Lurendrejeri

 Även denna dag har varit händelserik, för att inte säga omtumlande. Vi tar det från början och det får bli bilderbok idag också. 

Dagen började med en frukostbuffé som var både godare och mer mättsam än vad jag mindes. 

Första uppdraget bestod i att söka efter en kostym till yngsta grabben Grus. Efter telefonkontakt bestämde jag mig för en kostym i ålder tolv år för 15 €. Jag vågar inte tänka på vem som har gjort den till det priset.

Sedan blev vi lite mer kulturella och besökte den gamla fina gravplatsen Père Lachaise dit Erika och lilla e följde med.

Först stannade vi dock till på lekplatsen och lilla Tossan fick visa hur duktig hon är i de olika redskapen. 

Men sedan tog vi oss en rundlig promenad bland alla gamla fina monument och gravstenar. 

Vi besökte både Edith Piaf och Oskar Wilde innan vi tillslut hamnade hos Jim Morrison dit flera än vi hade hunnit. 

Innan vi skiljdes åt tog vi en cappuccino och en äppeltårta. Gott!

Vi styrde nu mot Sacre Coeur dit vi inte kom igår pga mina knän. Idag är de betydligt bättre och vi började gå uppför trapporna. Det var då jag blev lurad av några förfarna bondfångare som i ett nafs hade fått mig bokstavligt i sitt garn. 

Jag vet inte hur det gick till men plötsligt stod en och virade ett sk vänskapsband i vitt, blått och rött garn medan den andre knöt det om handleden och började tjata om pengar. De ville ha sedlar men där fann jag mig i alla fall och gav honom bara några mynt. 

Jag kände mig oerhört illa berörd efteråt och det som störde mig var inte de euro jag förlorat. Inte heller kunde jag känna agg mot bondfångarna för de var trevliga och propra och skickliga i det de gjorde. 

Men att jag kunde vara så flat och låta mig luras av dem. Det grämde mig till långt fram mot kvällen. Jag har kvar bandet och skall låta historien få sitt formella avslut i samband med att jag gör mitt avföringsprov nästa vecka...

Utan att känna någon riktig glädje tog jag i alla fall den här panoramabilden över Paris uppifrån kyrkan 

Vi lämnade den strax och gick in i det gamla Montmartre, som Erika tipsat oss om. Det var pittoreskt men en magnifik turistfälla med massor av folk. Här sjunger en dam Piaf-sånger till positiv. 

Här stod också konstnärer på rad och sålde fina tavlor, som de målat med stadsmotiv. 

Här går en nyblåst pensionär och trängs med en massa andra turister högst upp i

Montmartre.

Slutligen kom vi till den här skulpturen, som vi också fått tips om. Det lär finnas en historia om mannen, som springer ut ur muren, men jag vet den ej."

På avstånd såg vi en Guinness-skylt och tänkte oss en maffig irländsk lunch men guinnessen var tyvärr slut och maten inte irländsk. Men mycket god ändå. 

Vi tog oss nu hem och jag fick en lång jobbig stund äör jag förgäves försökte ladda min mobil. Den har strulat länge men m gick det inte alls och jag såg i andanom hur jag skulle få köpa ny eller lämna in den gamla på lagning. 

När vi till sist kom till Erika testade jag med hennes laddare och se -det fungerade. Hon har originalgrejer och jag en billigare kopia. Kan det vara det som är skillnaden?

Medan jag pustade ut på soffan, trött av dagens strapatser började Erika och Martina förbereda födlksedagstårtan till i morgon. 

När det var klart avslutade vi dagen på ett mycket trivsamt sätt. Min besvikelse hadebkagt sig något och en trerätters på Provensalska restaurangen låg framför oss. 

Speciellt roligt när värden hälsar i hand igenkännande och önskar mig välkommen åter. 

Vi åt gott och länge och jag för min del avslutade med ännu en äppeltårta. De ör ju så goda. 

Sedan gick vi hem i den mörka kvällen på gator där turister sällan går. Det gick bra naturligtvis och nu skall vi sova i denna goda natt som är en timme längre än vanligt