Detta var sista måndagen som jag behövde gå upp kl 5 för att resa tvärsöver landetoch börja jobba. Ett otroligt fördelaktigt schema, som tillåter sådana restider och något, som bara kan förklaras av att det är jag själv som unnade mig detta det sista året jag schemalagt. Jag ser nu hur ett nytt offer på pedagogikens altare sitter och kämpar med nästa års schema och är så fantastiskt nöjd att jag slipper ut ur det här.
Egentligen har jag väl i praktiken redan gått i pension, det är bra kroppen som går kvar på skolan, medan jag själv sitter och planerar för det fortsatta bygget av verandan och av allt som jag skall hinna med efter den 18 augusti. Det lär ju vara jobbigt att bli pensionär och kanske det stämmer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment