Jour du mariage

Lördag och bröllopsdag, den dag som tösen arbetat så mycket för så länge medan brudgummen varit ute på revolution i centralafrika. Nyheterna kom oss plötsligt nära med praktiska konsekvenser i form av plundrad kostymgarderob och förlorad Oink. Oink, det lilla tygmarsvin som följer mannen på hans resor, och som nu gått ett mycket ovisst öde till mötes.

Allt detta var dock borta denna dag, som för vår del började med hotellfrukost. Något jag sett fram mot med stor förväntan. Det skall sägas direkt. En fransk hotellfrukost kan slänga sig i väggen jämfört med ex.vis en dansk, eller tom. svensk. Här fanns marmelader, croissanter, varav många chokladfyllda, samt små plastinbakade ostbitar och inget mer. Nåväl, det var i alla händelser ett smakligt sätt att bli mätt på.

   

Under de tidiga morgontimmarna hade en gigantisk loppmarknad byggts upp utanför hotellet men vi hade inte tid för den idag utan kryssade oss mellan stånden bort till spårvägshållplatsen från vilken vi for mot borgmästeriet. E hade varit omtänksam och dragit ut en karta, som ledde oss rakt fram till Place Gambetta, där det hela gick av stapeln.



Far och son i väntans tider


Vi möttes av den blivande brudgummen med son utanför borgmästeriet och E gick direkt och hämtade den beställda brudbuketten, en enorm blomsterkvast, vilket inte var vad bruden beställt. Hon ville ha en liten nätt sak men med brudgummens hjälp och en vass kniv fixade blomsteraffären till den saken i ett nafs.

På väg till vigsel
 

Nu hade även bruden anlänt och det slog mig med stor förvåning vilket vacker dotter jag har. För min inre syn är hon fortfarande en svettig och lerig orienterartjej och här stod nu en bländande ung brud i en klänning av antikt snitt och med ett lugn över sitt anlete som tydligt visade att detta var en lycklig dag i hennes liv.

Kommer borgmästaren snart?

Så var allt klart för vigselceremonin om det inte hade varit för det där med vigselförrättaren. Den franska byråkratin hade slagit krokben för sig självt och glömt underrätta vederbörande. Man fick nu i rask takt väcka upp en ersättare och under tiden hade vi en riktigt avspänd och trivsam stund inne i det höga, majestätiska rum där folk gifter sig. Vi blev bjudna på kaffe och småkakor och det var alldeles uppenbart att den lille kansliskrivaren skämdes över situationen.

Tal till brudparet

Dotter M kommer med ringarna

Vigselförrättaren

Ringväxling

Nygifta

Nåväl, till slut dök en man upp, iklädd kavaj och jeans, slängande sin rock över en snidad stolsrygg och som snabbt och slarvigt krängde på sig ett blåvitrött band. Han är ett proffs för han skapar direkt den högtidliga stämning som hör en sådan här stund till. Han håller ett fint tal till brudparet och leder dem genom de formaliteter som förenar de unga tu till äkta makar.

Brudpar och bröllopsvittnen signerar

Efter namnteckningar i vigselboken av brudpar och vittnen (bröderna och chefen) och efter ringväxling var det så dags för fotografering. Den skulle ha skett ute i en vårvarm park intill, men med nära nollgradigt väder så tog vi bilderna inomhus i stället, nedanför en vacker  röd trappa. Och därmed var giftermålet klart och de festligare delarna av dagen vidtog.

Bröllposfotot