Ett synnerligen välartat barn

Andra dagen i Linköping och mina eventuella farhågor kring att passa barn på bortaplan har på intet vis besannats. Det är ett mycket rart litet barn jag har att göra med. Se bara här hur hon, så liten hon är, vill hjälpa mamma, som redan på morgonen börjar packa för hemfärden senare idag.

Och vid frukosten har även lilla e fått kläm på att det finns en värld bortom vällingflaskan. Hon ser att vi kommer bärande på den ena tallriken efter den andra med en massa godsaker på och då vill ju hon inte vara sämre. Här ett fat med ost, leverpastej, pannkaka och - vilket Gud förbjude - nutella....

Hon visar också prov på god smak, när hon med synbarlig njutning och gott handhavande, dricker upp ett glas riktig mjölk alldeles själv. Inget havretjofräs här inte-

När frukosten är klar kläs tossan upp för dagens huvudpunkt. Vi skall besöka Annas moster M, som nyss fyllt 90 år och som bor alldeles i närheten av hotellet. Hon hinner somna under proceduren och vaknar lagom till att vi kommit in hos värdparet. Men det går utmärkt. Tossan sitter i mitt knä och äter smörgåsrån medan vi andra njuter av tre sorters kakor och gott kaffe. Sedan sitter vi i salongen och samtalar en stund varvid lilla e imponerar genom att alldeles själv sätta igång iPaden på soffbordet. Dock lyckas hon inte nå kontakt med pappa i denna padda. Men de talades vid i morse så det samtalet var redan gjort.

Efter en timme kändes det lagom att gå tillbaka till hotellet där vi började med att leka lite i lekrummet innan det var dags för lunch. Stället visade prov på suverän service även gentemot små gäster och värmde barnmatsburken i mikron. Sedan stod chefservitören på pass hos barnet medan jag själv hämtade min mat vid buffén.

När vi båda var mätta och nybytta var det en enkel match att få lilla barnet att sova och det gjorde hon ända tills mamma kom tillbaka från dagens arbete.

Då var det riktigt skönt för en lite nyvaken tossa, att få luta sig hos mamma en stund innan slutpackningen började.Idag skall hon få komma hem till sin egen säng efter nära två veckor, men den lyckan är hon ännu inte medveten om.

Hon är dock lika hjälpsam här som i morse och bistår med råd och dåd när mamma packar in barnvagnen på et sätt som det krävs en civilingenjör för att klara. Till all lycka är modern civilingenjör.

Efter en lång väntan kommer den försenade taxi, som för iväg mor och dotter bort till flygfältet för vidare befordran mot Amsterdam och Paris. Själv traskar jag till stationen med ett par lussekatter, som dottern gett mig. Jag köper mig en stor kaffe och bänkar mig på tåget hem.

Hemma slänger jag fort in mina saker och skall precis fara bort till Skärholmen och hämta Anna, när jag ser en kvarglömd liten leksak på golvet, som en påminnelse om att det alldeles nyss tultade omkring ett litet barn här. Hoppas det inte dröjer för länge till nästa gång.