Ett trist och enahanda liv

Om fredagen den15:e, skrivet lördag morgon den 16:e

För en yttre betraktare kan mitt liv just nu säkert uppfattas som mycket trist, fyllt av renoveringsbekymmer och försäljningsproblem, men så är det inte. Det medges att nedskrapande och upplockande av tapeter inte är världens roligaste syssla, men för en man med mina udda intressen finns det alltid roligheter att fly undan till.

I dessa säckar vilar mina nedrivna tapeter

Till lunch idag lagade jag till exempel ännu en gång den panerade fiskfilé med kall sås, som jag gjorde förrförra veckan. Det var både roligt och gott. Sedan har jag ju mina podcasts, inspelade samtal mellan personer som har något att säga och som gör det på ett så bra sätt att det blir underhållande att lyssna på. Jag följer just nu Rickard Olsson och Olof Röhlander, Alex Schulman och Sigge Eklund samt, bäst av alla, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Dessa herrar kan förgylla, och till och med motivera till, en långpromenad om aftonen vilket är till nytta för både kropp och själ. Nu har jag ju fått blinkande reflexband av lilltösen också så det är tryggt att visa sig utomhus när mörkret rullat in.

Sist men inte minst har jag åter förnyat mitt abonnemang på riksarkivet och kan nu vältra mig i dammiga dokument om förfädernas görande och låtande i gångna tider. Jag hade tänkt vänta med detta till renoveringen var klar, men så kunde jag inte motstå frestelsen utan skrev på för ett år till. Det stör inte så mycket. Jag hade troligen inte jobbat fortare detta abonnemang förutan. Då hade jag i stället slöat på annat sätt. Enda verkligt synliga effekten är att jag denna vecka skrivit min blogginlägg dagen efter.

Men idag skall jag skriva redan ikväll, hoppas jag, och berätta om allt roligt denna dag bjudit på med besök i Remmene, träff med lillasyster och farsgubben samt kalas hos brorsonen. Men det får man alltså vänta med att läsa om ända till ikväll....