Ettårsdag idag

Idag var det så den stora dag då lilla Tossans första födelsedag firades. Kalaset skulle börja kl tre och vi hade sagt att vi skulle komma ett par timmar tidigare för att hjälpa till att förbereda. Det gav oss tid till utflykt på egen hand under förmiddagen och vi lydde ett tips vi fått av Erika. 

Först spisade vi dock frukost, som bestod av mycket kolhydrater och litet protein och fett. 

Nedanför på gatan har de idoga köpmännen åter packat upp sin marknadsstånd och alla sina varor. Ett tröstlöst arbete synes det mig men de måste väl dra in tillräckligt mycket eftersom de återkommer varje helg. 

Erikas tips var ett litet torg på den södra stranden av Seine och för att komna dit åkte vi spårvagn och buss. 

Där bussen stannade följde vi denna gata som påminner om Sveriges enda bestående insats inom matematik och filosofi. Att ha tagit död på Descartes, som frös ihjäl på Stockholms slott, där han verkade som lärare åt drottning Kristina. 

Detta trista glömde vi dock bort när vi funnit våra platser på café Desmal invid Place Contrescarpe. En värmande höstsol lös på oss och tystnad och frid skänkte hugsvalelse åt våra åldrade leder. 

Café au lait och en chokladcroissant hade samma undergörande effekt på lilla maggen. 

Vi kunde ha suttit länge på detta mysiga ställe men så hade vi ju lovat att bistå kära dottern med barnkalas, så vi drog oss norrut, förbi Notre Dame, där en lång kö, tvärs över hela torget, väntade på att komma in. 

Såsom van parisresenär undvek jag även denna turistfälla men kastade ändå en blick upp mot fasaden. De var duktiga, 1200-talets stenarbetare, som byggde dessa mästerverk med bara hammare och mejsel. 

Innan vi gick upp och började på kalaset tog vi oss en lätt lunch på caféet nere på hörnet. En caesarsallad och ett glas öl satt fint. 

Barnet hade redan i morse fått sina första paket och föreföll redan en aning blassé på presenter. Dock var det roligt med prassligt papper och under detta dolde sig en egen liten ryggsäck. 

Själva förberedandet behövde vi inte ägna så mycket tid ty storasyster tog sig an tårtan med bravur. 

Naturligtvis skall man släcka ljuset på sin egen födelsedagstårta men innan man fått riktig kläm på det där med blåsa så får det bli kväva. 

Och här har lilla jag fått på sig finaste födelsedagsstassen med sitt livs första hårband. 

Och precis som mamma för 34 år sedan så fick tossan i sig sin tårtbit intravenöst genom att sticka ner fingrarna i den. 

 Till all lycka var gästerna försenade ganska rejält så både jag och mitt barnbarn hann med en powernap innan de kom. Här leker hon med en liten gosse på blott tio månader under respektive mödrars överinseende. 

Till slut var dock kalaset till ända och alla gäster gådda och då satt det fint med kvällsvällingen i morfars starka armar.