En hyllning till sin mor

När mamma dog var jag rätt angelägen om att få ta hand om det lilla miniskåp i allmogestil där hon förvarade dagböcker, brev och andra anteckningar. Nu under rensningen av lägenheten så har jag sett fram mot att öppna skåpet och gå igenom det men inte förrän idag tyckte jag att jag hade hunnit så långt med allt det övriga att jag kunde börja med den saken.
'

Äntligen dags att öppna det gamla skåpet

 Det vart väl ingen besvikelse för jag vet inte riktigt vad jag väntat mig. När jag var klar var dock skåpet betydligt tommare och skräppåsen fullare. Där fanns ett otal gratulationskort från släkt och vänner till födelsedagar. Dessa kort med en blomma på framsidan och ett namn på baksidan har föga affektionsvärde så dem slängde jag. Det fanns också mängder av små kladdiga teckningar av barn och barnbarn. Den sortens teckningar som redan borde ha slängts så fort barnet i fråga hunnit ut genom dörren. Inte förrän idag gick de den vägen. Där fanns också vävnotor, stickmönster och tomma almanackor. De gick samma väg.

När jag öppnade locket slog det mig att detta
kanske var en bröllopsgåva till mor ifrån far.

Men jag sparade saker också. Främst brev från mammas mor och syskon i samband med att jag föddes. Hon hade förhöjd äggvita i blodet då och fick ligga inne flera veckor i förväg. (Jag blev ju ändå ett sjusärdeles lyckat exemplar). Märkligare ändå var ett brev som min far skrev två dagar efter det att jag blivit född. Kanske det enda brev han någonsin skrivit. Det kändes nästan pinsamt att börja läsa, som att glutta in i någon annans privatliv, men jag behövde inte oroa mig. Det hela var, om inte formellt, så dock mycket neutralt och berättade bl.a. att han varit på bio med Olle och Stig kvällen efter det att jag fötts och att han skulle begära två dagar ledigt när jag kom hem.

Jag sparade överhuvudtaget alla äldre trycksaker och texter och ett par längre brev från Karin till mor, vilka var avstämplade i Honolulu. Mor hade också samlat lite småpapper, som rörde oss barn och i de fall de låg samlade i kuvert med namn på så tog jag vara på det. Ingen behöver dock rusa hit och hämta dessa ty där fanns inget som inte kan vänta tills vi ses.

En riktig pärla fann jag dock och det var broder Ingvars hyllningsbrev till mamma på hennes 46-årsdag.Det förtjänar att återges ordagrant och att lämnas utan kommentar. Jo en förresten. Ingvar var 14 år och jag har skrattat var gång jag tänkt på det idag:

Hej morsan

Idag är du 46 år, då är du allt fan så gammal.

Det är bara 14 år tills du fyller 60 år. Du ska

inte vara så stroppig.

N I Ö