Hem igen

I dag var det så dags att säga tack och adjö till Paris för denna gång. Det har varit härliga dagar där jag dels fått visa upp mitt Paris för lillasyster och dels fått umgås med mitt barnbarn så mycket jag velat. För sista gången denna resa blev det att närma sig lådorna, som dignade av croissanter och madeleinekakor, vid frukostbordet. Det kanske man kan kalla frukost...

Eftersom vi just fått tillbaka en timme var vi riktigt fräscha när vi lämnade hotellet kl 8 på morgonen. Det var ju kl 9 bara för två dagar sedan. Det kändes dock lite underligt att åka tunnelbana raka vägen förbi både barn och barnbarn. Hur som helst så var vi ute på Charles de Gaulle på mindre än en timme och jag kunde sjunka ner vid mitt vanliga bord med min vanliga iskalla Heineken. Den satt fint.

Lillasyster, som är en renlevnadsmänniska, nöjde sig med mineralvatten, men verkade glad ändå. När jag frågade vart vi skulle åka på höstresa nästa år kom svaret blixtsnabbt - Paris!

Resten av dagen gick som på band. Piloterna körde hem oss med säker hand. Flygbusschauffören likaså och själv styrde jag fram vår lilla röa till Centralen för att lämna av syster på tåget hem. Då hade vi också hunnit äta lunch på salladsbaren där hemma.

Jag for nu genast ut till stugan där jag hade att utföra ett uppdrag. Landstinget har åter bett mig lämna ett avföringsprov, för vilket jag är tacksam. Detta sker av tradition ute vid stugan. I år hade jag ett kompletterande uppdrag - att avsluta historien med garnbanden, som bondfångarna lurade på mig i lördags. Detta löste jag också och utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag lyckades. Vänskapsbanden hamnade verkligen i skiten....

Efter detta smakade det gott med mina franska ostar på ett gott bröd.

Ettårsdag idag

Idag var det så den stora dag då lilla Tossans första födelsedag firades. Kalaset skulle börja kl tre och vi hade sagt att vi skulle komma ett par timmar tidigare för att hjälpa till att förbereda. Det gav oss tid till utflykt på egen hand under förmiddagen och vi lydde ett tips vi fått av Erika. 

Först spisade vi dock frukost, som bestod av mycket kolhydrater och litet protein och fett. 

Nedanför på gatan har de idoga köpmännen åter packat upp sin marknadsstånd och alla sina varor. Ett tröstlöst arbete synes det mig men de måste väl dra in tillräckligt mycket eftersom de återkommer varje helg. 

Erikas tips var ett litet torg på den södra stranden av Seine och för att komna dit åkte vi spårvagn och buss. 

Där bussen stannade följde vi denna gata som påminner om Sveriges enda bestående insats inom matematik och filosofi. Att ha tagit död på Descartes, som frös ihjäl på Stockholms slott, där han verkade som lärare åt drottning Kristina. 

Detta trista glömde vi dock bort när vi funnit våra platser på café Desmal invid Place Contrescarpe. En värmande höstsol lös på oss och tystnad och frid skänkte hugsvalelse åt våra åldrade leder. 

Café au lait och en chokladcroissant hade samma undergörande effekt på lilla maggen. 

Vi kunde ha suttit länge på detta mysiga ställe men så hade vi ju lovat att bistå kära dottern med barnkalas, så vi drog oss norrut, förbi Notre Dame, där en lång kö, tvärs över hela torget, väntade på att komma in. 

Såsom van parisresenär undvek jag även denna turistfälla men kastade ändå en blick upp mot fasaden. De var duktiga, 1200-talets stenarbetare, som byggde dessa mästerverk med bara hammare och mejsel. 

Innan vi gick upp och började på kalaset tog vi oss en lätt lunch på caféet nere på hörnet. En caesarsallad och ett glas öl satt fint. 

Barnet hade redan i morse fått sina första paket och föreföll redan en aning blassé på presenter. Dock var det roligt med prassligt papper och under detta dolde sig en egen liten ryggsäck. 

Själva förberedandet behövde vi inte ägna så mycket tid ty storasyster tog sig an tårtan med bravur. 

Naturligtvis skall man släcka ljuset på sin egen födelsedagstårta men innan man fått riktig kläm på det där med blåsa så får det bli kväva. 

Och här har lilla jag fått på sig finaste födelsedagsstassen med sitt livs första hårband. 

Och precis som mamma för 34 år sedan så fick tossan i sig sin tårtbit intravenöst genom att sticka ner fingrarna i den. 

 Till all lycka var gästerna försenade ganska rejält så både jag och mitt barnbarn hann med en powernap innan de kom. Här leker hon med en liten gosse på blott tio månader under respektive mödrars överinseende. 

Till slut var dock kalaset till ända och alla gäster gådda och då satt det fint med kvällsvällingen i morfars starka armar. 

Lurendrejeri

 Även denna dag har varit händelserik, för att inte säga omtumlande. Vi tar det från början och det får bli bilderbok idag också. 

Dagen började med en frukostbuffé som var både godare och mer mättsam än vad jag mindes. 

Första uppdraget bestod i att söka efter en kostym till yngsta grabben Grus. Efter telefonkontakt bestämde jag mig för en kostym i ålder tolv år för 15 €. Jag vågar inte tänka på vem som har gjort den till det priset.

Sedan blev vi lite mer kulturella och besökte den gamla fina gravplatsen Père Lachaise dit Erika och lilla e följde med.

Först stannade vi dock till på lekplatsen och lilla Tossan fick visa hur duktig hon är i de olika redskapen. 

