Supé

Bröllopsdagens clou var givetvis kvällens stora festmiddag som förlagts till en liten restaurang i närheten och som höll öppet bara för oss denna kväll. Nå, så förfärligt stor var den kanske inte heller. Brudparet har velat hålla en fest i en lite mer intim form och för oss som var med blev det en glad och utvungen tillställning.

Brudpar och bröllopsvittnen sitter bänkade i högsätet

Filoinbakad Chèvreost

Tidigare på eftermiddagen hade bruden varit och lagt sista handen vid dukning och möblering så vi hade nu bara att sätta till dukat bord och kasta oss över anrättningarna. Först en fransk entré i form av getost med legymer, inbakade i filodeg. Något jag själv aldrig använt, men som vore värt ett försök.

Afrikansk buffé står framdukad

 

Min första tallrik med både kött och fisk

Huvudrätten var flera ty brudgummens syster hade låtit sin present bli en afrikansk buffé med många spännande och välsmakande rätter. Bortsett från en liten skål med något rött i, så var det inga förlamande starka smaker heller.

 

Vi satt bänkade länge och väl och även de små kämpade med sina välfyllda tallrikar och visade prov på en imponerande vilja i att inte lämna kvar något på faten. Jag hade nog snuddat vid tanken på att hålla ett litet tal, men stämningen var så god att jag inte ville förstöra den och tiden flög så fort fram att det snart var dags för dessert.

Sans Rival - bröllopstårta

Vänner och bekanta dyker upp och festar.

Desserten var helt enkelt den tårta jag gjort igår och den bars in, pyntad med tända tomtebloss, som gav en extra festlig inramning. Vi hade gjort den så stor att den räckte, inte bara till oss i den inre kretsen, utan också till alla de vänner och bekanta, som bjudits in efter middagen för att vara med på dansen.

Diskjockeyerna har svårt att få upp folk på dansgolvet.

Det tog dock lite tid innan det kom igång med någon dans och här uppstod det en liten generationskonflikt mellan mig och dottern. Jag menade, att det som diskjockeyn dränkte alla försök till umgånge i, var ett kvalificerat oväsen. Folk stod och försökte samtala trots öronbedövande maskingjord musik men DJ:en hade inte den fingertoppskänsla som gjorde att han anpassade musik och volym till den publik han hade att roa. Inte förrän Erika var och sa till om saken blev det lugnare och mer musikliknande toner och bröllopsvalsen kunde äntligen trådas.

 

 

 

Även jag fick nu dansa med bruden och vi enades om att det var sjutton år sedan sist. Då handlade det om avslutningsfest i nian. Nu var det också avslutning för oss i den äldre generationen och vi drog oss sakta hem genom stan medan ungdomarna fortsatte festen.