Sista timmen

Det kan inte hjälpas. Det får bli lite "sistasnack" idag också. I eftermiddags hade inte bara klass 7B sin sista lektion för det här läsåret. Jag hade också min sista lektion överhuvudtaget. Det kändes inte det minsta dramatiskt. Säkert för det att min själ sedan länge redan gått i pension och att det bara är min gamla kropp som staplat sig in på skolan den sista månaden. Även elevernas själar tycks ha varit frånvarande. Och inte bara det. Även kroppsligen hade de flesta tagit ut sommarlov i förskott,vilket möjligen kan förklaras med att de hade två inställda lektioner före den sista och med deras välgrundade misstanke att det inte skulle bli något särskilt viktigt sagt den sista timmen. Betygen är ju sedan läge satta och nu var det bara fem tappra som kom till lektionen.

Mina fem sista elever, fem rara små barn

VI ägnade oss åt att välja ut favoritmusik på Youtube som de sedan spelade upp i storbildsprojektorn. Riktigt bra musik faktiskt. Jag höll och en kort och helt saklig betraktelse kring att just dessa fem elever var de sist som fick vara med om en lektion med mig. De föreföll faktiskt lite tagna av stundens allvar men sedan började de leta musik.

Bilden är inte från 73, men inte så långt därifrån

Jag minns inte min första lektion men kan däremot erinra mig den oro och spänning som kändes den första gången jag stod ensam inför en klass. Den oron har för länge sedan bytts ut mot den trygghet och det lugn det innebär att ha haft elevernas föräldrar och ibland även far- och morföräldrar. Den tryggheten brukar jag nämna som förklaring till att jag stannat kvar på samma ställe i så många år. Och även det faktum att jag verklig en har trivts väldigt bra här.

Och nu skall jag börja på resten av livet!