kaminen höll värmen på så behaglig nivå att man med nöje kunde ligga och läsa en god bok.

En vecka senare och idag är snön borta,
trädgårdsbordet framme och gästerna på gång

Så kom då äntligen ett par nätter med plusgrader och ett par dagar med duggregn och idag, söndag, passade vi på att utnyttja det som SMHI kallar en tillfällig soldag i vårens återkomst. Vi plockade fram utemöblerna, tände grillen, bjöd in bäst vännerna R o C och fick en fin eftermiddag, som dock inte inbjöd till jättelångt uteliv.

Det ser mysigt ut i vårsolen, men lägg märke till snön,
som gömmer sig borta bland träden i bakgrunden

Snön omkring uteplatsen kyler fortfarande ner luften och så fort solen började gömma sig bak de höga tallarna insåg vi att det nog var lika så gott att avsluta grillpremiären med minnet av en härlig vårdag i sinnet.

Supé

Bröllopsdagens clou var givetvis kvällens stora festmiddag som förlagts till en liten restaurang i närheten och som höll öppet bara för oss denna kväll. Nå, så förfärligt stor var den kanske inte heller. Brudparet har velat hålla en fest i en lite mer intim form och för oss som var med blev det en glad och utvungen tillställning.

Brudpar och bröllopsvittnen sitter bänkade i högsätet

Filoinbakad Chèvreost

Tidigare på eftermiddagen hade bruden varit och lagt sista handen vid dukning och möblering så vi hade nu bara att sätta till dukat bord och kasta oss över anrättningarna. Först en fransk entré i form av getost med legymer, inbakade i filodeg. Något jag själv aldrig använt, men som vore värt ett försök.

Afrikansk buffé står framdukad

 

Min första tallrik med både kött och fisk

Huvudrätten var flera ty brudgummens syster hade låtit sin present bli en afrikansk buffé med många spännande och välsmakande rätter. Bortsett från en liten skål med något rött i, så var det inga förlamande starka smaker heller.

 

Vi satt bänkade länge och väl och även de små kämpade med sina välfyllda tallrikar och visade prov på en imponerande vilja i att inte lämna kvar något på faten. Jag hade nog snuddat vid tanken på att hålla ett litet tal, men stämningen var så god att jag inte ville förstöra den och tiden flög så fort fram att det snart var dags för dessert.

Sans Rival - bröllopstårta

Vänner och bekanta dyker upp och festar.

Desserten var helt enkelt den tårta jag gjort igår och den bars in, pyntad med tända tomtebloss, som gav en extra festlig inramning. Vi hade gjort den så stor att den räckte, inte bara till oss i den inre kretsen, utan också till alla de vänner och bekanta, som bjudits in efter middagen för att vara med på dansen.

Diskjockeyerna har svårt att få upp folk på dansgolvet.

Det tog dock lite tid innan det kom igång med någon dans och här uppstod det en liten generationskonflikt mellan mig och dottern. Jag menade, att det som diskjockeyn dränkte alla försök till umgånge i, var ett kvalificerat oväsen. Folk stod och försökte samtala trots öronbedövande maskingjord musik men DJ:en hade inte den fingertoppskänsla som gjorde att han anpassade musik och volym till den publik han hade att roa. Inte förrän Erika var och sa till om saken blev det lugnare och mer musikliknande toner och bröllopsvalsen kunde äntligen trådas.

 

 

 

Även jag fick nu dansa med bruden och vi enades om att det var sjutton år sedan sist. Då handlade det om avslutningsfest i nian. Nu var det också avslutning för oss i den äldre generationen och vi drog oss sakta hem genom stan medan ungdomarna fortsatte festen.

Mottagning

När högtidligheterna hos borgmästaren var över tog vi oss hem till de nygifta och till den lägenhet där de levt i synd ända tills snusket idag äntligen blivit legaliserat. Ja, förlåt, men jag kunde inte motstå frestelsen att sno av Hasse Alfredssons tal när Gösta Ekman och Fatima en gång i tiden gifte sig.

Mark och Erika - fast tvärtom

Mark har koll på läget

En kusin och en chef är båda lite stela i början

Mitt på bordet tronar en ny Oink -
en lyckogroda som de blivit presentade med

 

 Lägenheten hade upplevt en genomgripande förändring under vigselakten. Gode vännen Mark hade som sin bröllopspresent sett till att golvyta var frigjord, snacks framdukade och alla glas väl fyllda. Detta hade han gjort med den äran och stämningen vart genast på topp.

