3 Miles

Lördag

Idag har det varit en strapatsrik men säkert väldigt nyttig dag. Den började dock lite tveksamt med att jag tassade upp och skar mig en rejäl bit chokladkaka från igår. Och tog en lika rejäl sked grädde därtill. Det vart inte bättre när de andra vaknat och Heather bjöd på rostade bröd med hollandaisesås. Namnam.

Sedan brev det dock ordning på oss efter det att Anders föreslagit en tur till the Golden Gate Park för att åka trampbåt. De är bara tvåsitsiga och det passade mig, som redan såg en gofika framför mig. Det var ganska långt dit men på vägen stannade vi, först vid en boutique i hippiekvarteren runt Haight och sedan vid en gammal tysk karusell. Jag stod kvar på marken och tog bilder medan ungdomarna roade sig. 

Nu var det inte långt till parken pch där besökte vi först en liten bedårande anläggning, kallad The Japanees Teagarden. Där strosade vi runt lite och åt av vår medhavda matsäck innan vi kom fram till roddbåtarna. Jag satt mycket riktig med en kopp kaffe och hade det lugnt medan ungdomarna roade sig. 

Forts följer sedan jag sovit på saken för nu faller ögonen ihop. Och nu har jag fått mina sju timmar skönhetssömn och historien går vidare.

När ungdomarna kom åter trodde jag i min enfald att det nog skulle bli buss tillbaka nu. Icke. Och ännu en gång visade det sig att Anders planer var mödan värda. Vi gick alltså vidare och kom till en magnifik stenbro. Visserligen med betongvalv men i allt övrigt byggd av enorma stenblock. Och byggd redan på 1890-talet så den hade stått pall för jordbävningen 1906.  Vi tog lite bilder för min stenbrogrupp på FB varefter Anders pekade bort mot fjärran.

Där kunde man, bland alla de vita husen, ana en gigantiskt hög kulle. Dit upp ska vi. Fast det sa han inte direkt, bara att vi skulle titta på en vacker trappa. Vi knatade och gick och stod plötsligt framför en trappa där loddelen av varje steg var smyckad med kakel och mosaik, som bildade fantastiska mönster när man såg hela trappen. På många av kakelplattorna stod namn eller korta texter, förmodligen från folk som varit med och sponsrat utsmyckningen. 

Alltnog, nu var jag ju ändå här så varför inte ge sig i kast med uppgiften. Det finns busslinjer där uppe tröstade Anders. Genom att hålla i ledstången gick det riktigt bra att ta sig upp, men jag glömde räkna trappstegen inser jag nu. De var kanske inte hundra, men säkert inte långt ifrån. Det fyllde mig med viss avund, när Anders berättade att han ofta sprungit uppför dessa trappor på sina träningspass...

Detta var aptitretaren förklarade hur som helst gossen när vi kommit upp, antydande alltså att ytterligare mödor väntade. Det gjorde det. Efter ett par kvarter kom vi fram till ännu en trappa, lika vacker som den tidigare och ännu högre. Sedan han sagt att vi skulle ta taxi när vi kommit upp och att det inte fanns fler trappor så klämde jag även denna. 

Det fanns inga fler trappor men väl en vindlande stig upp mot högsta toppen och just som jag sagt till mig själv att jag lika gärna kunde ta även den berättade Anders, att en bil var väg så jag nöjde mig  med att se på utsikten över alla vita hus nedanför och över Stilla Havets glittrande böljor längst bort i väst.

Vi tog oss en välbehövlig vila inför kvällens övningar när vi kom hem och jag kollade på kartan och såg att vi gått drygt 3 Miles, ungefär en halv mil, och det kändes bra med tanke på allt man stoppar i sig. Sushi till exempel, som stod på kvällens meny. En av Anders väninnor, Michelle, hade bokat bord för nio ( jag var den nionde) på en sushirestaurang i norra ändan av stan.

Där fick vi oss en glad och mättande afton. För 28$ fick man äta hur mycket sushi som helst. Jag tyckte inte jag åt så förfärligt många, men jag blev väldigt mätt. Håller jag på att tackla av??  Nåväl, det var en mycket god stämning, och denna steg i samma takt som krusen med saké bars in. Själva nöjde vi oss dock med en öl och lite vatten, ty även frosseriet har gränser, som Anders sa. 

När jag sedan kom hem, vid elvatiden, var jag alltså för sömnig för att skriva mer än några rader, vilket nu är åtgärdat. Vad dagen bär i ditt sköte vet jag inte, men jag skall se om jag kan nästla mig in i den Serbisk Ortodoxa kyrkan tvärs över gatan och ta lite bilder innan deras gudstjänst börjar.