Ny adress

Något, som jag inte förstår, har hänt med adressen till min blogg. Jag kommer inte in på den längre så jag fortsätter nu på en ny adress. 

alfodl.blogspot.se

Det verkar som om man fortfarande kan gå in på den gamla adressen om någon skulle vilja gå in och läsa en gammal text.  

Bokhylla

Det var skönt att vakna ute i stugan i morse och det var inte alls så kallt, som man skulle kunnat tro. Nästan tvåsiffrig temperatur. Jag hade dock inte tid att gosa mig för länge där ute ty jag hade en tid att passa. Därför skyndade jag mig att äta frukost, städa upp efter gårdagskvällen och packa undan innan jag for in till stan.

Paula har beställt en bokhylla från ett postorderföretag i Borås och vi hade fått veta att det skulle bli personlig leverans mellan 10 och 13 idag. Annars skulle vi få köra halvvägs till Arlanda för att hämta paketet. Så det gällde att vara hemma. Det var lite skönt också. Jag tog en dusch, kokade mig kaffe och gick ut och satte mig på balkongen där en ovanligt stark decembersol lyste över staden. Jag testade "min" kameras teleobjektiv genom att ta en bild mot en konstgjord slalombacke i närheten av stugan.

Vid tolvtiden inträffade undret. Det kom verkligen ett bud med två paket, som skulle till att bli en bokhylla. Paula slutade tre idag och jag for dit då och skruvade rätt snabbt ihop hyllan. Den var enkel men stilig och fullt tillräcklig för hennes bibliotek. Hon hade även bokat tvättstugan för första gången och ville ha min!!! hjälp med att inviga den. Där kunde man verkligen tala om att två blinda hönor ledde varann. Hon var dock lite mindre blind än jag och lyckades både tvätta och torka flera maskiner.

Vid halv sex dök Anna upp från sitt jobb och vi hjälpte då Paula att flytta ner ett otympligt spegelskåp till källarförrådet. Sedan for vi hem för att se Idol-finalen samt äta var sin köpesallad. Nu skall vi strax se vem som vinner i år och det bekymrar mig föga eftersom det nästan aldrig är segraren, som blir artist efter de här programmen. I år tror jag att det är Nanne Grönvalls son, som kommer att låta tala om sig och han blev trea...

Julbord i stugan

Jag har många gånger sagt att jag skulle vilja fira jul ute i stugan men det lär aldrig bli av. Sociala konventioner och artighet gör att man rätar in sig i ledet och snällt firar sin jul med familjen så som seden bjuder. 

Idag har jag dock nästan firat jul ute i stugan. Jag sa till Anna att jag skulle vilja sova därute en sista gång i år och även om hon tyckte det lät ruskigt kallt så var hon i alla fall glad att jag inte ville ha hennes sällskap där ute.

Innan jag kunde fara ut och fira lillejul hade jag dock lite ärenden. Det första handlade om att köpa en stor röd låda med en massa smink och dylikt kladd i en butik som just idag sålde ut sådana lådor. Till halva priset. 

Butiken öppnade kl tio och jag var där en minut över som tur var ty där trängdes folk långt ute på gatan med sin boxar. Jag fick dock tag i min men i sista stund. Bara ett par minuter senare var de slut. Två damer råkade i häftigt gräl om den sista men till all lycka hade expediten en extra bakom disken.

Jag skulle även köpa en elektrisk nackkudde, som masserar axlarna. Den såldes i en simpel tysk lågprisbutik, som jag ogärna besöker men massageapparaten var så kraftigt prissänkt att jag gjorde ett undantag. Efter telefonkontakt med Anna kom jag ut med tre lådor. 

Nu hade jag bara älsklingsplatsen, Hagby soptipp, kvar. Där slängde jag emballage från Paulas marmorbord samt en madrass som var för stor för hennes bil. 

Men sedan var det bara stugan kvar och där gosade jag till mig hela eftermiddagen med köpt lussekatt och hembakta pepparkakor. Det är en så befriande känsla att inte behöva tänka på att åka hem på kvällen. 

