Saturday, May 31, 2014

Atelier Crenn 2


Här har vi så samlats utanför Atelier Crenn; Dani, Heather, Anders och jag för att begå vår 18-rättersmeny på detta tvåstjärniga etablissemang. Som brukligt är när det skall vara riktigt fint är det hela mycket minimalistiskt. Det är knappt att ens restaurangens namn går att läsa utanför. 


Likadant är det inomhus. Inga onödiga krusiduller på väggar och inredning men stil och smak i varje detalj. 


Menyn är ingen trist uppräkning av ingredienser och kokboksnamn. Nej, här får man ett poem där varje rad ger en föraning om vad som kommer att serveras. Jag skall citera menyn inför varje rätt.


1. Våren har kommit med sin svala bris. 

Bollar med ett florstunt skal av vit choklad fyllda med äppelcider och toppade med vinbärsgelé. Den fick stoppas in i munnen hel.
Notera för övrigt "serveringsfatet". Varje rätt låg upplagd på sitt eget, mycket speciella sätt. 


2.  En dämpad, stilla serenad i lakritsfärgat och orange

I tre snäckskalslika skålar serveras en blomkålskräm med en stång karamelliserat potatismos, ostron i en klar svampcocktail samt kaviar på mousse av sjöborre.


3. Under midnattens glöd kan jag känna sötman i havet. 

De allra tunnaste knäckebröd som tänkas kan, med tydlig sälta, serveras nedstuckna i ett skårat block av granit


4. När den breda oceanen lutar sig mot Spaniens kust

Japansk bläckfisk och spansk skinka på badande i tryffelbuljong, spetsad med bläckfiskens bläck



På samma sätt som varje rätt serverades på sitt speciella underlag, bars det in nya bestick till varje rätt. I en liten låda av ädelträ...


5. En förfinad oceanisk doft av läckra känslor

Shima aji, ansedd som världens mest utsökta fisk samt räkor på kräm av pepparrot och kokos. Därtill friterade örter och skum av potatis.



6. När skalet blev funnet gjorde dess skönhet inget väsen av sig

På en tripod av träbitar, som täljts så att de sitter fast i varandras håligheter, placeras ett skal av kammussla och i den en hjärtmussla med ett chips av torkade örter. Över detta ett citrusskum




Detta var vår huvudservitör men det fanns ytterligare flera, som bar ut nytt bestick och mat. Till varje rätt serverades ett speciellt vin och då berättade en somelier vad det var vi drack samtidigt som en annan kypare ställde fram nya glas och tog bort de urdruckna.


7. Halvmånen, silkeslen och rökig

Marmelad på lök kantad av tryffelkräm med örter och till detta en äppelcider vinägrette


8. Jag vederkvicktes av åsynen av din mjukt gröna dräkt

I en glasskål på en träplatta serverades ärtpure med skivade jordgubbar och örter.


9, Elegant sittande på grenar.

På en gren med friska busklavar serveras nu något som liknar äckliga sniglar, men i själva verket är läckra kanderade morötter. De smakade mycket bättre än de såg ut och åts med fingrarna. Men då kom det givetvis in en varm fuktig handduk på skifferplatta efteråt.


9. Naturens glädje, sökandet efter barndomens minnen

Rom av öring, kräm av störens mjölken, örter och, som en bas, frön av lin, solros, pumpa, quinoa, som rökts, rostats, torkats eller stekts.



Och nu, en av kvällens höjdpunkter. Dominique Crenn själv, den första kvinnan i USA som fick två stjärnor i Guide Micheline, kommer in och växlar några ord med oss. Jag frågar om hon skrivit någon bok om sin kokkonst och hon berättar då att hon håller på med det nu och att jag kan få köpa ett signerat exemplar nästa år. Gissa om jag ska....


10. Jag drömde om känslan av svart sand under mina fötter

Fermenterad ( låter bättre än jäst) biff på en bädd av brödsmulor, färgade med bläckfiskens bläck. Därtill kräm av blomkål och avokado samt örter och romkorn.


11. Den vackra, saftiga, rött majestätiska.

Denna rätt bars in av fyra servitörer samtidigt, som samtidigt avtäckte skålarna med den röda skållade tomaten samt sedan hällde varm consommé över. I skålen bredvid, kräm av avokado.



12. Dessa varelser, som förbisåg med långsamma svängande rörelser hos klorna.

Friterad hummer i god sås, skum av blågröna alger, friterade örter och därtill, rejäla brödskivor med ostkräm.



13. Går djupt in i skogen då marken kanske har något den sparat.

På en kullrig skiva porslin ligger en symfoni av blandade svampar, kantareller, örter och hasselnötsmaräng.



