Ghirardellis glass....

Jag vaknade i morse och insåg att nu var det dags att ge den envisa gamla liktornen nådastöten. Jag har kört med ett dyrt plåster i en vecka och efter det skall det fotbadas. Gossen visade sig ha en perfekt balja men alls inget badsalt. Så jag ut och leta sådant. På vägen vaknade en känsla av croissant, brie och oliv inom mig. Det fanns inte i samma butik som fotsaltet så jag traskade ytterligare ett antal kvarter innan jag glad i hågen kom hem med min fångst. 

Med fossingarna i hett lavendeldoftande vatten avnjöt jag nu det som jag, och ingen annan, kallar för en frasig, fransk frukost. Samt kollade igenom nattens skörd av Facebookinlägg. Jag lever inte i fas med mina läsare just nu utan får vänta till morgontimmarna för att se vad de skriver.

Jag planerade också min dag och kom fram till att nu var det äntligen dags för Cable Car muséet. Det ligger ju dessutom ganska nära Ghirardellis Square, där man kan köpa glass... Sagt och gjort. 

Den äldsta bevarade Cable Car vagnen

Med buss var jag snart vid muséet och kunde imponeras storligen av det väldiga maskineri som driver alla de läckra vagnarna upp och ner för San Franciscos branta gator. Här fanns också ännu äldre vagnar samt många intressant bilder av staden före jordbävningen 1906. Jag blev lite förvånad när jag mot slutet av utställningen såg en beklagande text över att så litet återstår av det en gång så stolta cablecarnätet. Jag tycker det går vagnar överallt i de norra delarna av stan, men det har tydligen funnits ännu mer.

På väg till bussen passerade jag China Town. Det lär vara den största kinesiska bosättningen utanför Kina och här är allt kinesiskt; folket, maten, språket, skyltarna, livet. 

Ganska nära är det till bukten och Ghirardellis men inte närmre än att jag tog buss dit. Och här kände jag igen mig från när vi satt och tryckte i oss glass för två år sedan. Då glömde jag fotografera den, men inte i år. Jag bad också ett par vid grannbordet ta en bild av mig och det visade sig att de hade danskt ursprung, var födda där och talade danska, men var bosatta i Kanada sedan många år. Notera att jag frivilligt sitter i solen, värre väder är det inte.

Efter en lång njutningsfull stund med glassen och sedan jag haft ett utförligt samtal med Anna och Paula om duschkrämer och skönhetsmedel traskade jag iväg ner mot bukten. Den bukt där jag vadade i Stilla Havets stranddyningar ( nåja, det ligger i alla fall bortom hörnet, utanför Golden Gatebron) för två år sedan. Och där var piren där vi stod och tittade på rymdskyttelns sista färd den där morgonen, tillsammans med hundratals andra.

Då var det hemska väntetider när man ville åka cablecar men idag hade jag tur. Kom längst fram i kön och kunde välja sittplats i fören. Jag hoppade av vid Union Square, en annan av de platser jag redan varit vid och fann där de väldofter mina kvinnor därhemma ville ha. Jag var också inne och rekade på Nordstroms outlet och det är absolut min butik. Där hänger fjolårets märkeskläder till synnerligen humana priser. Det får bli shoppingrunda på lördag när jag har min finansiär med mig. Jag har ju slarvat bort mtt bankkort, så jag är beroende av sonens välvilja.

Och nu har jag kommit hem, styrkt mig med en kall öl på altanen och skall strax laga supé till gossen.