Då firade jag i stället min lillejul i all enkelhet med några rätter som är lämpade för en primitiv stuga med bara en gasollåga. Det blev lite bröd och ost och sill och några köttbullar. Till detta bruna bönor, som ingick i min barndoms jular, men som någon kanske känner sig tveksam inför. Det sprids hur som helst härliga dofter i mitt lilla hus, där jag nu vilar på maten, skriver dagbok och strax skall titta på Svenska Ånglok från sextiotalet, del 2...

Marmorbord hos Paula

Idag har jag varit, om inte flitig, så dock ganska aktiv. Jag startade med fotbad och packade sedan ihop lite saker inför morgondagens övernattning. Det vill gärna bli en procedur kring detta så här års.

I stugan matade jag fåglarna och ställde in mina saker men för en gångs skull gick jag inte in på verandan. Jag öppnade inte ens dörren dit bara för att se om jag kunde avstå. I stället satte jag på kaminen inne i storstugan och där blev det väldigt gott och varmt. 

Jag höll mig dock ute mesta tiden för jag tände en eld och grillade mig lite falukorvbitar till lunch. Inlindade i mjukt tunnbröd blir de en utsökt måltid. 

Jag for snabbt tillbaka till stan för jag kom på att jag lika gärna kunde baka upp resten av min pepparkaksdeg. Det var inte så mycket kvar så det gick på drygt en timme. 

Det som återstod nu var att vänta insett samtal från Anna. Hon och Paula skulle åka och köpa ett soffbord till hennes lägenhet och de skulle behöva hjälp med detta. 

Hon hade valt ett vackert runt bord med marmorskiva och det var både tungt och otympligt. Men med mina starka armar ordnade sig allt och snart stod bordet där. 

Innan man kunde använda det på riktigt måste det dock behandlades med ett medel och det gjorde vi inte ikväll utan lade på en duk till invigningsmåltiden. Hemlagade hamburgare. 

Nu står Anna och Paula och går igenom saker som skall slängas. Det borde finnas oerhörda massor. Det lutar åt att jag for göra en insats igen och fara till favoritplatsen i morgon - Hagby soptipp!

Läxhjälp

I våras höll jag på med läxhjälp hos en idrottsförening, där grabbarna Grus är med. Det var nog uppskattat, åtminstone av föräldrarna, men i höst har det inte blivit av. Det beror nog inte på mig utan mer på att föreningens möten i höst tycks ha handlat om inre stridigheter rörande ekonomi och träning och annat, som föräldrar kan bli osams om. Så i höst har det inte blivit någon läxhjälp - tills idag.

Vi har en granne som på sedvanligt sätt fått tag på en ostasiatisk kvinna med två barn. Kvinnan är avpolletterad, men barnen har det bäst hos honom och nu har han undrat om de kan få lite hjälp med läxor och det gör jag gärna. Så ikväll, innan jag for och hämtade Anna efter spelningen, satt jag med barnen och räknade. Den ena gick i nian och den andra första året på gymnasiet och det kändes mycket meningsfullt.

I övrigt har jag tagit mig en stilla hemmadag och förberett mig lite för en sista övernattning i stugan innan jul. Jag har tänkt sova över på torsdag. Jag har också gjort i ordning julbrevet till Anders, långt borta i USA: Han skall få en liten glasburk med en speciell krydda i julklapp. Till USA måste man skicka med en tulldeklaration och jag skrev att paketet innehåller en tomte av glas. Hade jag skrivit "Spice" hade nog tullen inte släppt igenom brevet.

Sovmorgon

I morse sov jag osedvanligt gott och länge. Inte förrän halv tio slog jag upp mina ljusblå. Detta hade sin naturliga förklaring ty gårdagskvällen slutade inte så händelselöst som jag hoppades. Vid elva skrev Carina och undrade om jag kunde köra hem henne vid 23:30. Det kunde jag givetvis, men det finns ett problem med Carina. Hon kan inte kartan, förstår inte vägar och har lokalsinne som en akvariefisk i en glasskål.

Jag har flera gånger fått adresser att köra till av henne och hittills har det alltid blivit fel. Så även igår. Den adress hon uppgav fanns inte men efter några SMS fick jag en ny. Som fanns. Där fanns dock inte Carina ty hon hade gått ut genom en dörr runt hörnet och inte insett att det var fel gata utan traskat iväg genom den gråkalla natten, rakt ut i Karolinskas värsta byggarbetsplatser.