Kalaset börjar komma igång

Här fanns gäster av alla de storlekar

Jeans släkt. Språkförbistring gjorde att samtalen med dessa flöt lite trögt

Läckerheterna på bordet kom, åts och segrade och faten tömdes i lagom takt. När det till slut var utätet hade också de flesta gästerna gått och en lite halvtrött brud pustade ut efter den första delen av dagen och hade nu att förbereda sig för resten.

Bröder gripna av stundens allvar. Eller av Jet-lag...

Bordet börjar tömmas på godsaker

Spännande att leka att det är dessa små det handlar om

Bruden pustar ut en stund

Det gjorde även jag, som drog hem till hotellet för ett par timmars skönhetssömn.  Broder A samt E och J var flitigare och drog iväg på ett hashingpass, vilket inte innebär att röka på, utan att delta i en löpträningsrunda, som avslutas på en pub. Idag vart det nog mer pub än löpning för våra vänner som deltog.

Jour du mariage

Lördag och bröllopsdag, den dag som tösen arbetat så mycket för så länge medan brudgummen varit ute på revolution i centralafrika. Nyheterna kom oss plötsligt nära med praktiska konsekvenser i form av plundrad kostymgarderob och förlorad Oink. Oink, det lilla tygmarsvin som följer mannen på hans resor, och som nu gått ett mycket ovisst öde till mötes.

Allt detta var dock borta denna dag, som för vår del började med hotellfrukost. Något jag sett fram mot med stor förväntan. Det skall sägas direkt. En fransk hotellfrukost kan slänga sig i väggen jämfört med ex.vis en dansk, eller tom. svensk. Här fanns marmelader, croissanter, varav många chokladfyllda, samt små plastinbakade ostbitar och inget mer. Nåväl, det var i alla händelser ett smakligt sätt att bli mätt på.

   

Under de tidiga morgontimmarna hade en gigantisk loppmarknad byggts upp utanför hotellet men vi hade inte tid för den idag utan kryssade oss mellan stånden bort till spårvägshållplatsen från vilken vi for mot borgmästeriet. E hade varit omtänksam och dragit ut en karta, som ledde oss rakt fram till Place Gambetta, där det hela gick av stapeln.



Far och son i väntans tider


Vi möttes av den blivande brudgummen med son utanför borgmästeriet och E gick direkt och hämtade den beställda brudbuketten, en enorm blomsterkvast, vilket inte var vad bruden beställt. Hon ville ha en liten nätt sak men med brudgummens hjälp och en vass kniv fixade blomsteraffären till den saken i ett nafs.

På väg till vigsel
 

Nu hade även bruden anlänt och det slog mig med stor förvåning vilket vacker dotter jag har. För min inre syn är hon fortfarande en svettig och lerig orienterartjej och här stod nu en bländande ung brud i en klänning av antikt snitt och med ett lugn över sitt anlete som tydligt visade att detta var en lycklig dag i hennes liv.

Kommer borgmästaren snart?

Så var allt klart för vigselceremonin om det inte hade varit för det där med vigselförrättaren. Den franska byråkratin hade slagit krokben för sig självt och glömt underrätta vederbörande. Man fick nu i rask takt väcka upp en ersättare och under tiden hade vi en riktigt avspänd och trivsam stund inne i det höga, majestätiska rum där folk gifter sig. Vi blev bjudna på kaffe och småkakor och det var alldeles uppenbart att den lille kansliskrivaren skämdes över situationen.

Tal till brudparet

Dotter M kommer med ringarna

Vigselförrättaren

Ringväxling

Nygifta

Nåväl, till slut dök en man upp, iklädd kavaj och jeans, slängande sin rock över en snidad stolsrygg och som snabbt och slarvigt krängde på sig ett blåvitrött band. Han är ett proffs för han skapar direkt den högtidliga stämning som hör en sådan här stund till. Han håller ett fint tal till brudparet och leder dem genom de formaliteter som förenar de unga tu till äkta makar.

Brudpar och bröllopsvittnen signerar

Efter namnteckningar i vigselboken av brudpar och vittnen (bröderna och chefen) och efter ringväxling var det så dags för fotografering. Den skulle ha skett ute i en vårvarm park intill, men med nära nollgradigt väder så tog vi bilderna inomhus i stället, nedanför en vacker  röd trappa. Och därmed var giftermålet klart och de festligare delarna av dagen vidtog.

Bröllposfotot