14. Där fåglar sjunger och skapar krusningar på vattnet intill

Pärlhöna med tryffel, örter och torkade, släta blad av vitkål


15. Den utspridda doftande floran

Maräng med olivolja och ätliga örter



Ett extranummer utanför menyn. 

Ostbrickan med fyra sorters schweitzisk och österrikisk ost. Att ätas på ett tunnbakat kex. Honung i en skål i mitten för den som så önskar


16. Våren har kommit och är full av söta överraskningar.

Nu börjar desserterna och först ut är en klump gelé på ett litet svart stenblock




Sedan dessa provrör med guava consommé blandad med japanska örter och lime



Ett florstunt sockerlösning med inbakat citrongräs, serverad i en skål av korall



En stor grotta fylld med sött skum och glass av eucalyptus och marshmallows



Och slutligen fantasifulla boxar med makroner, marängtoppar, saffransmarmelad, granatchockad, praliner, mandel.


Efter fyra timmar -drygt- hade vi, Anders, Dani , Heather och jag, ätit oss igenom den här kvällen och hur märkligt det än kan tyckas, med tanke på de pyttesmå portionerna, så var jag riktigt mätt efteråt. Men hit går man väl egentligen inte för att bli mätt utan för att få uppleva gastronomi som skön konst och få känna sig riktigt äkta lyxig och betydelsefull. 

Jag var i förväg orolig att jag inte skulle inse hur fint det här var men det hade jag inte behövt oroa mig för. Nu önskar jag att alla någon gång skall få uppleva en sådan här kväll. 


Atelier Crenn 1

Klockan är två på natten. Vi kom hem från Atelier Crenn för en halvtimme sedan och intrycken är fortfarande så omtumlande att jag inte kan ge full rättvisa åt denna upplevelse just nu. Vi har alltså varit på en tvåstjärnigt restaurang och ätit oss genom en meny på 18 rätter under en tid av fyra timmar. Timmar som bara flög förbi. I sinom tid skall jag samla ihop mig och ge en utförlig beskrivning, med bild på varenda rätt, men nu skall jag sova. 

Cheescake Factory

Så var då förmiddagspasset avklarat och eftersom kvällen idag lär bli synnerligen innehållsrik, så skriver jag en drapa om vad som hänt så här långt. Det började med att vi plockade undan det värsta och att jag sedan blev tillsagd att hålla mig borta ty idag kommer städtanten. I sådana lägen håller jag mig mycket gärna uer vägen.

   Gossen, klädd för Burning man

Enligt gossen skall det numera finnas wi-fi på de flesta caféer så jag begav mig iväg en bit ner mot stan och snart stod jag inför ett sådant café. Free Wi-Fi stod det med stora bokstäver. Den trivsamma, gammaldags inredningen, typ 50-tals pilsnercafé, gjorde saken ännu bättre. Snart satt jag bland likasinnade, lutad över min iPad och med cappucino och croissant inom räckhåll. 


Efter någon timma fortsatte jag ner mot stan och passade då på att fota några av alla de vackra husfasader som man kan se här i San Francisco.  De ser ut som riktiga små juveler.




Två uppdrag stod på dagens lista. Det första, ett besök på Cheescake Factory. Superfikats superkladdiga supercafé. Där skall man stå och vänta på att anvisas ett bord och det var det rätt många som gjorde. Jag beredde mig på en lång väntan men så såg jag att det fanns en slags Take-away kassa och kom på att jag skulle spela rollen av förvirrad åldring. En roll som faller sig sällsynt lämpad för mig. 


Jag beställde en maffig bit chokladtårta med kaffe och fick strax allt i en kasse. Med denna i näven sökte jag upp ett litet ensligt bord borta i ett ensligt hörn. Där hade jag nästan petat i mig hela tårtbiten när en liten försynt servitris kom och undrade om jag verkligen fått bordet anvisat av personalen. Jag fann det lönlöst att bluffa och ombads vänligt men bestämt att lämna lokalen. Något jag gärna gjorde eftersom det bara var några gräddklickar kvar. 


Jag skulle ju till Victorias Secret, ett företag, som alla tycks känna till utom jag. Anna och Paula och deras kompis I har beställt väldofter ty de skall vara billigare här än i Sverige. Nu är väldoft inget jag kan handla så där utan vidare. Det vet Paula, som hade skickat otroligt utförliga anvisningar, inklusive bilder, och med dessa bilder inlagda i iPaden travade jag in och handlade. 


Vi hade sett att 3 flaskor skulle kosta 30$ och räknade då med det dubbla för 6 st. Det skulle ändå bli klart billigare än i Sverige. Pyttsan. Jag behövde bara betala 40$ för mina flaskor så det vart en god affär. När jag var klar med min beställning fick jag en hastig glimt av amerikanskt butiksliv. Kvinnan som hjälpt mig räckte över kassen och sa att hon hette Tatjana. Uppenbarligen för att jag skulle meddela detta i kassan och därmed ge henne cred för sitt jobb. 