Efter en halvtimme såg jag en välbekant figur komma vandrande i fjärran och kunde plocka upp henne för vidare befordran hemåt. Dock - "Nog tålde hon att skrattas åt, men mera hedras dock" ty hon hade vakat vid sitt ex sjuksäng i ett dygn och dessförinnan varit vaken hela dagen. Inte så lätt att hålla ordning på väderstrecken då.

När jag nu väl vaknat tog jag det lugnt, åt min frukost och packade så småningom ihop lite grejer och for ut till stugan. Där tände jag min stormarschall, en burk som jag köpte för ett tag sedan på en billighetsaffär och som jag matar med ljusstumpar och utbrunna blockljus. Det är effektivt och den verkar kunna brinna hur länge som helst utan att veken slits ut.

Eftersom jag var rätt sen blev det inte så lång vistelse där ute idag. Till att börja med satt jag ute på verandan med mitt kaffe och min lussekatt men senare drog jag mig in i storstugan med kamin och ljusstakar. Där blir det fort väldigt varmt men också lite sövande. Kaminen slukar mycket syre och snart ser jag hur lågorna på ljusen blir mindre. Jag stänger av kaminen och öppnar dörren en stund innan jag somnar men sedan vilar jag gott en stund.

Jag väntar med att fara hem tills det mörknat för jag vill gärna ha en bild på granen, med sina ljus tända. Den blir vacker. Sedan far jag hem och inviger den stekpanna och gryta vi köpte hos Ingvar igår genom att koka potatis och steka falukorv med löksås. Och nu har vi hamnat framför historieätarna på TV och hoppas att denna kväll skall sluta händelselöst.

Julbord hos Ingvar

När gårdagskvällens epistel avslutades såg allt lugnt och fint ut. Vi satt med en kopp kaffe och en kladdkaka och efter det gick jag för att skrapa rutor och värma upp bilen. Det var då det började igen. Vår fjärrkontroll lever ibland sitt eget liv och när jag skrapat färdigt rutorna och skulle köra upp för att hämta Anna och Anders så hade fjärren slagit till och låst bilen - inifrån.  Det kändes inte bra att stå ute på en parkeringsplats, lågt hemifrån en lördag kväll vid midnatt och vara utelåst från sin bil.

För att göra en lång, trist historia kort, så löste det hela sig efter en och en halv timme, drygt, tack var en duktig låssmed och vid tvåtiden var vi hemma i lägenheten. Då hade det börjat jäklas för Carina igen ty bekantingen, som tidigare under kvällen varit på vårdcentralen men inte ville till sjukhus, hade kommit åter. Nu hade han så ont att hon beställde ambulans och de for in till SÖS. Senare under natten nåddes vi av besked, att det blivit ilfärd till Karolinska och thorax, för operation av aortan.

Och fram på eftermiddagen idag berätta Carina att det varit en komplicerad operation av en brusten aorta, att det hela tagit 8 timmar och att man inte var säker på om han skulle överleva. Saker kan hända fort och nu väntar vi på vidare besked.

För oss själva har det dock varit en fin dag idag. Vi sov rätt länge och när vi väl stapplat upp såg vi lite på vinterstudion i TV och stack sedan ut till IKEA för nu skulle det äntligen bli Ingvars julbord. Det hade resten av norra Stockholm också gjort för där var väldigt mycket folk och det var en aning utplockat. Dock inte värre än att vi kunde äta oss rejält mätta och gott var det.

Vi skulle handla också. Stekpanna och nya grytor för ett presentkort Anna fått i födelsedagspresent, men det slapp jag för Anders skulle till Arlanda och jag skjutsade honom till flygbussen i Kista. Sedan var det bara att åka tillbaka och hämta Anna och Paula och nu sitter/ligger vi hemma och pustar ut efter helgens vedermödor. Vi får hoppas att resten av kvällen blir lugn och händelselös

Julhandel

Det är oundvikligt att det blir julhandel på helgerna så här års men jag klarade mig ända fram till ettiden innan vi kom iväg idag. Tiden till dess ägnades bl.a. vinterstudion i TV där vi såg en svensk dubbelseger i skidor i Lillehammer. Norrbaggarna har väl fått astmatiska besvär.

