Lokalundersökning 1913

Jag brukar nästan aldrig titta på TV på dagtid, annat än nyheterna, men idag hände det sig att jag av någon outgrundlig anledning satte mig att zappa mellan kanalerna och plötsligt hamnade på Kunskapskanalen (var annars) och där fastnade jag. De sände nämligen ett släktforskarforum i förmiddags. Först en lång föreläsning om släkten Sursill, svågerns stamfäder, och sedan en genomgång av vad Riksarkivet har att erbjuda.

Där föll jag för en kommentar om ett register, som heter Lokalundersökningen. Den upprättades 1910 - 15 och bestod i att samtliga lantbrukare i Sverige fick besök av personer, som noterade vilka djur gården hade, vilka arealer som odlades och med vad. Jag testade genast eftersom jag har ett abonnemang där och ville se om morfar Martin var med. Det var han och jag vet numera att han år 1913 hade 1 vallack, 2 kor, 1 modersugga, 15 höns och 1 bisamhälle! Det där sista överraskade mig, för det hade jag ingen aning om.

Vidare odlade han 5 ha säd (havre mest) och hö samt 0,1 ha trädgård. Det är alltså de åkrar, som fortfarande ligger närmast boningshuset uppe på kullen. På detta försörjde han sin mor, sin syster Amanda, sin fru och de två döttrar familjen dittills fått. Och sådana var väl villkoren för de flesta småbrukare förr...

Programmet handlade också om just den typ av DNA-test, som jag gjort, men det får jag se på en annan gång, för jag hade lovat, att köra Anna till hennes söndagliga ukulelespelning. Därifrån körde jag ut till stugan för att njuta av friden och dricka en kopp kaffe. Just då ringde Annas rörmokarkusin och erbjöd sig komma att titta på vår pumpanläggning.

Han var oerhört välkommen och det kändes väldigt bra att höra hans kommentarer kring anläggningen. Han visste vad han pratade om till skillnad från alla oss andra där ute. Dock kunde han inte göra så mycket för tillfället pga. hög arbetsbelastning, men nu vet han vad vi har och vad som behöver göras. Det känns bra.

Jag for hem efter undersökningen och hade precis satt mig tillrätta när Anna ringde och undrade om jag ville komma och äta middag på en indisk restaurang tillsammans med hennes kompis Annika. Det ville jag och då fick ju damerna bekväm skjuts hem samtidigt. Jag fann dem på ett ställe på Ringvägen, som hette Den heliga kon och som verkligen kan rekommenderas.

Inte bara för maten utan för den trevliga servitören som tog sig tid att stanna och prata. Det var nästan så att jag visade bilder av barnbarnet för honom. Jag behövde dock inte visa för Annika för det hade Anna redan gjort. Efter maten körde vi hem henne och stack sedan hem och bänkade oss framför söndagskvällens magra TV-utbud, där man i lugn och ro kan sitta och skriva på datorn.