TC

Det fanns en tid då ordet TC fick oss att stiga upp i svinottan, i ur och skur, sommar som vinter för att ge oss ut och gå kilometrar till TC, kilometrar till start och kilometrar genom terrängen tillbaka till TC. Detta har jag helt kommit ifrån men idag fick jag som en reminiscens av gångna tider: Tösen hade anmält sig till en tävling ute på Värmdö och jag körde henne naturligtvis ändå ut i ödebygden, långt bortom Orminge och Gustavsberg.

Långt där borta i dimman ligger TC

Visst kände jag igen allt sedan förr. Parkeringen hade höjts från 10 till 30 och skärmarna vid klubbtälten var ersatta av stora segel, men annars var alt sig likt. Det t.o.m. luktade på samma sätt och jag hade i9nmga problem att känna mig hemma i miljön. Fortfarande saknas nysvenskarna i denna sport, men det ska framhållas att den nog inte är särskilt lättillgänglig för gammalsvenskar heller. Det är en speciell kategori människor som orienterar.

Ett helt vanligt TC

Jag hade ett tag funderat på att gå en direktbana, men avstod, skyllande på kompassbrist, klädbrist, skobrist och motivationsbrist. Däremot hade jag kollat upp att det fanns en geocache i området. Den låg en knapp kilometer från TC, uppe på en hög bergknalle och den tog jag för att därmed kunna räkna in Värmdö som den 61:sta kommunen att geocacha i.

Högst uppe på Korpberget fann jag enkelt cachen. Ser ni den?

Utsikten var hänförande. Och så fick jag ju fyra km motion idag också...

Efter tävlingen for vi hem och duschade respektive fixade mat och sedan jag kört Erika till flygbussen for jag ut till Skärholmen och hämtade Anna som spelat steelpan där på Öppet hus hos Levande verkstad, den speciella konstskola, som håller till på folkhögskolan där. Och nu sitter vi, mätta och belåtna och avnjuter finalen i melodifestivalen. Sanna Nilsen gjorde bra ifrån sig tycker jag