Puttes saga är all

Min gamla Opel Omega, benämnd Putte, har lagt av. Det har varit väntat för han har länge haft problem med kylare och fläkt och jag har inte riktigt kunnat lita på honom de senaste åren. Förra veckan hade Putte kokat över en kväll och i söndags, på väg hem från fars 91-årskalas, började det plötsligt droppa varmt vatten rakt ner på gaspedalsfoten. När jag öppnade huven välde en brunaktig sörja upp ur kylarens expansionskärl.

När jag googlade på symptomen framkom att den gräddsåslika sörjan från kylaren till 95% berodde på pajad topplockspackning och det kostar djävulsmycket. Jag hällde på nytt kallvatten och väntade på att den skulle kallan innan jag kunde fortsätta några kilometer igen. Till slut var jag hemma och tänkte att det var rätt skönt att vara av med bilen för egentligen kan man hyra mycket bil för kostnaden av en egen bil. Samtidigt är det väldigt bekvämt att ha den lilla bilen både för resor till tåget, till farsgubben och när man skall ut och plocka geocacher.


Jag berättade om bilens öde i lärarummet på måndag morgon och genast sa en kollega att de just nu hade en Volvo s40 av samma ålder och körsträcka som Opeln men utan kylar- och andra problem. Bara rost på plåtarna och det försämrar inte köregenskaperna. Bilen låg ute på Blocket där de begärde 9500 för den. De hade dock tröttnat på alla som ringde och kallade dem för "Brorsan" och ville pruta så de erbjöd mig direkt att köpa bilen för 5000 bara för att bli av med den. Jag sa ja direkt och nu har jag två bilar. Ja egentligen tre för jag har inte vågat köra Opeln till skroten ännu, men det skall jag försöka hinna med nästa vecka.