Vi har tänkt på vilodagen

När jag vaknade i morse kändes det som att nu har vi rott det här födelsedagsfirandet i land och det har gått bra. Alla gäster har varit här, blivit förplägade och återvänt, nöjda och belåtna. Nu har vi inget överhängande över oss på ett bra tag. Vi utnyttjade detta till att ta det mycket lugnt och alla tankar på eventuella promenader gick om intet när vi tittade ut och såg att en bitande nordanvind drog ner sylvass snö över trakten.

Jag utnyttjade förmiddagen till att flytta över hela min släktforskning från en sida som heter MyHeritage till en sida som heter Geneanet. Orsaken är att den senare är helt gratis och att den kommer att ligga kvar på nätet även den dag jag inte längre gör det. Det är då en enastående slump att jag just i dessa dagar fått kontakt med en ung kvinna, som är relativt nära släkt med mig och som just nu arbetar på företaget MyHeritage.

Hennes morfar var syssling med mig, så det är ingen avlägsen släkting. Hon har kontaktat mig efter att ha funnit mitt släktträd på det företag hon jobbar och där jag alltså haft trädet tidigare. Hon gjorde ett lamt försök att värva tillbaka mig, men sedan har jag delgett henne delar av min släktforskning.  Det är jätteroligt att få berätta för en som tacksamt lyssnar och visar intresse.

Vid fyra körde jag in Anna till den Gospelkonsert hon skulle sjunga i i eftermiddag. Jag vägrar att följa med på dessa hysteriska bönemöten, där tungomålstalande virrhjärnor flaxar omkring och skriker i himmelens sky. Eftersom vi haft hunden i helgen var den ett utmärkt alibi och jag kunde stanna hemma.

Jag hade tänkt åka ut till stugan, men vädret fick mig att avstå. Men hade det inte varit för hunden så hade jag nog gett mig ut. Nu får jag vänta till i morgon då solen skall skina och temperaturen vara strax under noll. Det blir nog vackert.

När konserten var klar for jag och hämtade Anna, men även kusin Carina, som varit ställföreträdande lidande och ställt upp som publik, nu när inte jag ville. Detsamma gällde Paula. Vi for hem med Carina och hunden. Hennes barn var lyckliga över att få tillbaka hunden och det var jag också!

På tillbakavägen var viu så slöa att vi for in på en snabbmatsrestaurang och tog oss var sin Chicken Nugget. Det var gott men vi funderade på hur många år sedan det kan ha varit sedan vi senast åt på ett sådant ställe.

Annas knä vill inte bli bra och vi har funderat på om hon skall deltidssjukskriva sig för hon behöver vila knäet och hon behöver vara i skolan de lektioner då hon skall öva med luciakören. Det är bara hon som kan det, så det måste bli gjort. Fast i år skall jag inte vara med. Jag skall i stället uppsöka ruinen av en gammal kyrka, helgad till Sankta Lucia och som revs redan under Gustav Wasas tid. Mer därom senare.

Sist kommer en mycket fin bild på mitt lilla barnbarn. Dess moder sänder regelbundet foton hon tagit och just denna visar så fint vilka goda anlag barnet har...