Jag unnade mig också en liten espresso i fransk kopp ute på balkongen. En skön stund om än lite sval, när längtan till Frankrikes Vänersborg sätter in. 

Julhandeln förlade vi till Solna C och den gick rätt fort och smärtfritt. Vi unnade oss också ett besök på en pizzeria där de bakar mycket goda pizzor i vedeldad ugn. 

Efter den for vi och hämtade Anders från hans möte med pistolskytteförbundet. Vi skulle ut till kusin Carina och baka pepparkakor med henne och barnen men vi höll på att inte komma dit. Först var det rent stillastående bilkö i centrum och när vi väl kommit igenom den och ner till Haninge så skulle Anna och Anders in på ICA Maxi och handla lite. Bara fem saker. 

Jag satt kvar i bilen och vilade mig. Slumrade in lite och när jag vaknade hade det gått nästan en och en halv timme. Jag ringde och frågade om de blivit kidnappade. Anna blev väldigt överraskad för hon trodde det gått en knapp halvtimme. Hon glömmer tid och rum när hon kommer in i en affär men det vet jag ju sedan tidigare. 

Så småningom kom vi i alla fall fram och där var maten klar! Också mycket överraskande. Nu sitter jag själv och ser Lisa Ekdahl sjunga en sång av Jill Jonsson i Så mycket bättre. Det gör hon bra - naturligtvis. 

Nyss såg jag också mig själv i slutvinjetten till TV4:s En ska bort. Eftersom jag spelat med i programmets app en gång så har de fått min bild och den misspryder inte. 

Och precis innan vi skulle åka hem blev Carina tvungen att följa med en bekant till vårdcentralen. Denne kom med kraftiga smärtor i bröst och mage och det litade starkt mot att han skulle in till SÖS. 

Detta vägrade han dock. Sedan han fått lite medicin och sedan jag hjälpt honom köra hem sin bil (han hade druckit alkohol och ville inte köra själv) så låste han in sig i sin lägenhet och bad oss dra. Det gjorde jag utan större problem men Carina som är en fin människa hade lite ont av detta. 

Och nu sitter vi och summerar kvällen med en kopp kaffe och en kladdkaka. Anna har dekorerat pepparkakshuset med de spritsar jag köpte i San Francisco. Det blev fint.  

Hur man tänder en stormlykta

Idag fick jag en alldeles vanlig och fin dag ute i stugan. Jag for dit vid tiotiden och började med kaffe och lussekatter. Sedan kändes det bara skönt att sitta och titta ut mot den snöiga skogen och alla mina småfåglar.

Då såg jag plötsligt en objuden gäst tränga sig in i den ekorrsäkra fågelautomaten - en ekorre. Jag erinrade mig ett tips från ett radioprogram i fjol. Man skulle blanda in cayennepeppar i fröna. Ekorren klarar inte det, men fåglarna känner inte av denna starka krydda.

Och se. Det fungerade. Ekorren var strax tillbaka men efter endast ett ynka frö försvann den och fåglarna kunde fortsätta picka i sig solrosfrön. Jag fortsatte då med min läsning ty jag hade hittat en mapp med en massa årgångar av Nossebro Hembygdsförenings årsskrift. Tidigare har jag bara tittat på bilderna men nu läste jag också texten och den påminde mig om människor och händelser jag trodde att jag glömt för länge sedan.

Jag ville gärna vara kvar tills det mörknat för att ta lite fina ljusbilder men eftersom jag inte dragit upp elström idag så gjorde jag i ordning svärfars gamla stormlykta, som jag fick i julklapp för några år sedan. Jag bytte glödstrumpa och tvättade glaset. Pumpade upp tryck och förvärmde gasen och efter lite flammande lågor lös plötsligt strumpan med en styrka som gjorde det omöjligt att titta in i den.

Jag gick och hämtade en kraftig krok, som jag satte fast i en takstol varpå jag hängde upp lyktan. Den lyste upp hela rummet vilket syns tydligt på bilden nedan.

Sedan tog jag mina adventljusbilder och for hem. Anders hade sagt att han skulle bjuda på middag ute ikväll och det gjorde han. Vi samlades på kinakrogen i centrum, som fick så fint beröm, när den öppnade. Där åt vi oss rejält mätta varpå vi for hem och såg dels Idol, men framför allt På spåret. Det var roligt idag för vi vann med 34 poäng och det var jag som plockade de flesta poängen....

