Ett slipsamt arbete

Idag var det så måndag igen och ingen återvända. Sovrummet kallade och jag hörsammade kallelsengenom att ge mig på väggarna med slipmaskin för att få loss de pappersrester som ev fortfarande var lösa. Jag började sedan spackla tills dess att dagsljuset försvann. Det känns inte bra att stå och greja med detta i glödlampors kalla sken.

Innan allt detta hade jag dock inlett dagen med att Köpa mig en slipmaskin, samt spackel och dito spade. Och innan dess var jag på en bra undersökning på NÄL. Min kommun kallar alla 65-åringar till att mäta aortans storlek. Det skedde med ultraljud och jag befanns ha utmärkta värden. Undersökningen var inte alls vare sig dyrbar eller besvärlig, som min läkare på vårdcentralen en gång sagt, och sköterskan idag fnös när hon hörde om detta. Läkaren som utförde undersökningen sa också att det inte alls behöver finnas någon ärftlig belastning på just det här organet.

Undersökningen var fort gjord, fortare än jag trott, så jag hade minst fyrtio minuter parkeringstid kvar. Den utnyttjade jag till dagens promenad och förenade därvid nytta med nöje genom att gå över hela den milsvida (nästan) parkeringen för att se om det fanns någon enda bil vars reg-nummer slutade på 485. Jag har sett varje nummer från 001 till 484 i tur och ordning under de fem sex år jag hållit på och tänkte att bland de drygt 600 bilar som stod här idag så måste väl minst en liten 485:a stå. Icke. Men en fin promenad fick jag i alla fall.