Jag började dagen med att åka Vasaloppet i fåtöljen. Det kändes jobbigt att se de stackars skidåkarna kasa fram i vatten fyllda spår. Som tur var fanns det fortfarande en hel del godis kvar sedan igår kväll och vi lät oss väl smaka för att stå ut med eländet i TV-rutan. Paula var duktig och bakade scones åt oss så att vi kunde få ännu en omgång clotted cream och marmelad. Fram mot lunchdags var loppet kört och jag pustade ut i horisontalläge medan Anna och Paula gick ut på långpromenad med vovven.
De kom snart hem och berättade om det fantastiska vädret. 12 grader i skuggan och solsken. Visserligen blåsigt, men värmen kändes ändå. De hade dock behov av hundpassning ett tag till för de skulle till Barkarby och handla födelsedagspresent till Paulas kusin, så jag stannade hemma ytterligare en timme. När de kom åter körde jag dem till en av Annas gamla elever, en flicka med Downs syndrom, som nu fått egen lägenhet. De skulle dit på inflyttningsfest, men jag hade fortfarande vovven och for ut till stugan där vi fick en lugn eftermiddag.
Det var fortfarande milt väder och jag dukade för första gången i år upp mitt lilla runda bord ute på bryggan och drack mitt kaffe med välbehag. Vi stannade inte så länge men njöt ändå en stund till av den stilla kvällen och sedan körde jag iväg och hämtade Anna och Paula utanför en tysk affär, som jag inte vill nämna med namn, där de handlat lite kvällsmat.
Nu har vi suttit och sett en brittisk film om kvinnors situation i Indien med utgångspunkt i den grymma våldtäkten på en buss för några år sedan. Filmen slutade med en uppräkning av kvinnors situation i andra länder och inte ens vi i Sverige tycks ha särskilt mycket att vara stolta över därvidlag. Det behövs många internationella kvinnodagar och kvinnorna behöver inte blommor. De behöver likavärde
No comments:
Post a Comment