          
De här kvinnorna verkar ha en sund inställning till Victoriss sortiment 
(Bilden tagen utanför butiken vid Union Square)

Det gjorde jag gärna för Tatjana var duktig. Men jag tycker lite synd om personal, som arbetar under den pressen från sin arbetsgivare. Jag tror inte syster E måste presentera sig när hon kränger ostar till sina kunder. 
Klockan var bara två nu men mina ärenden i stan klara. Jag ville inte driva runt med en kasse luktagottflaskor så jag for hem i hopp om att städtanten skulle vara klar.


Det var hon inte och det var tur. Hon kom in en stund efter mig och utbrast, sedan jag presenterat mig som Anders far, att hon trodde jag var hans bror! Tänk så kloka människor det ändå finns. Och ja, jag vet att det är fult att smygfotografera folk och sedan lägga ut på nätet men dels publicerar jag inget namn, dels syns ansiktet otydligt och för det tredje lär hon aldrig läsa denna blogg. 

Friday, May 30, 2014

Ghirardellis glass....

Jag vaknade i morse och insåg att nu var det dags att ge den envisa gamla liktornen nådastöten. Jag har kört med ett dyrt plåster i en vecka och efter det skall det fotbadas. Gossen visade sig ha en perfekt balja men alls inget badsalt. Så jag ut och leta sådant. På vägen vaknade en känsla av croissant, brie och oliv inom mig. Det fanns inte i samma butik som fotsaltet så jag traskade ytterligare ett antal kvarter innan jag glad i hågen kom hem med min fångst. 


Med fossingarna i hett lavendeldoftande vatten avnjöt jag nu det som jag, och ingen annan, kallar för en frasig, fransk frukost. Samt kollade igenom nattens skörd av Facebookinlägg. Jag lever inte i fas med mina läsare just nu utan får vänta till morgontimmarna för att se vad de skriver.
Jag planerade också min dag och kom fram till att nu var det äntligen dags för Cable Car muséet. Det ligger ju dessutom ganska nära Ghirardellis Square, där man kan köpa glass... Sagt och gjort. 

Den äldsta bevarade Cable Car vagnen

Med buss var jag snart vid muséet och kunde imponeras storligen av det väldiga maskineri som driver alla de läckra vagnarna upp och ner för San Franciscos branta gator. Här fanns också ännu äldre vagnar samt många intressant bilder av staden före jordbävningen 1906. Jag blev lite förvånad när jag mot slutet av utställningen såg en beklagande text över att så litet återstår av det en gång så stolta cablecarnätet. Jag tycker det går vagnar överallt i de norra delarna av stan, men det har tydligen funnits ännu mer.


På väg till bussen passerade jag China Town. Det lär vara den största kinesiska bosättningen utanför Kina och här är allt kinesiskt; folket, maten, språket, skyltarna, livet. 




Ganska nära är det till bukten och Ghirardellis men inte närmre än att jag tog buss dit. Och här kände jag igen mig från när vi satt och tryckte i oss glass för två år sedan. Då glömde jag fotografera den, men inte i år. Jag bad också ett par vid grannbordet ta en bild av mig och det visade sig att de hade danskt ursprung, var födda där och talade danska, men var bosatta i Kanada sedan många år. Notera att jag frivilligt sitter i solen, värre väder är det inte.



Efter en lång njutningsfull stund med glassen och sedan jag haft ett utförligt samtal med Anna och Paula om duschkrämer och skönhetsmedel traskade jag iväg ner mot bukten. Den bukt där jag vadade i Stilla Havets stranddyningar ( nåja, det ligger i alla fall bortom hörnet, utanför Golden Gatebron) för två år sedan. Och där var piren där vi stod och tittade på rymdskyttelns sista färd den där morgonen, tillsammans med hundratals andra.


Då var det hemska väntetider när man ville åka cablecar men idag hade jag tur. Kom längst fram i kön och kunde välja sittplats i fören. Jag hoppade av vid Union Square, en annan av de platser jag redan varit vid och fann där de väldofter mina kvinnor därhemma ville ha. Jag var också inne och rekade på Nordstroms outlet och det är absolut min butik. Där hänger fjolårets märkeskläder till synnerligen humana priser. Det får bli shoppingrunda på lördag när jag har min finansiär med mig. Jag har ju slarvat bort mtt bankkort, så jag är beroende av sonens välvilja.


Och nu har jag kommit hem, styrkt mig med en kall öl på altanen och skall strax laga supé till gossen.