Fy fan för att flytta ...

Idag har vi hjälpt Paula att flytta. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är ett helvete att flytta. Man ska packa, sortera, sovra, transportera, packa upp, ställa i ordning. Ett oändligt slit men Paula gör det mer än gärna ty detta skall bli hennes första egna boende och jag hjälper gärna till. Dels sörjer jag inte den uppbrutna relationen alltför mycket, dels samlar jag en oerhörd massa pluspoäng, när jag gör en sådan här insats. Men det tog hela dan.

Vi började med att Paula bytte bil med Jimmy, eftersom han har dragkrok. Sedan hämtade vi en släpkärra med kåpa och for iväg till ett Schurgardförråd, Där Paula haft en del av sina grejer sedan separationen i vintras. Vintredäck plus omkring tio flyttkartonger och kassar.

Dock fanns det fortfarande plats i kärran så vi hoppade in på IKEA i Kungens Kurva och plockade ihop detaljer till 125 cm PAX-garderob. Det gick bra och här kör Paula ut beslag och inredning till garderoberna. Den glada minen beror inte på att hon redan visste att vi lurat Ingvar på 320 spänn. Det var ett rent förbiseende från både vår och kassörens sida men vi kände inga samvetskval. Ingvar är en av Sveriges största skattesmitare så han kan gott ha det.

Nu for vi till nya stället och lastade in allt och det tog sin lilla plats. Men detta var bara början. Nästa resa gick till hemmet i Solna där vi hämtade den säng Paula haft i alla år. Den var rysligt tung, men vi fick ut den till kärran och - ännu mer beundransvärt - in den på rummet. Alla vedermödor med att parkera och vända på trånga smågator på Söder hoppar jag över här.

Ännu var det dock inte klart. Paula har bott i en liten andrahandslägenhet på 24 kvadrat det senaste halvåret och där fanns det lite saker också. Sa Anna. Och det var fel. Där fanns MYCKET. Paulas stora intresse är kläder och där fanns oerhörda mängder. Vi fattade inte hur hon fått plats i sin lilla bostad och heller inte hur hon skall kunna få plats i sin nya. Själv hyser hon ingen oro utan räknar med att börja sovra och skänka bort till Emmaus av det som blir över.

Vid sextiden, efter sju timmar, var allt klart och vi for tillbaka med kärran, bytte tillbaka bilar och for hem via en pizzeria som bakar pizza i vedeldad ugn. Mycket gott och vi lät oss väl smaka.

Nu sitter vi och tittar på första avsnittet av "Allt för Sverige", programmet där svenskättade amerikaner tävlar om vem som skall få träffa sin svenska släkt och få uppleva ett stort kalas med dem. En replik i början av programmet fastnade jag för. En av deltagarnas förfäder hade emigrerat 1881 med ångaren Romeo. Det var just den båten, som min morfars syster Augusta Matilda, emigrerade med från Göteborg den 4 sept 1894...