En öppen dag

Det är väl nästan alltid så att man vet på ett ungefär vad som skall hända under dagen, när man slår upp sina ljusblå om morgonen. Men i morse kände jag det inte så. Jag hade inget som helst planerat och kände detta som en stor frihet. Men så erinrade jag mig att jag hade en grovt förkyld svåger hemma idag. Han skulle väl i och för sig ha klarat sig själv, men det kändes lite oartigt att ge sig iväg och lämna sjuklingen ensam.

Så jag stannade inne och försjönk i min jakt på förfäderna och hade en på det stora hela lugn och fin torsdag. Mitt på dagen gick jag och handlade och lagade sedan lunch. Strömmingslåda fick det bli och svågern lät sig väl smaka. Så frikostigt som han alltid bjuder ute på lokal så känns det rätt bra att kunna bjuda på god hemlagad mat av hög kvalitet. 

Förutom att släktforska så satte jag mig och ordnade i stort sett samtliga julklappar. Det gjorde jag på nätet och det gick över förväntan. Skönt att slippa springa i affärer. Men en sak till köpte jag. SJ skickade nämligen ut ett mail om att man firade 160 år idag och sålde biljetter för 160:- Då gjorde jag slag i saken och beställde min biljett till Kivik.

Jag har suttit och kollat lite i SJ:s tidtabeller och kommit fram till att jag kan få ett tretimmarsbesök i Kivik om jag åker 06:21 från Stockholm och är tillbaka 21:39. Det kan det vara värt att få strosa runt i Piratens hemmiljö en januaridag utan en massa turister. Jag kollade efter matställen och de flesta verkar vara stängda under vintern, men hamncaféet håller öppet. Det skall bli en trevlig resa där två entimmes bussresor genom Österlen ingår. 

Till kvällsmat hade jag tänkt fläsklägg med rotmos, men just lägg fanns inte i kvartersbutiken idag så jag köpte en bogbladsstek och anrättade den på samma sätt. Mitt i matlagningen fick jag kasta mig iväg och hämta Anna ty hon hade fått en stor otymplig blomma i present av arbetsgivaren och den var för bökig att ta i tunnelbanan.Sedan smakade rotmos och fläskkött utmärkt och nu sitter vi samlade vid TV:n.

Solskensdag i stugan

I fjol fick vi en ljusslinga med varierande ljus av svåger Anders. Det var mycket välment men tyvärr var den lite kort och räckte bara över halva balkongräcket. Detta antydde Anna på ett fint sätt och när han kom igår hade han med en slinga till. Den satte jag upp i morse och genast glittrade hela räcket av varma gula lampor.

Sedan hade jag en uppgift till innan stugan och det var att posta  mina pepparkaksdegar, men så fort det var gjort styrde jag ut och satte mig på verandan. Mina befjädrade vänner satt i buskarna runt stugan och hälsade mig välkommen med uppfordrande kvitter. Givetvis matade jag dem alla och idag hade jag med mig det stelnade kokosfett, som blev kvar efter struvbaket förra veckan. Detta lämnade dock fåglarna likgiltiga.

Däremot uppskattades nötterna vi fick av kusin Karin och här ser man min favorit, den lilla tofsmesen, som begärligt hackar i sig av allt det goda. Själv satt jag mest inne och njöt av utsikten idag. Jag bläddrade lite i mina gamla tidtabeller och jag läste i boken om gårdar i Kullings härad. Och så spelade jag min julskivor på vevgrammofonen. Jag försökte lägga ut White Christmas på Youtube, men kontakten med nätet var lite för svag idag för att det skulle fungera så den sången kommer ut när dagens text är publicerad. (jag kommer att lägga ut en länk i slutet av texten)

Jag var kvar till skymningen för att få möjlighet att njuta av skenet från mina stearinljus men sedan for jag hem. Jag handlade högrevsfärs och lagade - på begäran - hemlagade hamburgare ikväll också.

