26-årsdagen

 Idag fyller alltså Paula 26 år och för första gången firade hon sin dag i eget hem. Hon bodde hos sig i natt och fick inte presenter på sängen som hon fått de 25 tidigare födelsedagarna. Anna ringde dock och grattade på morgonen och själv skrev jag på Facebook fem sekunder över midnatt igår kväll.

Jag tog en heldag i stugan idag, precis som vanligt på måndagar, och även om det inte var lika varmt som igår så värmde solen gott och med kaminen på blev det mycket behagligt på verandan. Jag passade också på att lägga över den extra glasrutan från Remmene över vår sålåda för att se om kryddväxterna kommer igång bättre.

Till lunch valde jag idag en gammal specialitet från den fattiga studenttiden - kalvsylta med rödbetor och potatis. Tillsammans med en kär gammal danska vän smakade det inte alls illa och framför allt är det väldigt magert.

Efter maten och efter vederbörlig middagsvila förbarmade jag mig över det lilla djuret och tog med henne ut i skogen på långpromenad. Ja vi gick inte så långt men var ute rätt länga, kastade pinnar och strövade omkring i det vackra partiet norr om stugorna. Vovven var omåttligt lycklig. Hon visar detta med hela sin lilla kropp fast hon inte har någon svans att vifta med.

När jag till sist tröttnade gick vovven in och fortsatte sova i storstugan medan jag satte mig att måla. Det skall återigen bli ett försök. Jag vill visa en mysstund, kvällstid ute i en syrenberså med endast en lykta som ljus och med nattmörker runt omkring. Jag gjorde detaljerna kring bordet idag och sedan skall jag ta och lasera över allt med svartblå färg nästa gång.

På kvällen var vi på överraskningsvisit hos Paula. Hon trodde inte vi skulle komma alls men Jimmy hade förberett ett besök och bjöd på tårta när vi dök upp vid sjutiden. Hon blev väldigt glad. Efter tårtan öppnade hon presenter och som vanligt visade hon en fantastisk och äkta glädje över varje sak, såsom hon alltid gjort i alla de år jag känt henne.

Dock brast det ikväll, när Jimmy, efter paketutdelningen släppte sin överraskningspresent:

- Första juli skall vi åka till Skavsta. Paula sken upp.

- Vi skall ta flyg till London. Paula sken upp än mer.

- Sedan skall vi åka tåg i tre timmar ut till en liten plats som heter Chippenham ute på landet. Paula började se undrande ut.

- Där tar vi taxi till en liten by, som heter Castle Combe. Paula som ett frågetecken.

- Där skall vi stanna i fyra nätter. Det finns några pubar där och på lördagar en marknad. Man kan ströva i naturen och titta på den gamla kyrkan. Det bor 344 människor i byn. Paula försöker fortfarande hålla skenet uppe.

- Här är en liten film från byn, avslutar Jimmy. Man ser ålderdomliga engelska stenhus på byns enda gata. I en scen sitter fyra pensionärer och äter glass i ett vägskäl. Titta, säger Jimmy, det finns andra turister också!

Då brister det för Paula, som med tårar i ögonen undrar om han aldrig hört att hon i "hela sitt liv" längtat efter att få se London? Anna och jag är fortfarande övertygade om att han skämtar. Den här resan är ju som gjord för en sådan som mig, men stackars Paula...

Men han menar uppenbarligen allvar och undrar om inte vi också vill följa med. Jag vill det gärna, men Anna tvekar. Och det kommer fram att allt inte är färdigbokat ännu. Det går att göra smärre förändringar, så vi får se hur det hela slutar. Men - det fanns alltså gränser för Paulas förmåga att visa tacksamhet för vad som helst som hon får...