Men sedan tog vi oss en rundlig promenad bland alla gamla fina monument och gravstenar. 

Vi besökte både Edith Piaf och Oskar Wilde innan vi tillslut hamnade hos Jim Morrison dit flera än vi hade hunnit. 

Innan vi skiljdes åt tog vi en cappuccino och en äppeltårta. Gott!

Vi styrde nu mot Sacre Coeur dit vi inte kom igår pga mina knän. Idag är de betydligt bättre och vi började gå uppför trapporna. Det var då jag blev lurad av några förfarna bondfångare som i ett nafs hade fått mig bokstavligt i sitt garn. 

Jag vet inte hur det gick till men plötsligt stod en och virade ett sk vänskapsband i vitt, blått och rött garn medan den andre knöt det om handleden och började tjata om pengar. De ville ha sedlar men där fann jag mig i alla fall och gav honom bara några mynt. 

Jag kände mig oerhört illa berörd efteråt och det som störde mig var inte de euro jag förlorat. Inte heller kunde jag känna agg mot bondfångarna för de var trevliga och propra och skickliga i det de gjorde. 

Men att jag kunde vara så flat och låta mig luras av dem. Det grämde mig till långt fram mot kvällen. Jag har kvar bandet och skall låta historien få sitt formella avslut i samband med att jag gör mitt avföringsprov nästa vecka...

Utan att känna någon riktig glädje tog jag i alla fall den här panoramabilden över Paris uppifrån kyrkan 

Vi lämnade den strax och gick in i det gamla Montmartre, som Erika tipsat oss om. Det var pittoreskt men en magnifik turistfälla med massor av folk. Här sjunger en dam Piaf-sånger till positiv. 

Här stod också konstnärer på rad och sålde fina tavlor, som de målat med stadsmotiv. 

Här går en nyblåst pensionär och trängs med en massa andra turister högst upp i

Montmartre.

Slutligen kom vi till den här skulpturen, som vi också fått tips om. Det lär finnas en historia om mannen, som springer ut ur muren, men jag vet den ej."

På avstånd såg vi en Guinness-skylt och tänkte oss en maffig irländsk lunch men guinnessen var tyvärr slut och maten inte irländsk. Men mycket god ändå. 

Vi tog oss nu hem och jag fick en lång jobbig stund äör jag förgäves försökte ladda min mobil. Den har strulat länge men m gick det inte alls och jag såg i andanom hur jag skulle få köpa ny eller lämna in den gamla på lagning. 

När vi till sist kom till Erika testade jag med hennes laddare och se -det fungerade. Hon har originalgrejer och jag en billigare kopia. Kan det vara det som är skillnaden?

Medan jag pustade ut på soffan, trött av dagens strapatser började Erika och Martina förbereda födlksedagstårtan till i morgon. 

När det var klart avslutade vi dagen på ett mycket trivsamt sätt. Min besvikelse hadebkagt sig något och en trerätters på Provensalska restaurangen låg framför oss. 

Speciellt roligt när värden hälsar i hand igenkännande och önskar mig välkommen åter. 

Vi åt gott och länge och jag för min del avslutade med ännu en äppeltårta. De ör ju så goda. 

Sedan gick vi hem i den mörka kvällen på gator där turister sällan går. Det gick bra naturligtvis och nu skall vi sova i denna goda natt som är en timme längre än vanligt

Barnbarnets första födelsedag

Det var för att fira barnbarnets ettårsdag, som vi steg upp halv fem i morse och letade oss ut mot Arlanda. 

Så dags på dagen kan man vara nästan alldeles ensam i ett helt tunnelbanetåg. 

Döm därför om vår förvåning då vi kom in i avgångshallen och där var sprängfullt med folk. Läslov!

Även i Paris fanns det många resenärer så Martina, som är ung och stark, fick stå hela resan in till stan. Här fotar hon mig ...

... och ytterligare en stilig man iklädd hatt. 

För visst ser man rätt proper ut när man är så här välklädd. Här vid Nation i väntan på nästa tåg. 

Framme hos dottern bjöds vi genast på fika. Croisanter och god ost och det satt fint i en tom mage. 

Det hade dock hunnit bli lunchdags och därför for vi snart in till centrum och stamkrogen - Sarah Bernard -

där vi beställde in det gamla vanliga: entrecôte med pommes frites och crême caramel till dessert. 

Efter detta vidtog turistande. Inte bara för oss utan också för en liten Travel Bug, som jag fann i geocachen vid Jättegrytan. Den vill nämligen bli fotad vid sevärdheter:

Seine och Notre Dame 

Triumfbågen

Moulin Rouge. Det är Martinas hand som syns på bilderna också. 

I närheten av Moulin Rouge ligger en annan favoritplats. Caféet där Amelie från Montmartre spelades in. 

Mitt hårt ansatta knä sade nu till mig att det var dags att hämta väskorna och checka in på hotellet. Vi fick rum högst upp. På femtonde våning. 

Där uppe hade vi hela stan för våra fötter. 

Och jag som satt mig i sinnet att aldrig se eifeltornet hade det nu rakt framför mig i all sin glans. Så gick det med den föresatsen. 

På hotellet tog vi oss en liten siesta innan det var dags för kvällens höjdpunkt - en läcker skaldjurssupé med räkor och vitvinskokta musslor hemma hos barn och barnbarn. 

Detta smakade utmärkt och jag roade mig med att göra några små kulinariska konstverk. Det stackars barnbarnet fick nöja sig med en grönaktig sörja, som hon dock begärligt sörplade i sig. Efter dessa måltider var både vi och barnet trötta  och gick och la oss i hotell- respektive spjälsäng.