Nu sitter vi och tittar på veckans avsnitt av konstnärstävlingen. Det är väldigt intressant att höra vilken kritik deltagarna får. Alla verkar lika duktiga på mig, men proffsen ser saker vi vanliga dödliga inte noterar och det är lärorikt. 

Jag drömmer om en vit jul 

Att vinna över sig själv!

I Idag skulle jag smyga mig ut till IKEA och unna mig deras fina maffiga julbord för 129:- Men så råkade jag passera hallspegeln och såg i ögonvrån hur min mage hade ett budskap. "Behöver du verkligen ett julbord", frågade den. Och jag rannsakade mitt inre och kom fram till att, nej, det behöver jag inte.

Det kändes som en liten seger och i stället gick jag ner och handlade mig en mager korv, kokte lite potatis och försjönk sedan i råstudier av kyrkoböcker från andra hälften av 1700-talet. Jag har en anfader född i Remmene 1757, men som gäckar mina efterforskningar. Jag vet hans föräldrars namn, men inget mer och idag tänkte jag att jag verkligen skulle sätta till alla klutar och jag lyckades rätt bra. Detaljerna kring detta är dock för trista för alla ickefrälsta läsare så jag hoppar över dem.

Anna hade tid hos en sjukgymnast halv tio idag och kom därifrån mycket nöjd. Hon hade fått utomordentliga förklaringar till sitt knäonda och även utomordentliga råd. Hon skall gå även om det gör ont och hon skall träna enligt ett program samt vara inställd på att det kan ta några månader att bli av med eländet. Sjukgymnasten trodde att orsaken mycket väl kan ha varit det platta fall på isen som hon ådrog sig när vi gick till Solna C med lilla e för ett par veckor sedan. Förmodligen vred hon till knäet vid det tillfället.

Jag körde henne i alla fall till skolan idag också eftersom hon hade mycket packning. Efter skolan for hon till sina oljefat men det visade sig att den spelningen var inställd så hon kom hem direkt vid halv åtta i följe med Paula och Anders. Jag hade gjort köttfärssås med pasta och de åt så det var en fröjd att se det. Kul med gäster som uppskattar min kokkonst.  Och det gör de allra flesta!

FIlmfrossa i storstugan

Idag skulle jag äntligen få avnjuta de tre filmer jag köpte på hjulmarknaden i lördags. Detta skedde ute i stugan eftersom det är där jag har min enda DVD-spelare och min 22-tums TV. Innan jag började titta satte jag mig dock med en kopp kaffe och ett gott bröd och njöt av utsikten mot det snöiga landskapet utanför. Allt blir mycket vackrare med snö utanför fönstren.

Men sedan, så fort jag fått upp värmen i storstugan, gick jag in och la mig på sängen med fjärrkontroll i näven och började titta på filmerna. De var bra, men värmen i stugan blev god, väldigt god, och jag fick rätt snart ta en vilopaus och sova en stund. Jag hade nämligen kört Anna till skolan idag också för att skona knäna. Jag är dock noga med att stänga av kaminen och släppa in ett fång syre innan jag somnar.

Sömnen gjorde mig gott och jag kunde, vederbörligen vederkvickt, fortsätta tittandet. Lagom tills det började skymma var jag klar. Skymningen är den allra vackraste tiden vid stugan så här års och stearinljusen lyser upp så fint när jag tänt dem.

Innan jag for hem passade jag på att tända julgransljusen också. Lagom länge för att hinna ta en bild.

Men sedan for jag hem och även ikväll lagade jag till hemmagjorda hamburgare, denna gång av kycklingfärs. Det blev gott, men inte var det som högrev inte. Sedan har jag suttit och skrivit ett långt brev till min nya släktforskarbekanting om förfäderna i Remmene. Sådana sammanställningar är nyttiga även för egen del.

Vi har tänkt på vilodagen

När jag vaknade i morse kändes det som att nu har vi rott det här födelsedagsfirandet i land och det har gått bra. Alla gäster har varit här, blivit förplägade och återvänt, nöjda och belåtna. Nu har vi inget överhängande över oss på ett bra tag. Vi utnyttjade detta till att ta det mycket lugnt och alla tankar på eventuella promenader gick om intet när vi tittade ut och såg att en bitande nordanvind drog ner sylvass snö över trakten.

