Rapport från en skurhink.

Den minnesgode läsaren av denna blogg kan inte ha undgått att höra om hur lägenheten jag bebor, varit stadd i en stigande grad av förfall det senaste året (åren?). Städning har prioriterats ner mer och mer, dammråttor har fylkats i hörnen och vrår, bostaden har förvandlats till en enda stor avställningsyta. Jag brukar säga att om barnen bott hemma och socialen kommit på besök så skulle de ha tagit ungarna med sig...

Köksbänken syns åter

Nu har det hänt något. Sedan jag laddat mentalt i flera veckor började jag igår angripa lösöret. Jag var ledig efter att ha festat med niorna kvällen innan och detta måste utnyttjas. Lådor och kassar fylldes med föremål, avsedda för olika containrar på tippen. Flaskor och burkar pantades och tidningar bars bort till vår egen returanläggning. Till slut for jag iväg till den kommunala anläggningen med bilen fylld av skräp. Det var en underbar känsla att få lämpa av alltihop.

Oj, här fanns det ett bord och en soffa!

Idag fortsatte jag så. Bar ut mattor och möbler, for fram med fuktig trasa och dammsugare, rum för rum, och - jag nästan skäms för att säga det - men det var riktigt roligt! Så småningom var allt dammsuget, golven skurade och det luktade rent i huset. Bara att bära in mattor och ställa tillbaka möblemanget igen. Om man inte öppnar för många garderober eller tittar för djupt in i skåpen så ser nu lägenheten ut på ett helt annat sätt än i morse. Jag funderar på att belöna mig med en riktigt maffig gofika.

I väntan på transport i österled

Det måste dock medges att det faktiskt står saker framme fortfarfande. Sådant som skall vidare österut i landet har jag ställt fram och sådant som skall skänkas till pingskyrkan står samlat på sitt ställe. Men vad gör det. Läget är under kontroll och klockan är ännu inte ens tre