En söndagsutflykt

Idag tog jag helledigt och gjorde mig en utflykt i det vackra vårvädret. Det var inte alls lika kalla vindar idag så inget blåste omkull. Två släktbesök stod på programmet, ett gammalt vant - hos broder Ingvar - och ett nytt - hos kusinbarn Agneta och hennes familj. Hunnen så långt hade jag dock även turistat lite. Tagit fyra geocacher och besökt ruinerna av en bangård, som en gång var en livaktig järnvägsknut, men nu bara ett igenvuxet slyområde.

Tänk att en gång har små tåg, dragna av ånglok
stånkat fram här på sin väg mot Nossebvro

Cacherna tog jag i Frambotrakten och fick då även tillfälle att köra på den gamla banvallen hela vägen mellan Frambo och Främmestad. Något som jag inte vetat vara möjligt och som gladde mig mycket. Det vara bara att tänka dit slipers och räls för att bli förflyttad 60 år bakåt i tiden. Så länge sedan är det jag åkte tåg där, ungefär.

Hur väl minns jag inte när rälsbussen kom in här på
eftermiddagarna, efter skolans slut, från Varahållet.

Efter en trivsam och syndigt god fika hos bror fortsatte jag mot Arentorp och tog då en sväng in till Tumleberg för att beskåda hur det står till med denna gamla fina järnvägsknut. Den var i ett sorgligt tillstånd. Inte ett spår av några spår. Lövsly, buskar och träd överallt och stationshuset, som jag passerat hundratals gånger var jämnat med marken. Här fanns en gång ett lokstall med vändskiva framför och dess grop, med alla fint huggna stenar fanns faktiskt kvar. Konstigt att ingen tagit vara på stenen. Även den gamla stensatta lastbryggan fanns kvar.

Tänk att här har man en gång vänt på ånglok
som skulle mot Göteborg, Lidköping, Skara

Efter Tumleberg fortsatte jag till det som en gång var en hållplatskur mellan Tumleberg och Vara - Kedum. Man kunde faktiskt ana en kort rest av gamla banvall men allt annat var bortplöjt och synligt endast i minnets dunkla vrår. Hit gick vi ibland från Vara, c:a 4 km. om vi av någon anledning slutat tidigare någon dag.

Långt där borta ligger Vara och hit gick vi några gånger när
vädret var bra, Det kändes långt vill jag minnas.

Och alldeles bakom diket låg väntkuren till hållplatsen Kedum

Nu bar det av raka vägen hem till Agnetas dit jag hittade direkt tack vare eniro. Jag bjöds en furstlig söndagsmiddag på älgkött och en potatisgratäng där pointsen knappt fick plats. Jag lyckades dock behärska mig någorlunda trots att det smakade jättegott. Far i huset har börjat med släktforskning så vi hade väldigt mycket att prata om men jag tyckte nästan lite synd om modren när ipaden dök upp mellan tallrikarna på middagsbordet.