Jag utnyttjade förmiddagen till att flytta över hela min släktforskning från en sida som heter MyHeritage till en sida som heter Geneanet. Orsaken är att den senare är helt gratis och att den kommer att ligga kvar på nätet även den dag jag inte längre gör det. Det är då en enastående slump att jag just i dessa dagar fått kontakt med en ung kvinna, som är relativt nära släkt med mig och som just nu arbetar på företaget MyHeritage.

Hennes morfar var syssling med mig, så det är ingen avlägsen släkting. Hon har kontaktat mig efter att ha funnit mitt släktträd på det företag hon jobbar och där jag alltså haft trädet tidigare. Hon gjorde ett lamt försök att värva tillbaka mig, men sedan har jag delgett henne delar av min släktforskning.  Det är jätteroligt att få berätta för en som tacksamt lyssnar och visar intresse.

Vid fyra körde jag in Anna till den Gospelkonsert hon skulle sjunga i i eftermiddag. Jag vägrar att följa med på dessa hysteriska bönemöten, där tungomålstalande virrhjärnor flaxar omkring och skriker i himmelens sky. Eftersom vi haft hunden i helgen var den ett utmärkt alibi och jag kunde stanna hemma.

Jag hade tänkt åka ut till stugan, men vädret fick mig att avstå. Men hade det inte varit för hunden så hade jag nog gett mig ut. Nu får jag vänta till i morgon då solen skall skina och temperaturen vara strax under noll. Det blir nog vackert.

När konserten var klar for jag och hämtade Anna, men även kusin Carina, som varit ställföreträdande lidande och ställt upp som publik, nu när inte jag ville. Detsamma gällde Paula. Vi for hem med Carina och hunden. Hennes barn var lyckliga över att få tillbaka hunden och det var jag också!

På tillbakavägen var viu så slöa att vi for in på en snabbmatsrestaurang och tog oss var sin Chicken Nugget. Det var gott men vi funderade på hur många år sedan det kan ha varit sedan vi senast åt på ett sådant ställe.

Annas knä vill inte bli bra och vi har funderat på om hon skall deltidssjukskriva sig för hon behöver vila knäet och hon behöver vara i skolan de lektioner då hon skall öva med luciakören. Det är bara hon som kan det, så det måste bli gjort. Fast i år skall jag inte vara med. Jag skall i stället uppsöka ruinen av en gammal kyrka, helgad till Sankta Lucia och som revs redan under Gustav Wasas tid. Mer därom senare.

Sist kommer en mycket fin bild på mitt lilla barnbarn. Dess moder sänder regelbundet foton hon tagit och just denna visar så fint vilka goda anlag barnet har...

Hjulmarknad

Idag får det bli en snabbis. Jag började med att gå på hjulmarknad i Solnahallen. Det är en marknad för allehanda tågnördar så Anna hade ingen lust att följa med. Jag köpte tre tågfilmer och traskade hem med dessa. Jag har dock inte hunnit se filmerna ännu ty vi har kalas ikväll. 

Det är Robert och Caroline, som är här på efterkalas. Carolin har dessutom fyllt år denna vecka även hon. Så dagen gick åt till att förbereda mat. Vi körde enligt en gammal kokbok om Strindberg. Det blev oxrullader med gubbröra som förrätt. 

Mitt i allt hann vi också börja pynta inför första advent och det var riktigt roligt att se att Annas gamla ljusstake, från hennes mormor, fortfarande lyser med alla lampor. 

Och nu sitter vi bekvämt tillbakalutade i soffa och fåtölj och talar över arbetskamrater och idrottsbekanta och egna barn och andras ungar. 

Julen har kommit till lilla stugan i stora skogen

Idag skulle det bli julpynt hela dagen ute i stugan, men jag blev tvungen att behärska mig litet innan jag började. Först körde jag Anna till skolan med alla de rån och struvor hon skulle bjuda kollegorna på. Sedan var jag tvungen att göra en omväg via Täby kyrkby och se till min cache vid det som en gång var Sjökvistens affär i "Åsanisse i kronans kläder".

Loggremsan hade redan passerat papier marche-stadiet och behövde bytas ut. Jag tog vägen förbi Broby och stannade till en stund för att begrunda tidens gång. I bildens mitt fann man för några år sedan en grav med en äldre kvinna, som man anser sig kunna identifiera som Estrid, farmor, till den kände Jarlabanke. Mannen som en gång för tusen år sedan ägde hela Täby och som skröt om detta på otaliga runstenar.  Detta är en plats med god karma där jag gärna stannar till.

Men sedan loggremsan var utbytt blev det stugans tur. Så här såg det ut före. Det kändes skönt att jag röjt bort allt ickejuligt igår. Först satte jag mig dock och laddade upp med en kopp kaffe och planerade verksamheten.

Jag började med storstugan där jag bytte gardin, hängde upp bonader, la på duk och - monterade ihop änglaspelet. Det fungerade i år också och jag kan fortfarande höra klangen när änglarna slår emot bjällrorna.

Så här fint blev det när jag var klar. Som gjort för att sitta och beundra en liten stund.

Klockan var nu hunnen till lunch och då tog jag mig tid att tända en eld och grilla ett par korvar (gjorda på svenskt kött), som jag virade in i tunnbröd och avnjöt till lunch.

Sedan fortsatte jag med verandan där det mest handlade om att ställa upp tomtar och ljusstakar. Fast det blev lite nya dukar också. Och så en gran givetvis. Jag fann en som stod och vantrivdes i ett undanskymt hörn av skogen och den blev så glad när den fick komma in i värmen. Den blev klädd i rött och guld och var så stark att jag kunde fästa hela sju julgransljus i den.

Jag satt kvar tills det blev mörkt för att få lite skymningsbilder och här ser man den vackra granen, med alla ljusen tända. Jag avslutade dagen med att fara och handla till ikväll och i morgon, då Robert och Caroline kommer hit. Sedan hämtade jag Anna i skolan. Hennes knä hade tagit stryk av att gå hela dagen. Hon berättade att kollegorna varit djupt importerade av mina bakverk. Vi for nu och hämtade Paula och vovven eftersom Anna ville ha den senare här i helgen och eftersom den förra skulle till en väninna i Sumpan.

Och nu har vi ätit var sin maffig hamburgare, hemmagjord av högrevsfärs, och sett på Idol så nu skall jag fixa lite glögg och pepparkakor innan omröstningsprogrammet.

Begynnande julpynt

Idag har det varit full fart hela dagen och siktet har varit inställt på julafton, som idag ligger precis en månad framför oss. Det började tidigt. Anna skulle till skolan idag och jag körde henne för att skona knäna. När jag lämnat av henne fortsatte jag söderut mot en annan av mina favoritplatser - Fogas, där jag köpte Fotogen och Gasol.

Sedan körde jag raka vägen till stugan. Eller nästan, för jag stannade och köpte en croissant och en lussekatt. Det blev dock ingen lång fikapaus för jag hade att göra. I morgon har jag tänkt julpynta i storstugan och på verandan och jag började idag med att plocka undan allt som hör till vår, sommar och höst. Det var en hel del och sovrummet förvandlades ännu mer till skräpkammare medan de andra rummen blev renare och renare.

Det var inte slut med stugarbetet för hemma väntade ytterligare julpyssel. Anna vill tacka sina arbetskamrater för uppvaktningen på födelsedagen och jag hade föreslagit samma sak som jag hade - rullrån och struvor. Sånt slår an väldigt väl men tyvärr hade hon ingen som helst tid så då erbjöd jag mig i min godhet att svara för saken. För säkerhets skull klämde jag till med pepparkakor också.

Degen gick bra och kommer säkert att uppskattas av de som skall hantera den. Och när pepparkakor i lagom mängd var bakade fortsatte jag med rullrån. Jag hade gjort dubbel sats och fick ut 45 rån när jag var klar. Det gick bra, men jag var allt lite mosig nu och satte mig att vila lite varvid jag nästan somnade. Som tur var ringde telefonen och jag vaknade till och fortsatte med struvor.

Och när Anna kom hem från skolan möttes hon av ett köksbord fullt av nybakade läckerheter. Det var nog uppskattat för hon hade med sig en julstjärna som tack för hjälpen. Sista uppgiften idag blev att fixa kvällsmat, som raskt komponerades till omelett och bacon. Paula, som tänkt börja ett bättre och magrare liv suckade tungt och glufsade i sig av hjärtans lust.